Försäkringskassan-inifrån!

En seglats mot farligt mål

2010-03-17T07:20:00.017+01:00

Illojal, bakåtsträvande, ironisk, elak, inskränkt, sarkastisk, okunnig och intrigerande.
Jovisst, det är väl tillmälen som man kan tåla, kanske till och med i vissa sammanhang känna sig stolt över. Men det finns gränser. När någon hormonstinn karriäristvalp kallar en för pissråtta får det åtminstone mig att fundera på vart den nya Försäkringskassan är på väg. Jag har svårt att tro att någon av den gamla stammens anställda skulle nedlåta sig till sådant. Är det den medarbetarsynen som skall prägla den attraktiva arbetsplats alla talar om, men som ingen hittills har sett? Och i förlängningen, hur rimmar det med synen på våra kära försäkrade?

Det har flera gånger kommenterats här på bloggen att jag enbart ägnar mig åt att kritisera och inte ser allt det positiva som växer fram på inom kassavärlden. Jag har kontrat med att visst, varsågod, välkommen att ge din positiva bild av verkligheten! Det är inte många stavelser som kommit in, inte…..

Det finns också dom som sagt att jag skall lyfta blicken. Det är precis det jag gjort. Om man tycker att ens egen arbetsplats faktiskt sträcker sig lite längre än bara runt skrivbordskanten så får man syn på både det ena och det andra. Det är självklart att det finns många bilder av den dagliga verkligheten, jag speglar bara min. Men jag försöker också att lägga ihop ett och ett, se saker som bildar mönster, saker som tillsammans ger en bild av hur illa ställt det är med dagens kassavärld. Bara som exempel:

Jag har roat mig med att under en längre tid följa Forumet på vårt intranät, det som jag kallar Tok-Fia. Jag antar att Forumet skapades som ett svar på den massiva kritik som riktats mot kassans brist på inflytande och information. Men någonstans gick det snett. Eller kanske var det medvetet. Idag fungerar Forumet som en klubb för inbördes beundran. Det är samma individer som gång på gång tycker till om saker som inte är alltför brännbara. För säkerhets skull finns numera 3 st! moderatorer som skall se till att inga fula fiskar slinker igenom. Man kan värdera nivån på diskussionerna genom att se hur många kommentarer varje fråga ger. Den fråga som hittills genererat flest synpunkter handlar inte ens om kärnverksamheten, utan om förslag på hur vi kan ge varandra tips på bättre fredagsmys! Otroligt!

En intressant del av Forumet är Veckans fråga. Här kan det ibland bränna till med en kontroversiell frågeställning som tar sikte på verksamheten. Men tyvärr verkar det inte vara någon som tar tillvara den kritik som kan utläsas av svaren. Man kan knappast dra slutsatsen att vi är en myndighet på offensiven när man ser dessa resultat:

· 59 % av de anställda saknar yrkesstolthet

· 46 % tycker att kulturskillnaderna i organisationen skapar problem i arbetet

· 40 % anger att fler medarbetare är viktigare än kompetensutveckling, inflytande och personalvård

· 64% av de anställda anser att kampanjen för den nya Försäkringskassan är dålig.

· 45 % av de anställda anser att 2009 var ett betydligt sämre år än 2008

· 51 % anser att det var fel att slopa julklappen.

· 67 % säger att vi skall sluta larva oss med att utse Årets chef.

· 42 % anser att kassans utveckling går åt felaktigt håll.

(Procentandelen avser procent av det totala antalet svar på frågan.)

Men visst, håll god min! Nånstans därframme hägrar ju tjänstepension. Om man nu kommer så långt. Om man inte i sista stund med en enkel handvispning av någon mellanchef avpolletteras genom att erbjudas arbete på annan ort efter att 60-årsstrecket passerats. Det är ju så generationsskiftet går till numera. Genialt. Tarvligt, men genialt.

När jag nu lämnar verksamheten för nya spännande projekt kan jag säga till mig själv: Jag försökte göra det bra för andra. Jag är väl inte lika säker på att Lender, Ritter, Borg m fl kan svara lika entydigt…………

Och till er alla som uppenbarligen inte tillhör min ”vilseledda fårskock”:

Lycka till på den fortsatta seglatsen! Det finns väl en kompass som passar er också!

Men tänk på att livbojarna inte räcker till alla……

för sista gången

Observer

Gratisåkare i nöjesparken?

2010-03-05T17:44:00.011+01:00

Jag har ägnat veckan åt att plöja igenom Försäkringskassans verksamhetsstrategi fram till 2014. Ett 18-sidigt dokument som nyligen förankrades i Försäkringskassans styrelse. Nu har kassans ledning redan från början slagit fast att detta är ett inriktningsbeslut, och tur är väl det.Någon självrannsakan eller slutsats av de senaste årens holmgång finns inte, förutom den korta frasen:”Vi har ju varit med om en megaomställning och det finns ingen som helst anledning till att göra om det igen”.

Göra om? Herregud, det handlar väl snarare om att rätta till! Det senaste året har väl inte handlat om något annat än ambulansutryckningar och paniklösningar för att få verksamheten att rulla på, om än i snigelfart. Och fortfarande ingen analys eller utvärdering av det som varit, man klampar bara vidare.

Försäkringskassans ledning siktar högt, och det är bra att ha höga ambitioner. Men är dom realistiska? Jag har svårt att se att förutsättningarna nu att lyckas bättre under perioden fram till 2014 nämnvärt har förbättrats jämfört med perioden 2005 – 2010. Och då skall man också komma ihåg att det omställningsarbete som startade med förstatligandet 2005 föregicks av åratals planering. Och vad jag minns så var väl i stort sett hela verksamheten med på det tåget redan från början? Och även Adriana satt väl i förstaklasskupén? Och precis som då tar man redan nu ut de beräknade rationaliseringsvinsterna. Den här gången har Sisyfosvandringen inte ens påbörjats………

Min erfarenhet är att det tar mycket lång tid att förankra strategier och förändringsarbete i en organisation när allt presenteras som färdiga koncept där ingen av alla de i organisationen som ”skall göra´t ” kunnat påverka någonting. Men jag kanske börjar bli gammal. Det är väl generationsväxlingen som skall lösa det hela. Den unga, välutbildade vågen av entusiastisk arbetskraft, som vi redan i uppväxtåren lärt att ifrågasätta och värdera. Tyvärr verkar det som att dessa egenskaper försvann redan med den första arbetspraktiken. Men dom blir gamla dom också så småningom. Gamla nog att ifrågasätta arbetslivets villkor. Gamla nog att ställa krav på inflytande och god personalpolitik. Och inte minst, precis som alla andra redan idag, ställa krav på lön relaterad till arbetsuppgifter och kompetens.

Det är väl här som verksamhetsstrategin visar en av sina största brister. Försäkringskassan har i många, många år ridit på den nästan självutplånande lojaliteten hos sina anställda. Men i takt med att även Försäkringskassan visar sitt rätta arbetsgivaransikte, minskar även lojaliteten hos de anställda.

Återigen, saxat ur verksamhetsstrategin:” Den viktigaste resursen är och förblir vår personal. Kraven på en effektiv resursanvändning ökar emellertid vilket förutsätter både framförhållning och flexibilitet. Ovan har beskrivits inriktningen att bredda medarbetarnas ansvar och befogenheter. Försäkringskassans strategi för att uppnå en så hög grad av flexibilitet som möjligt är:

att bredda medarbetarnas ansvar och befogenheter,

att upprätthålla en viss volym medarbetare i alternativa anställningsformer.

Det är i sammanhanget viktigt att markera att flexibiliteten har sin begränsning. Medarbetare har investerat i utbildning och har berättigade krav på arbetsuppgifter som motsvarar deras kompetens och ger möjligheter till utveckling. Försäkringskassan måste beakta detta i sina planeringsförutsättningar för att kunna konkurrera om välutbildad arbetskraft. Behovet av medarbetare med hög kompetens inom sina områden sätter alltså gränser för flexibiliteten i personalutnyttjandet. Försäkringskassans inriktning är att medarbetarna ska behärska mer än ett ärendeslag för att så långt möjligt säkerställa en flexibel resursanvändning.”

Och ingenstans i dokumentet nämns något om tacket för visat intresse, om betalning för utförda tjänster eller hur man på annat sätt skall kunna både rekrytera och bibehålla kompetens inom Försäkringskassan. I sitt strategiska virrvarr av servicekontor, serviceplatser. NFC och LFC, har ledningen glömt bort att ett av de effektivaste sätten att konkurrera om arbetskraft är LÖNEN!

För ingen tro väl på fullt allvar att det går att fortsätta att åka gratis?

Och ”alternativa anställningsformer” är nog inte ens de unga påläggskalvarna intresserade av!

Observer

I sinom tid.......

2010-02-25T21:04:00.008+01:00

Läste på Tok-Fia att delar av Socialförsäkringsutskottet med Gunnar Axén i spetsen landat på LFC i Växjö. Det pågår tydligen en rundresa bland landets försäkringskasse- och arbetsförmedlingskontor. Det är bra!
All kontakt med verkligheten som våra folkvalda politiker avsätter tid till är guld värt. Pliktskyldigast ursäktar man sitt intrång i socialförsäkringsvärlden med "Vi är här för att lyssna". Och det är också bra.

Men ursäkta; är det ingen hemma däruppe? Lyssna på vad? En upprepning av de farhågor som redan tidigare väckts med anledning av den katastrofala rehabkedjan? Lyssna till nya önskemål om att skjuta upp och utreda konsekvenserna av beslutet som redan är fattat? Än en gång få bekräftat att en stor andel av de som tvingats in i AF:s introduktionsprogram snart är åter i rullorna hos FK? Och återigen få frågan om varför det måste gå så inihelvete fort?

Och Tok-Fias analys av det hedervärda besöket? Jo, minsann "Gunnar Axén är självkritisk".
Jaså minsann, säger jag! Självkritiken är inte större än att det handlar om att det kanske skulle ha gått lite långsammare med besluten i höstas, så att t o m Försäkringskassans handläggare hade förstått vad det handlar om! Som om det inte räckte med att Husmark-Persson redan idiotförklarat hela tjänstemannakåren på kassan. Men kassans handläggare är ett luttrat släkte, så jag antar att Axén lämnade Växjö helskinnad.....

Dock lyckades han få med sig en vettig slutsats från besöket och det var att läxan för framtiden är att vara ute i mycket god tid. Den var nästan rolig......

Under mina drygt 30 år som anställd på kassan har inga politiska beslut, vare sig borgeliga, röda eller gröna som berört förändringar i socialförsäkringen handlat om att vara ute i god tid!
Och inte lär dom bli det i fortsättningen heller.

Nej, denna självrannsakan i elfte timmen handlar väl snarare om att i sinom tid inser t o m Alliansen att byxorna har ramlat ner och att dom riskerar att stå där med rumpan bar!

Observer

Apropå OS - Hur lång startsträcka behöver nya FK?

2010-02-17T07:09:00.016+01:00

Fem år har gått sedan Försäkringskassan förstatligades. Fem år av oavbruten kamp mot klockan när det gäller att få en organisation som fungerar. Och i bästa fall, fungerar bättre och effektivare än innan. Fem år med ett ständigt chefsbyte på högre nivåer, ofta nästan som ett rollspel där man byter titlar med varandra. Fem år av misströstande försäkrade som undrar var deras ersättning tog vägen. Fem år med en allt högre andel ärenden som anmäls till JO på grund av för långa handläggningstider. Fem år av en kvalitetsförsämring i ärendehandläggningen vi tidigare inte sett maken till. Fem år av konstant misstro till ledningen och dess kompetens att få organisationen att fungera. Fem år av ständigt nya brandkårsliknande organisationslösningar. Fem år av rovdrift på personalen som till och med kan få Verkstadsföreningen att bli gröna av avund.

Men det verkar som om Försäkringskassan har fastnat i startgroparna. Som om vi som skulle prestera i toppklass fortfarande väntar på startskottet. Eller var det bytet till nyare, lätta och moderna löparskor som skulle ge medalj? Fan vet, men lite skavsår verkar det ha blivit på träningsrundan. Det kanske var det som ledde till materialbytet i form av marsch-kängor på….

Vecka ut och vecka in, månad efter månad har vi matats med information om att ledningen har koll på läget. Det kan gälla telefonköer, balanser i handläggningen, kvalitet eller samspelet med de politiska besluten. Tyvärr stämmer det inte med den bild som målas upp av allmänheten, av justitieombudsmannen eller av oss handläggare på golvet i organisationen. En bild som faktiskt också bekräftas av de ständiga akutlösningar som präglar dagens Försäkringskassa. En försäkringskassa som inte längre lyssnar till de goda råden från ”coachen”, d v s expertisen som finns inom organisationen.

Det verkar som att ledningen för FK tror att allt ljus faller på vinnaren. Men OS är snart slut, och då återkommer fokus till Försäkringskassan som står och fipplar med skosnörena. Då vill det till att man försöker göra en något bredare analys av de senaste fem åren än en liten notis på Tok-Fia och en artikel i Dagens Socialförsäkring!

Vad har egentligen blivit bättre?

Vad har blivit billigare?

Vad har blivit effektivare?

Och framförallt, vad har blivit sämre?

Observer

Örnnästet läcker som ett såll!

2010-02-14T16:41:00.026+01:00

Det klankas och klagas om ryktesspridning inom Försäkringskassan. Någon illvillig jävel sprider falska och påhittade rykten om olika beslut som sägs ha fattats i maktens korridorer. Av egen erfarenhet vet jag att det alltid brukar finnas något uns av substans i de flesta rykten. Ni vet uttrycket "Ingen rök utan eld". Dessutom uppstår det alltid rykten i en organisation som inte självmant klarar av att upprätthålla informationsflödet i den interna organisationen.

Nu har jag på nära håll upplevt hur det egentligen går till med den s k ryktesspridningen. Jag var uppe i hufvudstaden för ett tag sedan och besökte Örnnästet (fd Uggleborg). På lunchen satt vi vid långbord i lunchrummet med ett antal stockholmare. Tre huvuden bort hör jag en kvinna berätta att det nu är klart med koncentration av SA-beräkning till Sollentuna och att det skall ske direkt efter sommaren i september. När kvinnan ser oss utsocknes sänker hon hastigt rösten och tillägger nästan viskande "men det är visst inte officiellt än". Och det var det inte heller. Först dagen efter gick arbetsgivaren ut med informationen om koncentration, och tidpunkten var definitiv inget som skulle basuneras ut då. Den är f ö fortfarande inte officiellt officiell, men jag vet (genom ett annat rykte) att den stämmer.

Och här kommer vi till kärnpunkten; det var naturligtvis inget rykte. Tvärtom är det någon i ledningssfären som inte kan hålla tand för tunga. Någon som får samvetsbetänkligheter efter att beslutsklubban fallit.Och visst, det är väl hur lätt gjort som helst vid en after work, i kyrkokören eller helgens golfrunda att lätta sitt hjärta mot löftet att inte sprida saken vidare.
Redan här skiter det sig i informationskedjan. Information är nämligen MAKT. Makt att kunna påverka, makt att visa att man är någon att räkna med, makt att synas och på det sättet framstå som att man till och med DELTAR i besluten. Och så rullar det på...........korridor in och korridor ut, kontor för kontor...... Rykten? Nä, men inofficiella sanningar som oftast blir bekräftade i efterhand.

Det finns en alldeles utmärkt och effektiv lösning på den här problematiken. Det gäller helt enkelt att basunera ut besluten innan ryktena uppstår. Men det kräver å andra sidan att man har respekt för sina anställda och inte förutsätter att dom är mindre vetande. En informationspolicy som lever upp till vuxen-vuxen-begreppet. Och naturligtvis; en ledningskonstellation som består av rakryggade chefer som gemensamt står för sina beslut och inte i efterhand rentvår sina synder genom att glappa med käften till höger och vänster!

Så, vem är den illojale tennsoldaten vid Svantes bord?

Observer

I fablernas värld.....

2010-02-12T17:37:00.020+01:00

Minns ni 70-talets Drutten och Jena?
Om man vill göra en bildlig beskrivning av Försäkringkassans plats i socialförsäkringssystemet skulle man skändligen kunna kalla Husmark-Persson för Drutten och Försäkringskassans ledningsadministration för Jena. Eller Il Cocodrillo, om man så vill. Och vad kännetecknar den?
Jo, En väldigt STOR KÄFT och mycket SMÅ ÖRON!

Ledningen ger på allehanda sätt sken av att det finns inflytande i Försäkringskassan. Att det är "högt i tak". Men det är inte högre än att man får bulor i skallen när man reser sig från stolen.
Visserligen sa ståuppkomikern Ronny Eriksson en gång att det skall vara lågt i tak. "För annars blir det så långt till golvet", sa han. Och det kan ju stämma i teorin. Verkligheten däremot, är sådan att våra högre potentater inte har en aning om vad som sker på golvet. Och, i ärlighetens namn, dom bryr sig inte heller!

Jag har under senaste året följt vårt s k debattforum på Tok-Fia. Tills för någon månad sedan fanns tillägget "Forum - för förnyelse". Självrannsakan eller ej, men nu heter det kort och gott Forum.
Och hur fungerar det? Jo, ett tjugotal personer, handläggare och chefer för debatt med varandra om mer eller mindre irrelevanta frågor. En intressant företeelse är Veckans Fråga. Hittills har det alltid varit en majoritet av tyckarna på Veckans Fråga som har haft negativa synpunkter på tingens ordning. Och genom denna kanal skulle vi alltså kunna påverka och förändra?
Äh, kyss mig i .......!
Här har Försäkringskassan istället riggat sin spypåse, stället där man kan kanalisera sin oro, vrede, ilska, eller vilka känslomässiga lägen man nu kan ha. Men att någon i ledningen skulle ha tagit till sig nåt av de synpunkter som framförts finns det inga tecken på.

Och på hemmaplan, på den egna arbetsplatsen? Jo tack, kontorschefen har lärt sig sin läxa väl. Den nya tidens professionella ledarskap består helt enkelt av att till varje pris försvara alla beslut som kommer från ovan. Detta så till den milda grad att man inte ens ser den idioti och brist på kunskap som ligger till grund för vissa beslut. Den som efterlyser ordentliga genomlysningar och konsekvensbeskrivningar innan beslut får "titta inte så djupt" slängt i ansiktet och blir ifrågasatt som bråkmakare och samarbetsovillig.

Vad värre är, detta fenomen har nu också börjat sprida sig inom handläggningen av vår kära socialförsäkring. Jag hör dagligen exempel på hur handläggare mer eller mindre tydligt uppmanas att "lägga ner" eller förenkla utredningar i t ex aktivitetsstöds- eller återkravsärenden. Detta gör en inte mindre förbannad med tanke på hur även Försäkringskassans ledning anammat den pseudo-lika fuskdebatten. T o m delegationen mot felaktiga utbetalningar har ju backat i sin uppfattning om hur utbrett fusket egentligen är. Storleken på de belopp som betalas ut felaktigt på grund av Försäkringskassans bristfälliga kvalitet vill däremot ingen ens diskutera........
Man undrar varför?

Så, hur står det egentligen till med El Cocodrillo? Jovisst finns det fortfarande kvar en jävla massa tänder, men ack så stora kariesangreppen har blivit......

Och ännu en berättigad fråga: Var håller våra interna revisorer hus, och var är den nya tillsynsmyndigheten? Smekmånaden tog väl slut redan förra året??????

Observer

Försäkringskassan tar befälet!

2010-02-03T18:37:00.019+01:00

Försäkringskassan är på väg att skriva historia. En myndighet som föregår med gott exempel och får centraliserings/decentraliseringspendeln åter i svängning. Man gratulerar! Men visst fanns det en liten hake, eller…………………..

Under de senaste 20 åren har myndighets-Sverige befunnit sig under den regionalpolitiska piskan. Myndighet efter myndighet har efter politiska beslut tvingats att flytta ut sin verksamhet från vår kära huvudstad Stockholm till allehanda orter ute i landet. Lobbyismen har frodats under årtiondens kamp om vilket ort som skall erhålla nya arbetstillfällen. För nya arbetstillfällen har det alltid handlat om; det är få myndighetspersoner som följt med ut i landet. Och trenden har fortsatt, år efter år har nya myndigheter packat ihop kappsäcken för lite lantluft. Och det politiska budskapet?

"En kraftfull och aktiv regionalpolitik har stor betydelse för att skapa
sysselsättning och bidrar därför till den tillväxthöjning som är nödvändig för
att obalanserna i den svenska ekonomin skall kunna rättas till. Målen för
regionalpolitiken skall vara att skapa hållbar tillväxt, rättvisa och valfrihet
så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Bärande
tema i propositionen är att främja tillväxt, satsa på småföretagen och att
koncentrera de regionalpolitiska resurserna till de mest utsatta regionerna. "

Ja, så kunde ett regionalpolitiskt budskap se ut för 10 år sedan.
Ett budskap som få, de drabbade anställda naturligtvis oräknade, har kunnat ha något vettigt
argument emot. Ett budskap som också gällt Försäkringskassans arbete med att decentralisera
handläggning till lämpliga orter i landet.

Men nu har det svarta fåret dykt upp på arenan, visserligen kamouflerad som krigsveteran.
En myndighet som går på tvärs mot den politiska viljan. En myndighet som inte längre
accepterar att det skulle finnas några regionalpolitiska aspekter på var den
förlägger sin verksamhet. Och som grädde på moset dessutom har mage att åter
koncentrera stora delar av sitt arbete åter till Stockholm!

Jag bor själv i ett län som drabbats mycket hårt av konjunkturkrisen och verkligen behöver varenda arbetstillfälle som går att uppbringa. Tyvärr har arbetsledningen på mitt kontor inte lyft ett finger eller gjort en ansats till att kunna påverka att det flyttas arbetsuppgifter till oss. Tvärtom verkar de sätta en ära i att bli av med så många som möjligt så fort som möjligt! Men dom har i alla fall bra betalt för att agera sopkvast......

Man kan heller inte låta bli att förvånas över att den nya likformiga organisationen inte gäller mer än att dela in landet i fyra områden. I de områden som inte ligger på synligt avstånd från huvudstaden går det alldeles utmärkt att anpassa organisationen efter befintlig personalstruktur, men i område Öst skall all verksamhet ligga i Stockholm, Stockholm och Stockholm.

Nu byggs i rask takt den nya Försäkringskassan. Men den är misstänkt lik en försvarsanläggning. De militära strategerna i mitten med ugglan Borg som styr. Kontoren i en snäv cirkel, likt bepansrade skyttevärn. Små flyttbara moduler. alltid på språng och i ständig förflyttning. Antingen på jobbet eller på väg till eller ifrån. Den som kallade kassans anställda för frontsoldater, kanske inte har så dåligt omdöme, trots allt?

Och ärligt talat; visst finns det vissa likheter med det forna Milo Öst?

Observer

Nej, en blind höna värper inga guldägg!

2010-01-29T19:49:00.008+01:00

Man kan fundera på hur mycket tålamod JO egentligen har. Uppenbarligen mer än vad man kan förvänta sig av svenska folket, denna lutherska skara som gång på gång kläs i tagelskjorta och manglas av Myndighets-maffian. Men förr eller senare tar det stopp……

Och än en gång, en summarisk sammanfattning från kassans högsta höns; ”Vi har redan åtgärdad problemen”. Jaså, har vi?

Den absolut största anledningen till att folk anmäler kassan till JO är de ibland oförskämt långa handläggningstiderna. Och det är klart, finns det inte tillräckligt med handläggare i organisationen så finns det inte. Vi har flera ärendeslag där ärendebalanserna är just ett bevis på detta. Men det är ju inte som att ta ner månen, det går faktiskt att åtgärda.

Men ett problem som egentligen är värre är att det också klagas på felaktig information och bristande kompetens hos kassans handläggare. I förlängningen av detta drabbas människor inte bara av felaktiga beslut, man kan gå miste om ersättning som man faktiskt har rätt till. Det kan också vara så att felaktiga beslut innebär att samhället drabbas av löpande försäkringskostnader som är alldeles för höga. Ingetdera av detta är önskvärt. Idag ägnas stort utrymme i media och förvaltningar åt frågan om missbruket av försäkringen. Det är däremot pinsamt tyst om motsatsen, hur påverkar handläggningskvalitén de astronomiska summor som idag betalas ut inom socialförsäkringssystemet? Sanningen är att ingen vet. De kvalitetskontroller som görs i försäkringsverksamheten idag är minimala. Det går också att åtgärda!

Jag läser idag på kassans interna webb, Tok-Fia, att ledningen nu summerar ihop hur det gått under de 5 år som den nya myndigheten har funnits. 5 noggrant utvalda medarbetare tillåts yttra sig; alla naturligtvis i övervägande positiva ordalag. Annat var heller inte att vänta.

Men häromdagen konstaterade ledningen för våra nationella försäkringscenter att 2009 var ett djävulskt år. Budskapet är att 2010 inte kommer att bli bättre, snarare tvärtom. Organisationen brottas med stora problem. Många anställda saknar kompetens för sina arbetsuppgifter, antalet timanställda, tillfälliga arbetare bara sväller och sväller. För de stackare som förväntas fullgöra ett kvalitativt bra arbete saknas förutsättningar. Det går inte att arbeta med socialförsäkringen utan internutbildning och handledning. Det går däremot att åtgärda!

På vårt kära forum, Tok-Fia, finns också en lustig företeelse som heter just Forum. Veckans fråga handlar om vad man som anställd anser vara det som skulle påverka ens arbetssituation mest. En otvetydig majoritet säger: Fler anställda!

Tyvärr är Forum endast en spypåse, ingen tar hand om innehållet.

Det fanns en målsättning att den nya organisationen skulle vara i toppklass redan 2008. Det verkar ha gått ledningen fullständigt förbi att deadline är passerad.

I idrottssammanhang brukar man plocka bort dom tävlande från banan när dom blivit varvade tillräckligt många gånger. Inom försäkringskassan finns det tyvärr inga sådana diskvalificeringsregler. Här kan man springa på amatörlicens, även på en bana som kräver professionell erfarenhet. Det går absolut att åtgärda!

Jag påstår att Adriana Lender ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet när hon säger att de problem som Försäkringskassan brottas med är lösta. Så länge den vanvettiga omflyttningen av ärendehandläggning fortsätter och organisationen sakta dräneras på försäkringskompetens, så länge kommer också både JO och allmänheten att få sucka över den”nya” Försäkringskassan!

Men varför åtgärdas inte det?

Avslutningsvis, till er alla som spiller krut på oss alla ”frontsoldater” inom Försäkringkassan:Sluta med det, vi är ändå bara kanonmat i sammanhanget. Rikta era vapen mot generalen och översten istället!

Observer

När kartan och verkligheten inte stämmer överens……..

2010-01-26T17:47:00.004+01:00

…brukar man normalt sett rätta sig efter verkligheten. Ibland är den så påtagligt annorlunda än den visionära bild vi skapar så att det löser sig av sig själv, det finns inga alternativ. Men ibland ligger verkligheten och våra visioner så pass nära att man ändå vågar drista sig till att försöka flytta berg. Just nu känns det som att det är precis vad Försäkringskassan håller på med.

Under 2008 rev Husmark-Persson upp himmel och jord med anledning av att Försäkringskassan hade mage att kräva tilläggsanslag motsvarande närmar en miljard kronor för att undvika ”störningar” i verksamheten. Och det blev så pass att Malmborg fick ta sin mats ur skolan (nja, fast Mats blev ju kvar förstås….). Redan då aviserades att pengarna ändå inte skulle räcka till, nedskärningar var att vänta. Och nu är vi där. Men Försäkringkassan har valt en alldeles egen väg för att hantera frågan.

Hur skall man skapa tillräckligt mycket rotation i organisationen så att det räcker till de neddragningar som behövs för att få budgeten att gå ihop? Jo, koncentrera, och gör det till varje pris. Varje kvadratmeter inbesparat yta, varje månad med färre anställa är värd sin vikt i guld. Tyvärr dröjer det innan man kan ta hem dessa vinster, eftersom lokalkostnaderna oftast är låsta med flerårskontrakt och eventuella vakanser snabbt fylls upp med överblivna chefer.

Men den etniska utrensingen fortsätter ändå, men med farsliknande förtecken. Det är numera skottpengar på allt som är över 50 år och fortfarande rör sig. Nu senast aviserades koncentration av bl a uträkning av sjuk- och aktivitetsersättning. Där sprang man dock på pumpen, eftersom denna arbetsuppgift ofta är kombinerad med allsköns försäkringsadministrativa arbetsuppgifter runt om i landet.

Men det skrämmer inte kassans ledning. Med sin egenritade karta i högsta hugg gör man nu allt för att få verkligheten att någotsånär passa in i papperstopografin. I snabb takt inventeras och analyseras de arbetsuppgifter som man vill koncentrera till en eller annan bergstopp. Problemet är bara att man inte ser träden för hela skogen. Det som i kassaledningens fantasi är en eller annan tjärn är i själva verket en större sjö. De bäckar man försöker beskriva är åar och älvar. Det som på kartbilden ser ut som utedass eller mindre redskapsbodar är i själva verket hyreshus.

Med lätt indignerad förvåning ser man som kassaanställd hur arbetsuppgifter förminskas till kollibriasisdimension. Försäkringskassan har aldrig gjort sig känd som något proffs när det gäller projekt och förändringsarbete. Tyvärr mal man nu på i samma anda som tidigare. Först tar vi ett rejält beslut, sen gör vi en ytlig översyn av konsekvenserna. Misstagen får väl någon annan rätta till. En gammal bekant till mig brukade rubricera onsdagarna, dvs lill-lördag, som ”amatörernas afton”. Just nu verkar det som om Försäkringskassans utvecklingsarbete motsvarar onsdag hela veckan….

Ett axplock ur verkligheten:

Schabloniserad utbetalning av aktivitetsstöd under januari till de som kastats ut ur sjukförsäkringen. Med korrigeringsuppdrag i februari. Avsiktligt dubbelarbete och felutbetalning? Och fusket som har fått såååå stor plats i debatten……

Ett hastigt beslut om MoB och Återkrav innebär att endast 3 av 15 handläggare följer med ärendehandläggningen till ny ort. Kompetenssäkring?
Vid inventering av arbetsuppgifter används tidsstudier som omfattar endast två dagar, trots att periodiseringen av arbetsinnehållet kräver en månadscykel. Kvalitetssäkring innan beslut?
Beslutade ENSA-flöden bryts för att man skall kunna koncentrera delar av handläggningen, nu senast uträkning inom SA, trots att det är en viktig del av hela handläggningskedjan. Funktionell handläggning?
Ändrad beslutsordning avseende ärenden för beslutsfattare inom SA. Fullskaleförsök under täckmantel av pilot genomförs i hela landet. Degraderad rättssäkerhet med rationell förevändning?

Återigen, endast ett axplock…..

Jag kan inte se annat än att Försäkringskassan nu gått in i ytterligare en ny fas i omställningsarbetet, nämligen SNAVA-projektet (Systematiserad Nedläggning Av Verksamhetens Administration).

Och personalen? Tja, vi skall väl bara inse att den attraktiva arbetsplatsen fortfarande finns, men nu på annan ort!

Observer

Simsalabim - försvinn!

2010-01-16T10:49:00.011+01:00

Under de senaste 15 åren har Försäkringskassan och alla andra statliga myndigheter bekymrat sig över hur generationsväxlingen skall gå till. Alla har vetat att 40- och 50-talisterna måste ersättas. Men ingen har lyckats klura ut hur det skulle gå till. Jag har själv sett ett antal olika beräkningsmodeller, men ingen har varit fullkomlig. Stötestenen var nämligen hur man skulle kunna garantera att organisationen upprätthåller kompetensen med kontinuitet. Svaret på detta var dubbelbemanning, upplärning och infasning av ny arbetskraft medan den gamla sakta fasas ut. Redan på tankestadiet insåg man att detta var ogörligt, resurserna för detta finns inte, och ingen (läs staten) har heller någonsin varit beredd att tillföra dessa. Resultatet blev m a o en tummetott, en gammal ut, en ung in osv. En process som tar oändlig tid att genomföra, och inte löser grundproblemet, att stora delar av statsapparaten behöver förnyas. Naturligtvis med en utbildningsnivå som ligger snäppet högre än vad flertalet äldre anställda besitter idag.

Men yvas icke, ty nu har Försäkringkassan hittat den slutgiltiga lösningen på problemet. Den är så djävulskt bra att konceptet säkert går att kränga till den övriga statsförvaltningen. Hädanefter kan kassans ledning med stolthet i brösten framhäva att det minsann inte bara är Posten som vet hur en slipsten skall dras.

Konceptet är egentligen ganska enkelt; Om folk inte slutar självmant, se till att dom tvingas ut genom organisatoriska åtgärder. Försäkringskassan vet idag, genom tidigare koncentrationer av verksamheten, att flertalet anställda inte klarar pendling till nya orter inom 12-timmarsgränsen. Alltså väljer man att fortsätta att koncentrera arbetsuppgifter för att kunna göra sig av med äldre personal. För att säkerställa att personalen dessutom säger upp sig självmant tänjer man på 12-timmarsregeln så att lämpliga kommunikationer finns. Då slipper man ju använda trygghetspaket och uppsägningslön, Praktiskt, eller hur? Och facket ser man numera inte så mycket av.

Vän av ordning kanske undrar hur jag kan få detta till en medvetens strategi? Jomen det måste det vara, när man är fullständigt medveten om de negativa konsekvenser som uppstår, men ändå väljer att fullfölja denna massförflyttning av arbetsuppgifter.

Vi har redan sett konsekvenserna av de senaste årens förändring; många har valt att sluta istället för att pendla. På de nya arbetsorterna har snålt tilltagen personal, ofta nyanställd, ställts att brottas med ofantliga mängder av arbete med balanser som följd. Fortfarande sitter t ex över 40 tusen människor och väntar på att få sin inträdesbiljett till socialförsäkringssystemet i form av inskrivning. Att denna skandal har gått massmedia och hetsjaktsjournalistiken förbi är en gåta. Men merparten av målgruppen är väl inte tillräckligt intressant…..

Försäkringskassan fortsätter nu att koncentrera arbetsuppgifter i raskt takt. Konsekvensanalyser är det inte tal om, och i de fall de finns är de så ytliga och dåligt genomförda att de kvittar. Förändra först, och sopa upp i efterhand, det är kassans nuvarande strategi. Och resultatet lär inte bli annorlunda än tidigare. Men kassan går in i detta med öppna ögon, tro inte annat!

Någon påstod i ett inlägg här på bloggen att allt hade blivit sååååå mycket bättre på Försäkringskassan. Sanningen är väl den att ingen vet, för numera finns ingen kvalitetskontroll överhuvudtaget. Hur många miljarder som rinner ut genom felaktiga beslut kan man inte ens gissa sig till. Men general Svammelman har säkert nån lösning även på det!

Observer

Får man vara stolt och kritisk- samtidigt?

2010-01-13T18:19:00.004+01:00

Jag går snart in på mitt 30:e + X anställningsår. Jag minns fortfarande den upprymda känsla jag hade direkt efter anställningsintervjun. Även om jag hade ett visst hum om vad Försäkringskassan sysslade med så kom jag från en helt annan bransch, nämligen metallindustrin. De som anställde mig gjorde ett bra jobb. Jag blev nämligen tidigt övertygat om att det var en ynnest, att få var utvald som samhällsmedborgarnas tjänare inom den statliga förvaltningen, som det så vackert heter, ” i rikets tjänst”. På den tiden var försäkringskassorna fortfarande självständiga juridiska organ. Statens inblandning var ytterst liten, men kassorna styrdes å andra sidan med järnhand av tillsynsmyndigheten, Riksförsäkringsverket. Under årens lopp har anpassningen till statlig styrning och kontroll däremot gått rasande fort, på gott och ont. Av en gammal folkrörelsetradition återstår i dag inte mycket. Men socialförsäkringen, som byggt upp under flera årtionden, borgar i dag för ett gemensamt trygghetssystem som vi samhällsmedborgare skall vara stolta över. Utan att politisera allt för mycket om detta så handlar det framförallt om vilket samhälle vi vill ha.

Mitt i allt detta finns vi anställda på Försäkringskassan. Under årens lopp har vi sett regeringar falla, generaldirektörer sluta i vredesmod eller bli utsparkade, snällt anpassat oss efter nyckfulla regeländringar, tålmodigt tagit smällarna vid nedskärningar och sett lokala och centrala chefspersoner komma och gå. Vi har spottat i nävarna och avverkat balanser stora som Mount Everest, accepterat nya lönekriterier, och solidariskt ställt upp på det mesta som kassans ledning hittat på. Man kan fråga sig idag: Hur i helv-e kunde det fungera? Vad var tricket för att nå resultat i en organisation som allt som oftast befann sig i oplanerat kaos på grund av yttre omständigheter?

Svaret ligger delvis i just ordet organisation. Under 40 år innan millenniumskiftet byggdes verksamheten upp med lokal styrning. Den konkreta närheten mellan beslutsfattande chefer och handläggande personal skapade förutsättning för snabba och omedelbara insatser. Det ökade anställningsinflytandet bidrog starkt till att dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare resulterade i kvalitativa beslut. Beslut som snabbt kunde omsättas i praktisk verklighet. Tåget rullade på, ingen stod kvar på perrongen med oklippt biljett. Trots att begreppet delaktighet ännu inte uppfunnits,så fanns det där, den gemensamma stoltheten i organisationen över att åstadkomma nånting, att nå resultat under ibland totalt chanslösa förutsättningar. Men sen hände något……..

Förstatligandet av försäkringskassorna kunde ha gått relativt smärtfritt. Krav på effektivitet och rättssäkerhet, javisst. Men det behöver inte innebära total centralisering och koncentration av arbetsuppgifter. Det behöver inte innebära att anställningstryggheten sätts ur spel genom förändrat ortsbegrepp. Det behöver inte innebära att MBL helt plötsligt mist sitt innehåll. Det behöver inte innebära att merparten av den nya organisationen startar upp med helt felaktiga resurser. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Det som kanske var tänkt att skapa större förutsättningar för ökad rättssäkerhet och likformig tillämpning har gett motsatt effekt. De som idag sitter fast i kassans ärendebalanser är mer eller mindre rättslösa. Handläggningen är idag inte mer ensad än den var tidigare.

Och många av oss gamlingar sitter kvar än idag. Gör så gott vi kan. Reflekterar ibland över om det verkligen var bättre förr. Men många passar sig jävligt noga från att klaga. Det är inte ledningen det är fel på, det är du som blivit en bitterkärring, heter det. Jag tror inte det. Jag tror att ledningens agerande är A och O för en organisations välmående och överlevnad.Och det är svårt att skapa delaktighet i en organisation där man är osynlig.

Jag tycker inte att den nya Försäkringskassan lever upp till kravet på en modern arbetsplats med delaktighet och inflytande. Jag tycker inte heller att Försäkringskassans ledning utstrålar den professionalism som modernt ledarskap kräver. Men jag är inte särskilt oroad längre, den bubblan kommer snart att spricka. Jag kan ta smällen av att anklagas för illojalitet mot min arbetsgivare. Jag kan också ta smällen av att vissa anställda spyr över vetskapen att jag fortfarande finns inom kassans väggar. Fördragsamhet? Ja, kanske det, men mitt budskap är: Höj blicken!

Och; jag förbehåller mig ändå rätten att fortfarande känna stolthet som samhällsmedborgarnas tjänare!

Observer

Nästa inlägg: Byråkrat – en god förebild, eller?

Vem blir kvar med Svarte Petter?

2010-01-06T19:29:00.006+01:00

”Anonym sa...

Nytt år och några färre gnällkärringar på kontoret. Stackars nya pensionsmyndigheten som fick överta dem. Halva denna bloggens läsare måste försvunnit.”

Citat från senaste kommentar på denna blogg.

Jag funderade både länge och väl. Skall man verkligen publicera sådant skit? Men så tänkte jag att jag skall försöka hålla fanan högt, inte censurera annat än det som inte är rumsrent.

Men det här; vad skall man säga?

Uppenbarligen har personen i fråga inte förstått den senaste tidens debatt om Försäkringskassan. Den handlar inte bara om det hårda regelverket som kastar ut människor ur försäkringen. Nej, det höjs också allt fler röster om att det grasserar en cynism och människosyn på Försäkringkassan som de flesta av oss anställda inte känner igen. Nu senast såg jag en insändare i lokalpressen som krävde utökat tjänstemannaansvar och professionell legitimation i etik och moral för att överhuvudtaget få arbeta inom offentlig sektor. Och nej, det var inte Marcus Birro den här gången….

Det här är inte första gången jag får kommentarer på bloggen som visar på ett totalt förakt för arbetskamrater och medarbetare inom kassans väggar. Jag hoppas och tror dock att det är samma person som luftar sitt avundsjuka missnöje och inte är någon allmän företeelse. Målgruppen är densamma, anställda med mångårig erfarenhet av både försäkringsarbete och sunt förnuft. Ett sunt förnuft som även inbegriper vanligt folkvett och, åtminstone vad mig själv anbelangar, respekt för både nya och gamla anställda.

Man kan ju fundera på vilken människosyn som återspeglas i detta. Om man reducerar sina arbetskamrater till gnälliga kärringar, vad har man då för syn på de försäkrade som man är satt att tjäna? Eller är det så enkelt att det här är den ”nya” Försäkringskassan som vi ännu endast sett på reklamfilm? Ersätt alla stofiler med social empati och djup kunskap om socialförsäkringens villkor med radarstyrda paragrafryttare som ser allt i svart och vitt. Sätt in unga oerfarna handläggare som älskar utmaningen i pinn-statistik och njuter av att trampa på sina arbetskamrater och dom försäkrade. Ersätt en relativt bra arbetsmiljö som innehåller solidaritet och samarbete med egensinniga handläggningsrobotar som går över lik om det behövs. Skapa bataljoner och plutoner, sätt in en avdankad överste och erövra landet med den nya socialförsäkringsfilosofin.Alltmedan Husmark-Persson ler i mjugg...

Drömbild? Nej, tyvärr en inte alltför avlägsen verklighet om man inte ser upp. Av citatet ovan framgår att vi verkar vara på god väg. Här har Försäkringskassans ledning, men även alla anställda, ett stort ansvar för att förbättra kassans rykte. Det verkar behövas en hel del intern utbildning och debatt i frågan. Det räcker inte med några gratispoäng i pajkastningen med Marcus Birro. Frågan är väl annars bara vem i ledningen som i slutändan sitter kvar med Svarte Petter på hand? Den kan man ju tycka synd om…..

Observer

PS. Nästa inlägg kommer att handla om stolthet. Ja just det, min stolthet. DS.

Baksmällan har fått ett ansikte!

2009-12-21T18:07:00.004+01:00

Ibland kan till och med ett politiskt beslut uppfattas som en julgåva. Det kanske till och med var meningen. Alliansen har hårdnackat och envist drivit sin arbetslinje med enfas under hela hösten; människor skall ut i arbete, kosta vad det kosta vill.

I sista stund, efter alarmerande opinionssiffor, svänger man plötsligt och meddelar att alla sjuka som masar sig iväg till AF:s introduktionsprogram får behålla sin ersättningsnivå. Det var väl storsint! Pappa Alliansen tar intryck, visar ödmjukhet och levererar en julgåva till svenska folket (fast inte till riktigt alla). Man kan nästan tro att det hela var ett PR-trick…….

På Ekot kan man idag höra och se SO Littorin leverera glädjande besked till flertalet av de som lämnar sjukförsäkringen vid årsskiftet. Men de tusental som tvingas leva på en månadsinkomst på 4 900 kr är fullständigt marginaliserade. De 15-17 000 som lämnar sjukförsäkringen nu utgör bara första vågen. I prognoser beräknas andra, tredje och fjärde vågen under året innebära att ytterligare tusentals människor förnedras till ett bidrag värdigt forna tiders fattigstuga.

Regeringens nya löften hann inte heller ens torka på papperet innan det stod klart att det fanns väldigt få vinnare med det nya förslaget. Det visar sig nämligen att även alla de som idag tjänat mer än taket i A-kassan får sin ersättning sänkt. Tomma tunnor skramlar som vanligt mest………

Hos alliansen och dess bejakare är allt dock frid och fröjd. Under senaste veckan har borgarpressens ledarsidor påpassligt nog varit fyllda med lovord över en regering som äntligen tar tag i missbruket av sjukförsäkringen och bejakar människors rätt att försörja sig själva genom arbete. Det faktum att vi just nu står inför en arbetslöshet vi inte sett på många år verkar ha gått debatten helt förbi. Efter 3 månaders introduktionsutbildning som fortfarande ingen vet vad den skall innehålla skall halta och lytta, mer eller mindre kroniskt sjuka konkurrera om arbeten där arbetslösheten är 12 %. Det kallar Alliansen att ge människor en chans………

För den som genomskådar det hela framtonar en annan bild. En bild av taktiskt rävspel inför stundande val. Baksmällans ansikte är inte svart, blålila, rött eller grönt. Det är likblekt och färglöst, väntar bara på att stångjärnshammarna i form av folkopinion skall sluta bulta. I det här fallet, ett ansikte som utstrålar cynism och människoförakt, gestaltad i form av en borgerlig allianspakt. Den här gången nådde man inte ända fram, men vi tar väl nya tag framöver…….

Annars så kan man väl fundera på var vi hamnat i ett rent historiskt perspektiv. Arbetarrörelsen och de röda har i över hundra år kämpat för rätten till arbete, ja krav har till med framförts på lagstiftning. Men i det politiska ordlekspusslet tar Nya arbetarpartiet tag i frågan och då handlar det inte längre om rätten till arbete. Under begreppet ”arbetslinjen” döljer sig istället kravet på skyldighet att arbeta. En skyldighet som definitiv inte har någon moderat framtoning. Nej, det påminner snarare om Stalins gamla arbetsläger under devisen ”Den som icke arbetar, skall icke äta.” Ett av många bibliska citat som alltid kommer fram när det passar!

Vi har och kommer alltid att ha det samhälle vi förtjänar eller väljer att ha.

God Jul i stugorna i välfärdens Sverige!

Observer

Så startar man en intern motståndsrörelse!

2009-12-11T21:01:00.014+01:00

Idag har jag valt att publicera en artikel som finns publicerad på Försäkringskassans interna webb, av mig tidigare kallad Tok-Fia. Den lades ut den 4 december, och att den överhuvudtaget publicerats och dessutom fortfarande ligger kvar är anmärkningsvärt. Men är det Tok-Fia så är det.....

Här är artikeln i sin helhet:

"Tankar till åsikter om Försäkringskassan i Aftonbladet 3 december
2009-12-04
Åsikterna framförs i och för sig i ett sk kommentarfält till en artikel men det är många av er som reagerat varför jag vill reagera lite själv.

När jag läser vad signaturen Monica Alm, som säger sig jobba på Försäkringskassan, skriver i sin kommentar blir jag först förbannad över den bild av kassan hon målar upp. Även om jag inte jobbat här speciellt länge har jag nu hunnit prata med ganska många av dem som möter "mycket sjuka människor". Min uppfattning är glasklar. Våra medarbetare bär sjukförsäkringens villkor, med dess svårigheter och skavanker med högburet huvud. Dagligen både tas och meddelas svåra beslut. Över 80 % nöjda kunder talar sitt tydliga språk.

När jag läser insändaren igen blir jag lite lugnare. Läs den och notera att nästan alla sk kritiska punkter hinns med på 180 ord trots att anslaget är förtvivlat. Den samlade tonen blir därför överdriven och sätter ned effekten hos många läsare.

Jag resonerar såhär.

Den samlade debatten som nu pågår i nästan alla medier, där faktiskt mer och mer ansvar utkrävs av vår uppdragsgivare, gör att en ensam "insändare" nog inte påverkar opinionen nämnvärt. Insändaren är publicerad och snart färdigläst och denna skada, där delar jag er uppfattning, kan inte göras ogjord. Den är dessutom svår att bemöta utan att göra självmål eftersom vi inte skriver anonyma svar på insändare. För vad skall vi säga!

Det jag vill säga är: Monica Alm om du nu finns i mina led, sluta far med osanning på dina kamrater. Vi är många chefer och medarbetare som vill ta en konstruktiv diskussion med dig. Om du medvetet väljer bort dialogen, skaffa dig ett annat jobb....

Men jag tror nog egentligen att det är någon annan med lindrig förståelse för vårt värv som försökte sätt ett skott i vattenlinjen men sköt över målet.....

Jag spar på amunitionen till angriparen kommer inom skotthåll, således inget svar på insändaren/kommentaren..

/Svante Borg"
___________________________________________

Monica Alms kommentar i Aftonbladet hittar du här:
http://www.aftonbladet.se/publicPage.action?userId=153700
___________________________________________

Finns det fortfarande någon som undrar varför man väljer att vara anonym om man har åsikter om Försäkringskassan och råkar finnas i de anställdas led? Detta är inget extremfall. Inget olycksfall i arbetet. Detta är det höga s k "debattutrymme" vi anställda lever med idag!

Svante Borg är en av de högre cheferna inom Försäkringskassan, nyligen anställd efter avslutad militär karriär.
Jag inbillade mig att en av grundteserna med att ha ett militärt försvar var att försvara de mänskliga fri- och rättigheterna. Däri ingår bland annat vår grundlagsfästa yttrande - och meddelarfrihet. Men det kanske Svante Borg inte fick lära sig och kanske var det så att han inte lämnade det militära helt frivilligt? Om han var lika skjutglad där så förstår jag att det var dags för sorti.

Att snoka reda på typ det 163:e kommentaren till en artikel i Aftonbladet och göra affär av på detta sätt tyder på bristande kunskap i lag och rätt. Men tid verkar herr Borg ha gott om.......

Nåväl, ett sånt här klavertramp får bara inte passera obemärkt. Jag väljer att publicera på detta sätt, andra får välja om Borg skall anmälas.
Det finns dock en annan aspekt av Borgs erfarenhet från det militära och det är att med ett sådant ledarskap som han företräder kommer motståndsrörelsen bara att växa sig större och större!

Observer

PS. Notera att Borg med förkärlek avslutar sina meningar med många punkter. Något som jag själv ofta använder. Kanske Borg och Observer är en och samma person............? DS.

Dom skjuter på pianisten - och dirigenten är tondöv!

2009-12-07T21:25:00.016+01:00

Äntligen!
En debatt värd namnet och i en fråga som handlar om liv och död!
Sällan eller aldrig har väl en regering och framförallt en minister anklagats för ett sådant svek som Husmark-Persson. Och det känns riktigt bra. Hon får vad hon förtjänar. Hon har konsekvent under de senaste åren skyllt allting som händer inom socialförsäkringen på andra än henne själv eller politiska beslut fattade avAlliansen. Om vi väntar ytterligare en vecka så är det säkert August Palms fel att 15 ooo förtvivlade människor står utan försörjning vid årskiftet. Men dom ska å andra sidan inte yvas över det, Sven-Otto Littorin står på deras sida med plånboken i hand! Om det visar sig vara Monopol-pengar han har att dela ut klarnar väl framöver.......
Det ska bli mycket intressant att se hur långt regeringen är beredda att backa innan årsskiftet.

Tyvärr ser man i både massmedia och på privata bloggar en ganska intensiv kampanj även gentemot Försäkringskassan. Jag har väl också gett kassan en släng av sleven ibland, men jag uppfattar inte min krtitik som orättfärdig. Jag tycker däremot att det är osakligt att skylla den uppkomna situationen på Försäkringskassan. Taskig lagstiftning ger taskig tillämpning, så enkelt är det. Dessutom har Försäkringskassan likväl som både fackliga och andra intresseorganisationer ett antal gånger påtalat det orimliga med den bortre gränsen i rehab-kedjan.

Jag ser däremot andra bekymmer med att både Husmark-Persson och andra slänger skit på min arbetsgivare. Förr fanns det något som kallas civilkurage. Det saknas uppenbarligen hos Husmark-Persson, men tyvärr verkar det saknas även i kassans ledning. Jag begriper inte hur dom kan få gömma sig bakom underhuggare som Svante Borg, Birgitta Målsäter och en överstinn informationsstab. Man läser i Aftonbladet att socialministern minsann "tar Försäkringskassan i örat"! Jaså, och Försäkringskassans ledning låter det ske ostraffat?

Det är inga problem om man tar Adriana Lender eller kassans politiska ledning i örat. Det skiter vi faktiskt i. Problemet uppstår istället när kassans ledning inte står upp och försvarar organisationen och dess anställda. Anställda som varje dag tvingas fatta beslut med hänvisning till politisk inkompetens och dessutom tvingas ta skit för det.
Här vore det på sin plats att Lender & Co tog ett ledningsansvar men ledningen kniper käft likt en strykrädd skolklass som riskerar sänkt ordningsbetyg och indragning av roliga timmen på grund av en elak rektor. Ynkligt , mycket ynkligt!

För mig känns det sveket värre än Husmark-Perssons svek gentemot medborgarna. Hon står i alla fall för en politisk vilja, eller åtminstone att vilja men inte kunna. Kassans ledning däremot verkar ha förlagt både notställ och taktpinne.........

När får vi en ursäkt, Adriana Lender?

Observer

Årets julkalkon?

2009-12-02T17:41:00.010+01:00

Försäkringskassan satsat stort.
Stort på att vinna årets pris som värsta kalkon-film.
Men nu är det bevisat; man tar steget fullt ut och nöjer sig inte längre med att idiotförklara bara den egna personalen. Nej, nu skall hela svenska folket behandlas som idioter. Mindre vetande som man kan stoppa i vad skit som helst.

I en reklamkampanj som kostar ca 10 miljoner kronor går kassan ut hårt med att beskriva den ”nya”, renoverade Försäkringskassan. En Försäkringskassa som du kan nå dygnet runt, eller varför inte mellan förrätt och varmrätt på lördagskvällen eller ännu bättre, mitt i söndagspromenaden med familj och hund. Men hallå, vad är det som händer?????????????

Är det brukligt att putsa fasaden på ett fallfärdigt hus? Att sätta in isolerglas trots att bjälklag är angripet av träbock? Att lägga ny parkett trots att grundplattan spricker? Att bjuda in till samkväm med tomma grytor?

Jag kan se framför mig hela kåren av återförsäljare och serviceverkstäder för SAAB satsa miljardbelopp på att fräscha till entréer och försäljningshallar, hålla öppet mer eller mindre dygnet runt för att ta emot kunder, osv. Men bara för att sedan konstatera; Hoppsan vi hade visst ingen produkt att sälja………….
Knappast troligt, eller hur?
Lite så känns denna kampanj som Försäkringskassan nu sjösätter. Visa upp ett hyfsat utanpåverk, men vad döljer sig bakom kassans fasader?

Jo, det kan jag tala om…….
• En sjukförsäkring som knappt längre är värd namnet. 15000 till 17 000 åker ur systemet redan vid årsskiftet, fler är att vänta.
• Schackrande med prisbasbelopp hit och dit för att göra kortsiktiga besparingar
• Förslag om ytterligare kvotering i föräldraförsäkringen, vilket innebär att ännu fler föräldrapenningdagar fryser inne.
• Förslag om ändrad SGI-beräkning, vilket innebär att ett stort antal människor får ännu lägre ersättning än idag.
• Fortsatt inkompetens när det gäller hårdvarusatsningar, nu senast en förlust på ca 210 miljoner kronor.
• En tillsynsmyndighet som ännu inte tagit ett enda synligt steg för att granska Försäkringskassan.
• En socialförsäkringsminister som inbillar sig att kassans ledning har koll på läget.
• En försäkringskassa som vill fortsätta att diskriminera gravida kvinnor trots domstolsutslag.
• Fortsatt långa väntetider på handläggning av viktiga ärendeslag.

Ja listan kan göras hur lång som helst i en salig blandning av administrativ inkompetens och politiskt vansinne. Och vad gör strategerna inom Försäkringskassan?
Jo, fortsatt tunnelseende och käcka utrop a´la ”och nu blir det reklamfilm”!
Jomenvisst, kom och köp konserverad gröt!

Det hade dessutom gått att skapa en betydligt mer trovärdig informationsrulle till nästan ingen kostnad alls. En kort bildsekvens med texten ”THE END”……..

Sätt föralldel inte kalkonen i halsen, Adriana!

Observer

Tomten har klätt av sig naken!

2009-11-25T17:32:00.002+01:00

Jag har med spänning följt århundradets debattfråga inom Försäkringskassan. HR-ledningen har så här i bråda adventstider låtit meddela att årets julklapp till alla anställda tyvärr frusit inne.

För att rättfärdiga ett så drastiskt beslut skyller man på att sakanslaget till administration av aktivitetsersättning inte räcker till.

Här gör tomten sitt första misstag; De flesta anställda är tillräckligt intelligenta för att förstå att det finns olika konton för försäkring och administration. Djup indignation uppstår hos många anställda, forumet för debatt fylls av åsikter om brist på uppskattning, felaktiga signaler, dåliga ursäkter och t o m dåliga ledningskunskaper om vårt budgetsystem. Andra skyndar till försvar och menar att julklappen ändå är så värdelös att det kvittar.

Andemeningen blir ändå att flertalet debattörer tycker att det är en principfråga som handlar om att man som anställd saknar bevis på uppskattning.

När debattinläggen börjar bli pinsamt många och kritiska gör tomten sitt andra missstag.

Raskt kastar sig tomte nummer två in i debatten.Nissarna stöttar nämligen varandra. Tyvärr är den tomten så nybakad att han ännu inte tillgodogjort sig kulturen inom kassavärlden. Ännu större indignation uppstår bland kassans anställda och debattsidan fylls med löpmeter efter löpmeter med arga inlägg. Det dröjer några dagar av retoriskt pajkastning innan den tomten inser att det är bäst att dra ner luvan, äta upp gröten och tassa ut ur debatten. Han bör nog låta det tummade exemplaret av Soldf (Soldaten i Fält, militärens "bibel") stanna i benfickan nästa gång........

När debattens vågor går som högst inser själva tomte-mor att det är dags att lägga sordin på missnöjet. Högt i tak, ja kanske, men nå´n jävla ordning får det väl vara även på Försäkringskassan. Här gör tomten ett misstag för tredje gången. Tomte-mor rapar glögg och säger:

"Jag hoppas, och tror, att ni alla vet att de ansträngningar ni alla chefer och medarbetare gjort under det här året för att få Försäkringskassan på rätt köl igen är väl kända och högt uppskattade av ledningen. Försäkringskassan är bättre idag än den varit någonsin tidigare, och det kan vi alla stolt konstatera att vi varit delaktiga i att åstadkomma."

Inte ens tomte-mor inser att det var ju just detta hela debatten handlade om, nämligen bristen på visad uppskattning. Att tomte-mor nämnde cheferna först gjorde ju inte saken bättre..........

Flertalet kassanställda är nu så luttrade att det inte längre räcker med en klapp på axeln och några väl valda ord. Det behövs andra åtgärder för att få kassans fotfolk att känna att den arbetsinsats de gjort och gör betyder något!

Vad många dock missat är att tomten redan har delat ut flera av årets klappar:

- Semesterstopp över jul och nyår, på vissa enheter hela december och januari.

- Övervältring av balanser från delar av organisationen till andra.

- Nya dagsfärska beslut om koncentration av arbetsuppgifter med pendling eller arbetslöshet som nyårspresent.

Frågan är väl om man vill ha några julklappar överhuvudtaget?

Avslutningsvis kan man väl fundera över kassaledningens taktiska eller otaktiska informationsstrategi:

Om man hade tänkt sig att köpa in några julkllappar centralt så hade upphandlingen påbörjats för flera månader sedan. Eftersom den inte skett kan man misstänka att beslutet togs redan då, någon gång i somras eller tidig höst. Konstigt att man väntar ända tills nu med att delge de anställda detta.

Professionell ledning eller tomtar på loftet?

Observer

Tyst kunskap – förutsättning för professionalism!

2009-11-22T18:46:00.000+01:00

”Att tänka är stort,

men att tänka själv är större”

Jag följer med intresse den alltmer tilltagande debatten inom vår verksamhet som handlar om kvalitet i arbetet och tankar kring hur vi skall bli än mer professionella i vår vardag. Jag tycker att det är bra att vi fokuserar på begreppet kvalitet i en organisation som annars numera går under benämningen ”Pinn-fabriken”. Tyvärr tenderar kvalitetsdiskussionen enbart att handla om hårdvara som t ex formell kunskap, ensade arbetsrutiner, paragrafrytteri och fyrkantig regeltillämpning. Man kan möjligen ana en öppning i detta inskränkta kvalitetsbegrepp när man antyder att vi kanske inte tillåter våra duktiga handläggare att använda sin kompetens fullt ut. Där tror jag att man är inne på rätt spår.

I samband med den utökade datoriseringen av Försäkringskassan i slutet av 70-talet initierade Arbetslivscentrum (numera nedlagt av Alliansen) forskning runt begreppet ”tyst kunskap”. Detta kom i huvudsak att handla om vad som händer när arbetsuppgifter datoriseras och hur det påverkar kompetens och kvalitet i det fortsatta arbetet. Denna forskning fick stor internationell uppmärksamhet och lyfte fram begreppet tyst kunskap som en av huvudingredienserna i en effektiv och kvalitativt högt stående organisation. Denna tysta kunskap definierades som ”kittet” som håller ihop kopplingen mellan teoretisk kunskap, slutsatser och praktiskt genomförande.

Idag talar ingen om tyst kunskap. Och det är inte så konstigt. Den har dränerats i takt med att alla gamla rävar pensionerats eller tvingats bort i förtid i effektiviseringens korståg. Och dränaget fortsätter när den återstående spillra av äldre anställda når stupstocken och taxerar ut till ett behagligt pensionärsliv. Visserligen gör man sitt yttersta för att kompensera för detta bortfall genom att kräva adekvat högskoleutbildning för den som tänker sig ett yrkesliv på Försäkringskassan.

Ja, Försäkringskassan, förresten, det gäller väl hela offentliga sektorn?

Och vad händer?

Jo, vårt ansikte utåt i form av kundtjänster och samverkanskontor består i allt högre grad av nyrekryterad personal, ofta med högskolebakgrund. Vad man nu skall med akademisk examen till för att upprätthålla kompetens på broschyrnivå. Att hjälpa människor att fylla i blanketter eller att vidarebefordra uppgifter till andra mer kvalificerade handläggare är ju inte så svårt.
Värre blir det dock när kundtjänster, både fysiska och via telefon, tar på sig rollen av att vara experter, trots att dom inte är det. Allt fler försäkrade återkopplar in i organisationen att de fått felaktig information.
Allehanda nyrekryterade specialister inom olika ärendeslag må vara nog så duktiga på att bläddra efter lagparagrafer, men när det gäller att koppla detta till praktisk handläggning då saknas något. Eller att i ord beskriva varför olika lagregler får den eller den konsekvensen. Jag har själv tagit del av ett antal omprövningsbeslut som haltar både i logik och begriplighet.

Allt prat om att skapa en professionell organisation stupar på just detta, denna brist på tyst kunskap. Problemet blir inte mindre av att denna kunskap inte kan förvärvas med automatik, den måste gå i arv generation efter generation av anställda. Därför är det också viktigt att inte jaga gamlingarna i organisationen med blåslampa. Utnyttja istället den samlade kompetens som både nyanställda och äldre anställda besitter, så kanske vi sedan kan samlas kring ett gemensamt kvalitetsarbete som också kan ge högre professionalitet!

Observer

Lägg korten på bordet, Adriana!

2009-11-18T18:00:00.013+01:00

I en fungerande organisation med bra informationskanaler sägs det att ryktesspridning kan minimeras och bortses ifrån. Och det är väl bra. Rykten har aldrig skapat arbetsro eller grund för vuxendialog i en lärande organisation. Men vad lär man sig av detta inom Försäkringskassan? Jo, ingenting!

Hos oss har det istället blivit så att rykten oftast är lika med sanning, fast med några dagars fördröjning. Den totala bristen på löpande information gör att nyheter om beslut färdas bakvägen genom organisationen. En ytterst begränsad skara av närmast drabbade informeras pliktskyldigast, och övriga anställda i organisationen får sig nyheter tilldelade genom mun-mot-mun-metoden eller i bästa fall, en pinsam notis på Tok-Fia några månader senare.

Det pågår ett omfattande arbete med att förbättra och effektivisera vår nuvarande organisation, men vi får inte vara med på tåget! Förändring efter förändring presenteras nu i ett rasande tempo, men inte förrän allt är klappat och klart. Dialog och medinflytande är ord som inte längre existerar i kassaledningens vokabulär. Och jag lovar, kvalitén på besluten blir därefter!

Den s k Framtidsgruppen har arbetat i ca ett halvår nu, men hittills inte presenterat ett enda offentligt dokument, trots att förändringsarbetet pågår för fullt. Ynkligt! Och inte blir det bättre av att gruppens ledare Anna-Lena Karlsson redan utsetts till chef över en nytt sammanslaget kontor som vi inte ens visste planerades. Nepotism? Ja, fan vet.....
Handplockade ryggdunkare och ja-sägare har vi sett många inom FK!

Det höjs allt fler röster i organisationen om att allt inte står riktigt rätt till. Rättsosäkerhet, oerhörda balanser av ärenden, försäkrade som saknar ersättning eller vars ärenden driver omkring ett ohanterligt ärendehanteringssystem, osv i oändlighet. När är måttet rågat? Och varför lägger inte vår kära GD Adriana Lender korten på bordet, både internt och externt?

Eller är det så illa att Adriana, precis som Curtan på sin tid, inte har en susning om vad som pågår inom Försäkringskassan? Eller handlar det bara om att hålla tillsynsmyndigheten stången så länge som möjigt? För när detta korthus rasar är det inte bara Adriana som får lägga sig.....

Som tur är finns den granskande pressen, det alltid snokande Statskontoret och det alltid lika uppmärksamma Riksrevisionen. Om inte Adriana kan ge en sanningsenlig bild av verksamheten så får man hoppas att det finns andra som klarar andra spel än Bluffstopp!

Observer

Försäkringskassan – amatör utan slutledningsförmåga?

2009-11-11T20:08:00.005+01:00

I´m back on the track.

Kan inte längre hålla mina kliande fingrar borta från tangentbordet.

Jag har nu legat lågt i ca 6 månader i förhoppning om att mina intryck och åsikter i den nya Försäkringskassan skall förändras och förbättras i en positiv riktning. Tyvärr händer det mycket lite på den fronten.

Jag läste i morgonblaskan idag att Försäkringskassan åter är på tapeten i riksdagen. Det börjar snart bli en stående punkt på den politiska dagordningen. Kassan brottas fortfarande med stora balansproblem inom flera områden, men enligt Husmark-Person säger kassans ledning att det inte beror på resursbrist. Det är istället den nya organisationen som ännu ej gett förväntat resultat.

Äntligen ett ärligt tecken från ledningens sida, får man väl säga! Internt knystas det däremot inte ett ord om att saker och ting inte fungerar. Alla vet att det pågår ett antal översyner av den organisatoriska placeringen av kassans arbetsuppgifter, men att få någon information om dagsläget i dessa utredningar är omöjligt. Vår interna informationskanal, Tok-Fia, behandlar oss fortfarande som mindre vetande, trots den layout-mässiga ansiktslyftningen nyligen.

Min fundering angående detta är: Vad är det som är fel, och som inte går att förändra?

Gång på gång uppstår det stora balansproblem i utbetalningarna av olika ärendeslag eller i annan handläggning. Hörde t ex igår att på omprövningssidan ligger vi nu med ca 27 000 ärenden i balans! Undrar vad JO tycker om det………

Rimligen finns det kanske tre olika anledningar eller kombinationer av dessa som lett till nuvarande problem:

Det finns för lite resurser totalt i organisationen.
Det fattas kompetens inom de ärendeområden som flyttats eller koncentrerats.
Folk jobbar med fel saker på fel ställe.

När det gäller Försäkringskassans personalhantering i samband med den nya organisationen finns det mycket övrigt att önska. Det är inte särskilt konstigt att det uppstår kompetensbrister när man väljer att flytta arbetsuppgifter från en ort till en annan. Det finns ingen automatik i att handläggare frivilligt flyttar på sig eller börjar pendla med undermåliga allmänna kommunikationer. Uppstår arbetsbrist på en ort erbjuds man omplacering till en annan. Tacka nej till detta och du är ute ur systemet. Ingen Trygghetsstiftelse och ditt eget val att säga upp dig med allt vad det innebär. Trots detta har många valt att lämna verksamheten och därmed tagit sin mångåriga kompetens med sig till annan verksamhet. Tror väl fan att det uppstår problem på Försäkringskassan!

Allt detta hade man kunnat förutspå och motverkat med en vettig planering. Successiva förändringar och insikt om att vårt ärendehanteringssystem är byggt för att möjliggöra arbete var som helst i landet hade gett helt andra förutsättningar för förändringsarbetet. Istället valde man blåslampe-modellen och en naiv övertro på snabba effektivitetsvinster. Det tråkiga är att man fortsätter med samma destruktiva strategi. Ärendeslag efter ärendeslag hamnar nu under lupp och föreslås koncentreras i rask takt enligt ovanstående modell, och troligen med samma effekt i form av förlorad kompetens.

Slutligen kan man ju fundera över vad vår uppdragsgivare vann på hela denna flyttkarusell?

Bättre tillgänglighet?

Bättre service?

Ökat rättssäkerhet?

Snabbare handläggning?

Ökad tilltro till försäkring och försäkringstillämpning?

Kan vi svara entydigt JA på dessa frågor, eller har det rent av blivit sämre?

Observer

Den nya tidens arbetsgivare

2009-05-27T17:33:00.009+02:00

Det har tagit mer än 40 år av långsam anpassning, men nu börjar det verkligen synas. De gamla översittarfasoner som härjade vilt på den privata arbetsmarknaden fram till mitten av 60-talet med SAF som hejarklack har nu anammats av den offentliga sektorn. Allt som oftast hör och ser man Arbetsgivarverket slå sig för bröstet och tala om "förnyelsen av arbetslivet". En förnyelse som till stora delar består av av försök att montera ner de anställningsvillkor som statligt anställda fått kämpa sig till med fackliga åtgärder. Det är en skrämmande utveckling.

På Försäkringskassan verkar man tro att alla regler och avtal redan är avskaffade. Moral kan man knappt stava till och personalhanteringen börjar likna en kvarleva från statartiden. Offret till produktionstemplets altare är så viktigt att man inte ens klarar att tänka klart längre. Sunt förnuft, empati och rättssäkerhet gäller antagligen inte internt i organisationen. Jag hörde från en kompis kompis kompis om en anställd som varslades för över en månad sedan om nya arbetsuppgifter. Den 18 maj skulle hon övergå till andra arbetsuppgifter, oklart på vilken ort. Idag skriver vi den 27 maj och hon vet fortfarande inte var hon skall jobba, med vad och vem som skall stå för hennes lön. När man frågar efter svar kan ingen ge några. Ingen, ingen i hela organisationen kan ge något svar, men beslut är fattat........ skall det va´så?

En annan kompis kom hastigt och lustigt på att han ville ha EN oplanerad semesterdag i juni. Svar från chefen: Nej, sommarsemestern är redan planerad och klar! Flexibelt ledarskap?

En tredje ville ha ledigt för enskild angelägenhet på grund av att hennes gamla mamma blivit sjuk. En ledighet som enligt praxis alltid beviljats. Chefens godtyckliga svar: Nej, sånt får man inte ledigt för, du får ta semester! Inkompetent ledarskap?

På min arbetsenhet försöker ledningen trolla med knäna. Trots att man erkänner att alla har rätt till sammanhängande ledighet under sommarmånaderna kräver man att produktionen skall vara på samma nivå vecka ut och vecka in hela året. När man äntligen insett att det är en matematisk omöjlighet hittar men den fiffiga lösningen: Övertid innan semestern. Helt plötsligt finns det pengar till övertid, men inte till personal. Man har knappt råd med dasspapper, men övertid, jodå......... Intelligent ledarskap?

Mitt i allt detta översvämmas kassan av nya yngre anställda med en besvärande historielöshet. Självklart är det bra om man trivs på jobbet, men det är viktigt att kunskapen om arbetslivets villkor och historisk kamp för arbetsmiljö, löner och inflytande förmedlas vidare. Personligen tycker jag att det är beklämmande att vi anställda skäller på varandra här på min blogg. Det är bättre om vi tillsammans, både här och på arbetsplatsen arbetar för allas gemensamma utveckling. Det tjänar både vi, kassan och allmänheten på.

Ett allt för tydligt exempel på total historielöshet handlar om lönerna. Någon höjde indignerat på ögonbrynet och frågade: Menar du att arbetsgivaren skall betala för inflationen? Ja, det är väl självklart, vem annars? Inflation har alltid varit lönedrivande och när inflationen ökar går priserna upp, så även priset på arbetskraft. Svårare än så behöver man inte göra det hela. Solidarisk lönepolitik, har varit och är fortfarande en av hörnstenarna i de fackliga organisationernas utgångspunkter. Men det innebär inte att alla skall ha samma lön. Det innebär däremot att alla kronor och ören inte nödvändigtvis behöver tillfalla de mest bredkäftade.
För den som är intresserad finns många skrifter om lönepolitik och lönebildning både ur historiskt och nulägesperspektiv. Jag har dock inte sett någon som förespråkar en sådan lönesegregation som vissa ger uttryck för här på bloggen.

Observer

En herrelös ångvält på rymmen...

2009-05-11T14:06:00.007+02:00

Tänk vad lönefrågan kan engagera! Allt från faktiskt missnöjda (som oftast inte alls gör ett dåligt jobb) till andra som "rider" på vågen (och förmodligen skulle sälja sitt eget barn om det behövdes) och till och med är stolta att få lönelyft på andras bekostnad. Jojo, man kan ju undra vem f-n som skall tas i örat!

Den nya Försäkringskassan har nu haft 2 ½ år på sig att börja fungera, men gör den det? För den som är historielös i frågan kan en liten resumé vara på sin plats.

Man kan väl lägga vilka aspekter man vill på den "gamla" organisationen, dvs den vi hade innan förstatligandet. Visst fanns det brister, och visst fanns det rationaliseringsutrymme, det gör det alltid. Men organisationen fungerade trots allt, och den flexibilitet som fanns i de gamla länsorganisationerna möjliggjorde ett effektiv användande av personalen och dess kompetens. På den tiden var breddkompetens ett självklart ord för flertalet anställda. Sen gick det fort.
Koncentration och specialisering var modeorden för året. Försäkringskassan styckades upp som en gällen ko. Ärendeslagen skulle koncentreras till ett fåtal orter i landet. Må dock vara att det även fortsatt blev en j-la massa kontor, men det beror mest på att det faktiskt finns många ärendeslag som hanteras av kassan. Konsekvenser? En mastodontomflyttning av personal runt hela landet, och en utarmning av kompetens som vi aldrig skådad i kassans historia (trots alla duktiga nya medarbetare). Och kundmötet? Jodå, telefonikundtjänst och ett antal besökskundtjänster skulle greja den biffen. När väl kundserviceorganisationen satt sig kommer nästa propå; vi lägger ner våra kundexpeditioner och startar om tillsammans med andra myndigheter. Den som tror att den förvandlingen kommer att gå smärtfritt lär nog bli besviken. Och gammal, beprövad kompetens, vad blir den värd? Ingen vet.

Och vad händer nu? Innan vår organisation ens torkat på papperet skall den förändras igen. Det visar sig nämligen ( vilket många sa från början) att det blev alldeles för tungrott. Det går inte att snabbt kasta om resurser dit dom behövs, bl a beroende på att breddkompetens idag saknas i organisationen, eller att anställda sitter på fel ställe i landet. Så nu satsar vi på breddkompetens igen......
Det är lite grand som att när man äntligen fått oss att göra vågen, så startas fläkten från andra hållet istället. Jag tycker inte att det är särkilt märkligt att fler och fler arbetsmiljöundersökningar visar på ett oroande resultat. Det är däremot ganska oroande. Precis som det faktum att våra kära folkvalda politiker inte har något grepp om utvecklingen. Det är också oroande att vi förmodligen skriver även nästa kapitel i Försäkringskassans historia utan något som helst inflytande på hur organisationen skall se ut. MBL har tydligen upphört att gälla, uppenbarligen med fackets goda minne.

Jag har hittills varit mycket försiktig med att kritisera de fackliga organisationerna. Men varefter tiden går och man ser mindre och mindre resultat av fackligt inflytande måste man fråga sig; vad får jag egentligen ut av fackföreningsavgiften? Är facket numera så stagnerat att det helt enkelt blivit en del av administrationen?

Observer

Flyttlassen går och arbetsglädjen består....

2009-04-25T14:11:00.009+02:00

Hej igen!
Har tyvärr varit utslagen senaste tiden. Både jag och datorn drabbades av varsitt elakartat virus som satte stopp för oss båda, men nu är vi tillbaks på banan igen!

Under de senaste månaderna har det inte hänt så mycket på kassan, förutom att lönerevisionen nu verkar klar. I vanlig ordning täcker det fantastiska lönepåslaget inte ens inflationen, men annat var ju inte heller att vänta. I månadskiftet mars/april genomfördes en ny temperaturmätning som ännu ej sammanställts, men det skall bli spännande att se resultatet. Är misstron mot ledningen fortfarande lika stor? För egen del tycker jag att Adriana Lender för traditionen vidare med bravur. Hittills har hon inte ansett sig behöva stå till svars för nånting, utan skyller på den gamla ledningen (som hon själv tillhörde för några år sedan). Hon lutar sig liknöjd tillbaka, och anser att resurstillskottet på 600 milj gör att kassan klarar verksamheten under 2009. Att det ser än värre ut för 2010 kanske inte berör henne, hon börjar väl bli pensionsmässig hon också? Även på IT-området verkar högsta ledningen leva i det blå. Trots massiv kritik mot bristen på kontroll och överblick framhärdar man i att det är "missvisande och orättvist", Man baxnar!

Annars verkar den nya ledningen, precis som den gamla, just nu mycket i det tysta. Ett intensivt arbete pågår för att undvika samma katastrofala läge med utbetalningarna som förra året. Organisationen dammsugs på kompetens inom de ärendeslag som är mest kritiska, dvs föräldrapenning, TFP och aktivitetsstöd. Och visst, det kanske är befogat med tanke på att arbetslösheten tycks öka och öka och öka.......

Tyvärr innebär omfördelningen av resurser både katatrof för många anställda och kommande problem för de ärendeslag som istället blir underbemannade. Men personalpolitiska hänsyn hamnar långt ner på listan idag. Jag har fått många exempel på anställda som omplaceras till andra orter just nu, och med världens längsta framförhållning - om ca en månad skall de börja arbeta med nya arbetsuppgifter på annan ort! Ett lysande exempel på attraktiv arbetsplats!
Tydligen är frågan om eventuella problem med utbetalningar under sommaren så politisk känslig att man tar till vad som helst för att klara detta. För att klara omplaceringar tar man redan nu ut beräknade effekter av minskat ärendeinflöde som inte uppstår förrän kanske vid årsskiftet (om dom uppstår överhuvudtaget). Men det är ju också ett sätt att minska antalet anställda, vilket anses nödvändigt med hänsyn till budgetläget.

Turbulensen som uppstått under de senaste årens omställningsarbete gör att många anställda i dag känner sig grundlurade och utnyttjade av arbetsgivaren. Många handläggare har både med och mot sin vilja arbetat över befattningskodernas gränser för att arbetet skall flyta. Men nu är detta inte värt ett skit när befattningshavare snävas in i BESTA-koder och det du arbetat med i verkligheten står sig slätt mot vad du gör " på papperet". Och tyvärr, både mellanchefer ute landet och våra fackliga organisationer blundar för denna orättvisa. Ynkedom, på min ära!
Och apropå BESTA-koder; det börjar väl bli dags för en revision? Med tanke på hur snabbt arbetsinnehållet förändras föreligger det idag en pinsam eftersläpning mellan kodning och verklighet!

Man kan fundera på vart Försäkringskassan är på väg. Det som för något år sedan visionärt skulle bli världens mest attraktiva arbetsplats liknar nu mest en strykrädd hund med chefer och mellanchefer som inte har minsta civilkurage. Ingen står för nånting och alla skyller på alla. Men när det gäller att genomföra alla idiotiska beslut, då står den samlade ledningsorganisationen som en enad trupp med piskan i handen! Och visst; även chefer är ju bara vanliga människor. Den gamla devisen att man alltid står sig själv närmast gäller väl även dom.....
En arbetskamrat till mig påtalade att det är märkligt att chefer aldrig kvalitetsgranskas. Varför inte en enkät inför nästa lönerevision? Om inte annat så bara för att dom också skall få känna sig precis som vanliga människor......

Observer

Vem älskar ruttna morötter???

2009-02-20T10:46:00.029+01:00

Så var det dags igen.

Den årliga lönekarusellen har startat och snart är det dags för det lönesättande samtalet. Min chef sitter med allehanda produktionsstatistik och spelar en av huvudrollerna i ett av lönepolitikens värsta pajasspel. Och vi anställda sitter snällt som lydiga hundar, nickar instämmande till chefens bedömning, men har ingen aning om det taskspel som varit/väntar innan bedömningen omvandlas till kronor och ören. I min mening oftast ören. Det har aldrig funnits något inom kassavärlden som slukat så mycket energi, irritation och arbete som lönerörelsen, och i gengäld gett så lite utfall som motvikt och belöning. Detta gäller säkert även för staten i övrigt. Vad kan det bero på?

I vårt löneavtal RALS, står att läsa:
"En arbetstagares lön ska bestämmas utifrån sakliga grunder såsom ansvar, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och övriga krav som är förenade med arbetsuppgifterna, samt arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen. Lönerna ska vara individuellt bestämda, om inte arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen funnit skäl att överenskomma om annat för vissa grupper. En väl utvecklad lönesättning som utgår från sakliga grunder är betydelsefull för en ändamålsenlig differentiering av lönerna."

Arbetsuppgifternas svårighetsgrad definieras genom BESTA-koden, ett gemensamt värderingsssystem för alla statligt anställda. Här mäts bl a olika arbetsuppgifters grad av egenansvar och grupperas i olika koder. Problemet med detta system är att det är oerhört trubbigt och att förändringar i yrkesroller och arbetsuppgifter inte får genomslag i BESTA-systemet tillräckligt snabbt. Eftersom alla myndigheters arbetsuppgifter jämförs med varandra, tar det tid att bli överens. Alla värnar ju om sitt. Det kan ta upp till tio år(!) innan man ser något resultat av detta i sitt lönekuvert.

När det gäller den andra delen i bedömningen, arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen är situationen närmast skrattretande. Arbetsgivaren omger sig med en ofantlig mängd statistik, men trots detta är jämförelser mellan individer inget annat än personligt tyckande från chefen. Min vän från landet, som för övrigt ringer regelbundet, rapporterade igår om läget på statistikfronten.

Så här illa är det:
Inom vissa kassor är handläggaren reducerad till ett nummer, naturligtvis anonymt. Varje eller varannan vecka presenteras det enskilda produktionsresultatet vid arbetsgruppsmöten. Eftersom det hela är anonymt vet ingen, utom individen själv, vem som står för vilket resultat.
Jag förstår inte nyttan med detta. För att det skall fungera som morot behövs väl en öppenhet i vem eller vilka som är duktigare än andra? Om någon presterar anmärkningsvärt mycket mer borde väl andra få ta del av yrkeshemligheten? Hur bär han/hon sig åt? Men icke....
Ytterligare en miss med all statistik är att man bara mäter vissa delar av arbetsinnehållet. Ofta handlar det om att mäta antalet avslutade ärenden i ett pinnsystem. Men allt sidoarbete lämnar man därhän. Ett sidoarbete som tidvis upptar halva arbetstiden, men som man inte får räkna med. Snacka om att skapa frustration. Och hur kan det komma sig att vissa handläggare ligger skyhögt i produktion i förhållande till de övriga? Om dom inte har hittat något knep för att snabba upp handläggningen (vilket dom i så fall borde dela med sig av) finns bara ett svar: Dom väljer och vrakar i ärendena, plockar ut de enkla och snabba och gör inte något som inte ger en pinne i statistiken.
Är det en sådan laganda Försäkringskassan är betjänt av?

Det retar mig också att Försäkringskassan, trots 3 år av överstatlighet och riksgemensam organisation, ännu inte lyckats med att skapa enhetliga och gemensamma statistik- och uppföljningssystem. Fortfarande i nådens år 2009 sitter de olika försäkringskontoren och ringer runt till varandra och undrar vilka uppföljningssystem de använder. Om detta är ägnat att skapa förtroende för lönesättningsmodellen betackar jag mig. Det vore ju kul om man åtminstone mätte samma saker.....

Tyvärr har individuell lönesättning blivit ett självändamål. Trots att det aldrig har presenterats någon vetenskaplig forskning för att individuell lönesättning skulle vara bra för produktiviteten i en organisation framhärdar arbetsgivaren (läs arbetsgivarverket) i den missuppfattningen. Tvärtom finns det forskning som bevisar motsatsen, men den är ju inte lika intressant. Hur kan man förklara att två arbetstagare, arbetandes sida vid sida med exakt samma kvalifikationer och resultat till varje pris måste skiljas åt i lönesättningen, om så bara med enstaka kronor? Löjligt!

Jag vet också, vilket inte många andra utanför chefskollektivet gör, att kassaledningen vid åtminstone ett lönerevisionstillfälle på senare år helt plötsligt lade allt värderingsarbete åt sidan, inklusive genomförda löneamtal och värdering av närmaste chef. Istället bestämde man sig plötsligt för att nu jävlar skall här ske lönespridning! Man tog fram ett statistikprogram, fördelade hela lönepotten efter en önskad skala och la ut pengarna. Inte många kände igen sig i detta, och de chefer som hade synpunkter lade man munkavle på. Och facket? Ja, dom vet fortfarande inget. Men detta kan säkert fru Ritter berätta mer om....

Ser på Tok-Fia att vi nu fått en ny frälsare i Anna Jönsson, som åker land och rike runt och för pseudo-resonemang med mellancheferna. Deras slutsats? Jo, det skall skapas en balans mellan mjuka och hårda värden. En balans som tillför "en gnutta arbetsglädje". Snacka om slag i ansiktet på oss övriga anställda! Men så mycket kan jag säga: Den gnuttan av arbetsgläjde lär i alla fall för min del inte infinna sig under lönearbetet. Den moroten duger inte heller.......

Observer

Ett isflak på drift

2009-02-18T12:46:00.011+01:00

Snart har alla råttorna lämnat skeppet. Kvar finns en besättning som sitter utlämnade på ett drivande isflak. Ett isflak som sakta blir mindre och mindre.

Ja, så kan man beskriva situationen inom Försäkringskassan. Alla frågar sig vad som gick fel, ingen har några bra svar. Ser nu på Tok-Fia att även erkända forskare från Institutet för liv och arbete dömer ut den strategi man valde för att förändra Försäkringskassan. Deras lösning på problemet är dock alldeles för tam och lättvindig för att lyckas.

Jag citerar från Tok-Fia:" Däremot kan man backa lite i processen som ett sätt att styra, underhålla och få feedback i det fortsatta förändringsarbetet. Försäkringskassan skulle till exempel kunna utnyttja sina väl upparbetade kanaler för utbildning och lägga in förändringskunskap på schemat."

En något naiv lösning för att komma från en forskare som i åratal arbetat med förändrings- och utvecklingsarbete.

Det förlösande ordet är delaktighet. Den skulle ha funnits från början, men när den lyser med sin frånvaro blir resultaten därefter. Förtroende och tillit till kassans ledning är inget man kan beordra, även om man till och med försöker använda lönepolitiken som instrument för detta. Förtroende och tillit förtjänar man genom att skapa delaktighet, inflytande och insyn i föränd-ringsprocessen.

Någon frågade här på bloggen om vad jag, Observer, tycker att man skall göra för förbättra läget. Ärligt talat så vet jag inte. Det går ju inte att vrida klockan tillbaka, hur mycket man än vill. Nu står vi här med en organisation som många anställda inte känner vare sig delaktighet i eller förståelse för. Rationaliseringvinsterna uteblev, vi fjärmade oss ytterligare från det folk vi är satta att betjäna och ingen vill ta ansvaret för misslyckandet. Att nu komma med snack om delaktighet är väl nästan ett slag i ansiktet. Vill man att den här organisationen skall fungera finns bara en lösning, nämligen mer resurser. Det löser dock inte alla problem.

Försäkringshantering och utbetalningar kommer säkert att fungera, men dålig arbetsmiljö och brist på inflytande skapar en oattraktiv arbetsplats med personalflykt. Men det kommer säkert att sluta som så många gånger förr. Den plikttrogna kassanställde biter ihop, ställer solidariskt upp både för kassan och folket, och i sinom tid har allt löst sig. Eller?

Försäkringskassans problem är ingalunda något unikt. Hela statsförvaltningen genomgår eller har genomgått samma förändringsprocess, inköpt av någon konsultfirma som uppenbarligen har monopol på detta. Jag tror att hela denna koncentrationshysteri snart vänder. Historiskt sett brukar ju detta hända, frågan är bara när. Hela socialförsäkringsadministrationen och allmänhetens tillit och förtroende för en allmän och gemensam socialförsäkring bygger på närhet och tillgång till personlig kontakt. Har ni förresten sett senaste siffrorna på hur många medborgare i Sverige som fortfarande saknar tillgång till Internet? Även där gjorde man en total felbedömning när man trodde att det gick att tvinga in alla i ett självbetjäningssystem. Men som man lyssnar får man svar; det var ju bara yngre människor som tillfrågades inför förändrings-arbetet. Och visst, de är ju framtidens kunder för Försäkringskassan, men än finns det många, många kvar som är torra bakom öronen och har rätt att kräva att en servicemyndighet som Försäkringskassan fungerar!

Observer

Pajkastning istället för resurser

2009-02-11T10:56:00.005+01:00

Lyssnade idag på den särskilda debatten om Försäkringskassan i Riksdagen. Den var begärd av de tre oppositionspartierna med anledning av krisen inom kassavärlden. Som vanligt i riksdagen när det gäller interpellationsdebatter eller diskussioner utan konkreta beslutsförslag, övergick debatten snabbt i traditionell pajkastning a´la skylla på alla andra. Husmark-Persson skyller allt på den förra regeringen och den gamla kassaledningen. Oppositionen skyller allt på den nya regeringen. Men ingen är i dagsläget beredd att ge några löften om mer resurser till kassan. Alliansen pratar i stället om ytterligare sten på bördan genom det s k servicelöftet. Utökat krav på service och tillgänglighet men utan resursförstärkning. Man försöker också avfärda problemen med att det i stort sett är en medie-debatt, och att frågorna haussas upp för att misskreditera vår stackars socialminister!

Snart vet man inte vem kan kan lita på i debattten om kassan. Enligt vad Husmark-Persson sade i riksdagen har kassaledningen sagt att den svåra balanssituationen i somras berodde på att man "glömt" att semesterplanera! Vilket skitsnack! Jag har arbetat på kassan i 30 år och semesterplaneringen har blivit tajtare för varje år. Om det skulle var sant, dvs att vår kassaledning skyller på detta, innebär det att man idiotförklarat hela linjeorganisationens chefer och mellanchefer i ett svep. Anmärkningvärt! Det är ju inte heller så att semester var något som dök upp i samband med förstatligandet av kassorna. Den inträffar varje år, år efter år.....

Husmark-Persson och flera borgeliga företrädare från socialförsäkringsutskottet anförde också att de under åren haft löpande diskussioner och kontakter med kassans ledning. De säger sig inte ha fått sådan information som gett dem anledning att fundera över att kassaledningen inte skulle ha kontroll på läget. Min slutsats kan bara bli en: Vem fan är det som ljuger?

Oavsett vems fel det är att saker har blivit som dom är, ligger ansvaret på att rätta till det på regering och riksdag. Jag noterade att ca 98 % av riksdagens stolar stod tomma under debatten om Försäkringskassans situation. Jag förutsätter att de riksdagsledamöter som inte kunde lyssna på debatten inte var frånvarande på grund av ointresse, utan var ute på landets försäkringskassekontor och förhörde som om verkligheten.
En verklighet som alltmer skärmar sig från politikernas fantasibilder.....

Observer

Tar eländet aldrig slut?

2009-01-31T16:40:00.011+01:00

Under veckan har det rört på sig ordentligt i socialförsäkringsvärlden. Äntligen har politikerna uppmärksammat det vi anställda både varit medvetna om och försök påvisa under en längre tid. Tyvärr för det med sig både grodor till uttalanden och ogenomtänkta förslag som mest verkar vara till för att vinna politiska poäng.

Husmark Persson säger i riksdagen att nio av tio försäkrade får sina pengar i tid och att vi nu har bättre genomströmningstider än någonsin. Jaså säger jag, vad innebär det då? i kassans årsedovisning för 2007 anges att det gjordes ca 652 000 utbetalningar av tillfällig föräldrapenning ( det ärendeslag som märks mest i massmedia). Om 10 % av dessa inte får sina pengar i tid innebär det att 65 200 utbetalningar sker på ett sätt som ofta innebär komplikationer för den som väntar på pengarna. Och då pratar vi bara om ett ärendeslag. Hur Husmark Persson och övrigt politiskt etablissemang (för att inte tala om medborgarna) kan sitta nöjda med detta övergår mitt förstånd. Men behov av mer resurser? Nejdå.......

I veckan gjordes också stort nummer av att Försäkringskassan borde betala straffränta på sena utbetalningar. Tanken är väl god, men för den som väntat på en utbetalning av tillfällig föräldrapenning på, låt oss säga brutto sextusen kronor, innebär den sketna straffräntan mer ett slag i ansiktet som kompensation för det besvär det åsamkat. Och som vanligt när det gäller förslag till förändringar så glömmer man bort att även en sådan "reform" skall administreras. Står verkligen kostnaden i proportion till nyttan? Jag tror inte det. Men lägg gärna mer börda på kassan, utrymme finns ju som bekant......

Läser också på Tok-Fia att Försäkringskassans styrelse äntligen tar bladet från munnen. Ordföranden Erik Åsbrink har väl inte uttalat ett ord offentligt sedan han tillträdde? Men nu tar han i ända ner från tårna. Även han anser att läget är under kontroll. Till och med så mycket kontroll att vi kan avvara ytterligare 1500 årsarbetare under 2009. Man baxnar....

Och som om detta inte vore nog för en vecka så får man ytterligare lök på laxen via Ekot idag.
Precis som tidigare meddelats både här på bloggen och via massmedia har kassans IT-satsningar sprängt alla ramar. Men nu redovisas ännu värre siffror än tidigare. Hundratals miljoner har plöjts ner i ett IT-stöd som ännu inte fungerar. Det lär inte heller fungera under 2009, året då Försäkringskassan skall slå knut på sig själv och ställa allt tillrätta....

Och min fråga från tidigare kvarstår: Varför utkrävs inte något ansvar? Det var väl inte bara Curt Malmborg som petade med ettor och nollor?

Observer

Försäkringskassans ryggrad -den glömda generationen

2009-01-25T16:12:00.011+01:00

Börjar denna gång med att tacka för alla smickrande kommentarer dels under bloggens viloperiod, men även om dess återkomst. Det värmer att veta att jag inte är ensam om mina åsikter och att jag inte heller har varit helt fel ute när det gäller mina tankegångar. Jag ser ju dessutom på räkneverket att det finns många som läser bloggen. Än en gång; tack!

Jag läser i dag på DN:s debattsida att det äntligen börjar hända saker i den offentliga debatten om Försäkringskassan. Både ST (Statstjänstemanna-förbundet) och återvändande Adriana Lender får utrymme att uttala sig om det krisartade läget. Det är bra att både facket och högsta hönset samfälligt kan basunera ut det skriande behovet av ytterligare resurser till vår verksamhet. Det kanske sätter lite press på Husmark-Persson inför den aviserade budgetträffen kommande onsdag. Men där vet man ju inte vad man skall hoppas på. Det finns många bedömare som anser att det föreligger en medveten politisk strategi att montera ned välfärdssystemet i allmänhet och sjukförsäkringssystemet i synnerhet. Men under veckan får vi väl svar på detta.

Trots initiativet från både ledning och fack blir jag lite fundersam. Adriana Lender får det att låta som om hon inte vet något om den situation kassan befinner sig i. Säger sig ha behov av att rådfråga 150 chefer runt om i landet. Men ursäkta? Det var inte precis 10 år sedan hon lämnade högsta ledningen och försvann ut på ett bananskal. Visserligen var 2008 ett jävligt turbulent år, men flertalet beslut inför den ökenvandringen fattades långt innan och med Adrianas medverkan. Eller är det som med Malte Lindeman; minnet är bra men det är kort?

Jag brukar undvika att kritisera facket, för jag tycker att de oftast gör ett bra och välbehövligt, men otacksamt jobb. Men nu kan jag inte hålla mig. Det kan ju vara en medveten strategi som ligger bakom ST:s fokusering på unga medarbete. Speciellt med tanke på att ett av kassans mål är att bli en attraktiv arbetsplats, och flera undersökningar nu talar för att många unga flyr verksamheten. Och inte går rekryteringsarbetet bra heller, vilket inte bådar gott inför framtiden.

Man kan ju av ST:s uttalande föranledas tro att generationskiftet inom kassavärlden är fixat och klart. Så är inte fallet. Det är väl tvärtom så att det är just alla gamla, trogna och lojala medarbetare med lång anställningstid som har gjort att verksamheten överhuvudtaget kunnat hålla näsan över vattenytan. När man under 2008 finkammade verksamheten efter breddkompetens för att hjälpa till med allehanda ärendeslag, var fann man den? Ja inte var det bland nyanställda yngre och akademiker, och inte lär det bli så i framtiden heller. Dagens kassaorganisation ger nämligen inte möjlighet till den unika yrkeskompetens som flertalet av de gamla kassanställda besitter.

Därför känner jag med många medarbetare i min egen åldergrupp (från 50 och uppåt) som känner sig uttömda, bortglömda, utnyttjade och jagade med blåslampa när ekonomin krisar i verksamheten. En attraktiv arbetsplats jagar inte iväg 61-åringar med halvtaskiga pensionsvillkor. Det är ju inte heller någon hemlighet att äldre ofta har svårare att acceptera snabba förändringar, att lära nytt, och att se både arbetsmiljö och social gemenskap raseras. Även dessa faktorer bidrar till alldeles för tidiga pensionsavgångar, som också ger kompetensbrist i organisationen.

Då blir man lite ledsen i ögat när även facket, åtminstone som det framstår, glömmer bort att utan oss gamlingar stannar verksamheten! Gör inte misstaget att lägga ytterligare sten på bördan. Arbeta stället för att skapa en organisation där befintlig kompetens kan tas tillvara!

Observer

Lojalitet - inte en lätt fråga

2009-01-24T05:55:00.013+01:00

Under hösten har det kommit ett flertal kommentarer till bloggen angående min "bristande lojalitet" mot arbetsgivaren. Det handlar om allt från att jag inte sköter mitt arbete till att jag förstör kassans "goda" rykte och att jag snarast borde byta arbetsgivare. Jag vill gärna bemöta dessa synpunkter, och gör det nu samlat i detta inlägg. Detta inte minst med utgångspunkt i att verkligheten visar att situationen inom Försäkringskassan verkar bestå lång tid framöver.

För det första:
Jag gillar mitt arbete. Hittills har det inte heller varit några problem för mig att hantera detta på ett yrkesmässigt och professionellt sätt. Den kritik jag riktar mot Försäkringskassan rör inte tillämpningen av regelverk och annat som styr min relation till allmänheten. Visst kan jag, som alla andra, ha synpunkter på om de är rättvisa, bra eller dåliga, men självklart rättar jag mig efter politikernas beslut om vilka lagar som skall gälla. Jag vill också gärna tro, att jag liksom majoriteten av kassans anställda, bemödar mig om att ha ett kundinriktad arbetssätt. Till de som alltför ofta kallar oss anställda griniga, bittra satkärringar och byråkrater vill jag säga: Skjut inte budbäraren! Vi försöker bara förvalta ett regelverk som andra har beslutat om och ytterligare andra försett med otaliga tillämpningsregler. Det krävs politiskt engagemang av dig och andra om du vill ändra på det. Dessutom är jag stolt över att vara byråkrat. Det skapar ordning och reda, och är en grundförutsättning för en rättssäker hantering inom offentlig sektor.
Nog om detta.

När det gäller lojalitetsfrågan blir det hela lite mer komplicerat. Som offentlig anställd har jag en grundlagsskyddad meddelarfrihet. Det innebär att jag kan vända mig till massmedia, skriva debattartiklar (eller som nu på denna blogg) och uttala mig offentligt om tex Försäkringskassans verksamhet. Underförstått att jag inte bryter mot några sekretessregler och förordningar som styr verksamheten. Och jag har rätt att göra det utan att arbetsgivaren i praktiken kan göra ett skit åt det. Det anses till och med så viktigt att jag och alla andra offentliganställda kan göra detta på arbetstid.Jag vill dock redan här betona att den här bloggen sköter jag på min fritid.

Jag antar att alla förstår bakgrunden till denna grundlagsbefästa rättighet. Det handlar om demokrati. Om att på alla sätt skapa insyn för medborgarna i den offentliga verksamheten, något vi Sverige varit duktiga på i flera århundraden. "Till ett fritt samhälle och ett demokratiskt styrelseskick hör det kritiska ifrågasättandet och den fria åsiktsbildningen. Yttrandefriheten utgör en av vårt samhälles grundläggande fri- och rättigheter." (citat från nedanstående länk.)

Nedanstående länk är ett utmärkt uppsatsarbete som utförligt beskriver regelverk och skillnader mellan privat och offentlig sektor när det gäller lojalitetsbegreppet. Läs den gärna som en fördjupning i ämnet! Som tillägg kan sägas att det hitills aldrig har prövats något fall i AD (Arbetsdomstolen) om uppsägning på grund av bristande lojalitet inom offentlig sektor, men man vet ju inte hur framtiden ser ut...
Läs mer på www.handels.gu.se:81/epc/archive/00003586/01/200324.pdf

Sammantaget innebär ovanstående att det är stor skillnad på lojalitet inom offenlig och privat sektor. En affärsdrivande, privat verksamhet har ju andra förutsättningar och förväntas dessutom gå med vinst. Men Försäkringskassan? Vilka vinster skall vi göra? (Gud förbjude mig att associera den tanken vidare...)
Och vem är egentligen min arbetsgivare? I första ledet staten, men till syvende och sist alla de samhällsmedborgare som via vår samhällsstruktur förväntar sig både bra socialförsäkringssystem och en administration av dessa som fungerar. I min värld framstår det därför som en välgärning att jag och andra ventilerar de brister som finns och att vi gör det med grundlagsfäst stöd!

Det finns säkert många som vill kommentera detta med seriösa inlägg och ni är hjärtligt välkomna!

Observer

Kejsarens nya kläder??

2009-01-20T14:11:00.003+01:00

Ja, vad skall man säga?
Det tog sin tid, men så småningom insåg även Curt (eller var det nå´n annan?) att slutstationen var nådd.
Av både intern och extern information under hösten framgår att den kassaledning vi haft senaste åren varit mycket splittrad i uppfattningen om hur förändringsarbetet skulle bedrivas. Först slutade Adriana Lender, sen försvann resten av högsta ledningen. Kvar på perrongen med respass i handen fanns slutligen endast högsta hönset kvar, och enkelbiljetten ur verksamheten var snart ett faktum. Tråkigt för alla som får sluta under sådan turbulens, men helt säkert det bästa för Försäkringskassan.

Men vad händer nu? Adriana Lender tillbaks vid rodret, men vid en skuta som är väl så sargad. Penningabrist, besparingskrav och fortsatta problem med att klara utbetalningarna, framförallt av dagersättning. Ryktet säger mig att det gått så långt att det inte längre heter att man skall klara utbetalningarna inom 30 dagar, nu är budskapet istället att man inte ens skulle kunna tänka sig att försöka något dylikt. Jag känner inte till något tillfälle i historien när svensk myndighetsutövning varit så nära den totala grundstötningen. Det märkliga är att det får fortsätta på detta sätt, med Husmark-Perssons goda minne. Fast å andra sidan, kan man inte tvinga folk i arbete genom att friskförklara dom, så kan man väl gå genvägen via utbetalningarna. D v s håll inne pengarna så länge som möjligt så att folk tvingas tillbaka till arbetet av den anledningen.

Jag, liksom många andra anställda, väntar nu med spänning på vad Adriana skall lyckas åstadkomma. Det måste ha varit en tuff utmaning för henne att tacka ja till detta uppdrag med vetskapen om hur läget ser ut. Eller kommer det att rulla på som tidigare? Curt eller Adriana, so what?
Vi får väl se.........

Observer

Hårda vindar viner runt Försäkringskassan…..

2008-09-15T20:27:00.004+02:00

Äntligen!
Curt Malmborg uttalar sig på Tok-Fia!
Tyvärr är det lite svårt att hitta den röda tråden. Curt anger att han är förbannad, men inte på vad eller varför. Han verkar bli förbannad ganska ofta. I övrigt är det samma gamla skåpmat. Ursäkter om det stora revolutionsåret, vi är snart i hamn osv. Ett nytt argument är dock att vi styrs av politiska beslut. Ja, det tro fan det!

Men att ta politikernas velande hit och dit som intäkt för kassans dåliga planering är väl ändå att skylla ifrån sig. Försäkringskassan, liksom andra myndigheter, har gott om utrymme att presentera konsekvenserna av politikernas förslag långt innan de beslutas. Är man då inte tillräckligt tydlig blir resultatet därefter. Mitt budskap till Curt blir därför: Tala ur skägget nångång!

Curtan beskriver också så riktigt risken med ”tunnelseende”, men gör det utifrån en pressads situation. Jag skulle väl snarare vilja peka på sambandet mellan tunnelseende och fartblindhet. Alla vet att synfältet smalnar av när det går för fort. Och till den ändan finns det enkla lösningar. Sänk farten! Om det nu är så att allting ramlar på oss helt oplanerat måste det väl finnas utrymme för omprioriteringar och ändrade tidsplaner även i Curtans värld.

”Det gäller nu att ha is i magen. Förnyelsearbetet är snart i mål. Då får vi möjlighet att finjustera och rätta till det som inte fungerar” säger Curtan på vår interna webb.
Jag skall följa hans råd . Jag skall dämpa min lätta yrsel och fjärilarna i magen. Jag skall låta sakerna bero och överlämnar åt Curt att med stöd av sina närmaste vapendragare fortsätta kampen mot de drakar som tornar upp sig vid horisonten. Då kommer hans eget motto ”Vi måste hålla ihop” väl till pass.

Själv tänker jag ta time-out ett tag. Jag tänker leva upp till Försäkringskassans värdeord angående kundfokus. De värdeord som endast en av fyrtio anställda känner till.

Bloggen får nu vila till sig under tiden ledningen bevisar att dom har rätt och vi andra som lever i vår värld har fel. Jag är också storsint nog att skicka med välgångsönskningar a` la ”vilja varandras framgång”. Men längre än till årsskiftet sträcker sig inte min storsinthet………och troligen inte Husmark Perssons heller.

Ett stort tack till alla er som förgyllt min och andras tillvaro mer era kloka kommentarer. Vi lär säkert se varandra på nätet framöver igen!

Finns det någon stolthet kvar?

2008-09-12T16:49:00.002+02:00

Man skall vara stolt över att arbeta på Försäkringskassan. Åtminstone borde det var så om arbetsplatsen lever upp till sina mål. Men ibland får stoltheten sig en törn som gör att man funderar på om det överhuvudtaget går att vara stolt på en arbetsplats som styrs över ens huvud, och i vårt fall, tydligen av andra intressenter än skattebetalarna.

Jag har återigen läst ett par intressanta artiklar i den eminenta branschtidningen Computer Sweden. För er som till äventyrs ännu inte tagit er igenom dem; ta det lugnt helgen är här!
Annars kan man få både krupp och hjärtsnörp när man läser hur det går till i IT-världen.

Om man skall tro det som står, och det finns inget som talar mot det för närvarande, är stora delar av den nuvarande kassaledningen handplockade genom ryggdunk och svågerpolitik. De verkar alla vara smittade av någon SAP-bacill och har sina nuvarande uppdrag genom att de tidigare har haft kopplingar till konsultföretaget Accenture. Det är det företaget som idag är storkonsult hos kassan för att implementera SAP-systemet. Inte bara idag, även igår och i morgon. Fetare mjölkkossa än Försäkringskassan lär väl inte finnas i universum. Med tanke på att artikeln finns länkad på vår egen Tok-Fia utan kommentarer får man väl anta att både vår GD och styrelse är väl medvetna om denna komprometterande maffiasammansättning.

Den som till äventyrs trodde att en offentlig myndighet som Försäkringskassan skulle var befriad från sådant får sig nu en snoksmäll. Det börjar också klarna mer och mer varför kassan själv tillsatt översynen av IT-styrningen. Detta räcker dock inte längre. Nu, om inte förr, börjar det bli dags att nagelfara hela verksamheten av någon fristående, oberoende enhet/myndighet. Det här luktar skit lång väg. Om inte detta leder till att huvuden rullar, då finns inget hopp för fortsatt trovärdighet varken inom eller utanför kassavärlden.

Man brukar säga att gränsen mellan kärlek och hat är hårfin. Det verkar som att även gränsen mellan stolthet och skam ligger på beklagligt nära avstånd från varandra…..

Kan man lita på det ögat ser?

2008-09-09T16:59:00.003+02:00

Här på bloggen, på Tok-Fia, på ST:s hemsida och på Arbetsgivarverkets hemsida kan man läsa om att statsanställda trivs bättre på jobbet än privatanställda. Påståendet är hämtat ur en rapport som tagits fram av Arbetsgivarverket. Siffran för statsanställda är 81 % mot arbetsmarknaden i stort där siffran är 76 %. Någon eller några har tagit detta som intäkt för att jag eller andra anställda på Försäkringskassan skall sluta klaga och inse hur bra vi har det. Men…..

Rapporten är en SCB-sammanställning från Arbetsmiljöverkets senaste arbetsmiljö-undersökning från i våras och avser förhållanden under 2007. Av de 10 600 enkäter som besvarats avser 567 st statsanställda. Det framgår inte hur många av dom som arbetar på Försäkringskassan. Man kan anta att det handlar om kanske ca 5 %, med tanke på alla statliga myndigheter som finns. Motsvarar alltså under 30 anställda. Under år 2007 fanns ca 14 000 anställda vid Försäkringskassan. I rapporten skrivs också:
”De 567 personer inom statliga myndigheter som har besvarat frågorna i undersökningen representerar en mångfasetterad arbetssituation och därför är det inte möjligt att dra några slutsatser om enskilda statliga arbetsplatser utifrån den generella bild som denna rapport ger.”

Så var det med det….

Nu till något helt annat. Jag fick ett inlägg till bloggen med rubriken ”KAN INGEN STOPPA DEN HÄR JÄVLA BLOGGEN?”. Avsändaren spelar mindre roll, men förespeglades vara en indignerad anställd som uppenbarligen inte delar min kritik mot arbetsgivaren. Nåväl. Svaret är mycket enkelt; Jovisst, JAG kan stoppa bloggen när som helst. Men jag gör det INTE för att någon förmenar mig rätten att framföra min kritik mot en offentlig arbetsgivare.

Den som följt bloggen från start vet vilket syfte den har. När det syftet är uppnått kan jag fundera på om bloggen skall leva vidare eller inte, men även då är det MITT val och ingen annans.

Det kommer många synpunkter på att jag skall presentera lösningarna på alla problem. Jag har inte svaren på detta, och det ankommer inte heller på mig att ha det. Curt Malmborg med övrig ledning, tillsammans med kassans styrelse är tillsatta att leda verksamheten på ett optimalt sätt. Där ingår förutom enkelt, snabbt och rätt att följa gällande lagstiftning på arbetsmarknaden, ingångna kollektivavtal, överenskommelser med facken och egna uttalade löften om bra arbetsmiljö och attraktiv arbetsplats. Klarar dom inte det skall dom bytas ut. Och när det gäller Curts dialog med 14 000 anställda; Det var inte JAG som kom med det förslaget……

Och snart spelar det väl egentligen ingen större roll. Kan inte vi anställda prata med varandra på ett anständigt sätt behöver vi inte prata med Curtan heller. Men kanske är organisationen ännu sjukare än vad jag trott…..

Cirkeln är sluten.....

2008-09-07T19:21:00.002+02:00

I samband med att den nya Försäkringskassan bildades var förstatligandet så viktigt att man "glömde" bort att även Försäkringskassan behöver övervakas, precis som vilken myndighet som helst. Det gick ett par år, men sen insåg regeringen att här måste något göras. Redan i januari i år presenterades förslag på ny tillsynsmyndighet för kassorna. Tanken var då att den skulle starta upp sin verksamhet 1 januari 2009. Alla vet nu att starten kommer att bli 1 juli 2009 istället. Var myndigheten skall ha sitt säte, eller dess formella namn är ännu inte klart.

Försäkringskassans ledning har i remissyttrande ansett att det inte behövs någon ny myndighet, utan att detta istället kan åläggas någon som redan idag har ett liknande tillsynsansvar. Och det kan man ju hålla med om. Tillsyn över landets myndigheter sker idag via Justitsieombudsmannen, Justitsiekanslern, Statskontoret och Riksrevisionsverket. Och det, kan man ju tycka, borde räcka. Men Husmark Persson har antagligen inte förtroende för kassans ledning, eftersom just kassan och ingen annan myndighet får en sådan överrock. Ännu mer märkligt ter det sig med tanke på att regeringen säger sig vilja minska på antalet myndigheter.

Den som kan sin historia, dvs den som arbetat på kassans sedan nittonhundratrettiokallt minns den bittra striden mellan kassorna och Riksförsäkringsverket (RFV), dåvarande tillsynsmyndighet. Med visst belägg anklagade kassorna RFV för att utöva mer styrning och tillsyn än det fanns mandat för. Men det där är historia nu, och man får bara hoppas att den inte upprepar sig i det här fallet.

Med anspelning på den "täta" kontakt som alltid funnits mellan kassorna och dess tillsynsmyndighet anmäler vi oss frivilligt till deltagande i namnförslagtävlingen av den nya myndigheten. I sann humoristisk anda och med glimten i ögat presenterar vi här vårt förslag:

Och logotypen, ja den bjuder vi på. Jag vill minnas att det kostade skjortan förra gången.

Fördelarna är uppenbara; I stort sett hela ledningsmaffian från gamla RFV finns kvar. Det är bara att skyffla över dom till den nya myndigheten. Då kanske vi kan få lite förnyelse i KASSALEDNINGEN för omväxlings skull.......

Man ser inte skogen för alla träd…..

2008-09-05T16:31:00.002+02:00

….men bakom VARJE misslyckad statlig myndighet finns en generaldirektör.

Jag noterade från Expressens nätupplaga att GD:n för Skogsstyrelsen får sparken. Orsaken sägs vara ett budgetöverskridande från år 2007 och skarp kritik från Riksrevisionsverket tidigare i våras som ännu inte åtgärdats. Av Riksrevisionens rapport (finns på deras hemsida) framgår att bristerna i den ekonomiska uppföljningen och redovisningen är katastrofala. Därav avpolletteringen av Göran Enander. Av vad jag kunnat läsa ut handlar det om underskott i storleksordningen 100 – 200 miljoner kr.

Man kan knappast undgå att dra paralleller med det omfattande pengaflöde som redovisats i Försäkringskassans IT-satsning. Skillnaden är väl kanske att kassan åtminstone inte har ”mörkat” kostnaderna eller kör med kreativ bokföring. Samtidigt kan man ju tycka att det är märkligt att det skall till granskande branschpress (Computer Sweden) för att rikta uppmärksamhet på detta dränage av skattemedel. Och här handlar det om betydligt större summor än ovan.

Nu är ledningen redan uppmärksammad på detta problem. Ett nytt projekt som skall arbeta med IT-styrningen är redan tillsatt. Senast den 15 oktober ska projektet redovisa en ny modell för styrning av projektportföljen och organisation och arbetssätt inom IT. Målet är att få fram kontrollerade och effektiva leveranser av bra IT-stöd till verksamheten. Och tur är väl det, för dessa skenande kostnader sticker i ögonen på många. Inte minst alla skattebetalare som i dagsläget inte ser röken av resultat i form av snabbare handläggning eller förbättrad service.

Regeringen tröttnade på Skogsvårdsstyrelsen GD och avsatte honom. Höst och vinter är ju normalt avverkningstid inom svenskt skogsbruk. Finns det kanske andra misslyckade plantor som rycks med av bara farten?

Att tiga är guld

2008-09-04T18:35:00.003+02:00

Att tala är silver, att tiga är guld. Åtminstone om man inte har något att säga. Det har inte Försäkringskassan. Tystnaden är total. Leden har slutit sig. Nu verkar det som att strategin är att vänta ut massmedias hetsjakt. Snart är missnöjet glömt och vi kan fortsätta arbeta i godan ro.

Men internt? Skall vi fortsätta att hållas i spänning och illa dold nyfikenhet om vad som händer i organisationen? Vad händer med BPT, TFP och andra ärendeslag? Hur går det med inskrivningarna i Malmö? Eller SA-prövningarna i Uppsala? Eller är det viktigare för oss att veta om Norrköpings kundbild målats med akryl- eller vattenfärg? Eller att Försäkringskassan trodde att värdegrund och värdeord är begrepp som implementerar sig själva?

Jag efterlyser fortfarande dialog i organisationen. Eller åtminstone INFORMATION. Finns det inget att delge oss angående konsekvenser av förslag till nya regler om assistansersättning? Staten föreslås ju får huvudmannaskap, en stor förändring. Eller den nya tillsynsmyndigheten? Bara för att kassan tidigare tyckt att den är onödig innebär det väl inte att man likt en tjurig barnunge kan hänga läpp?

Någon nämnde tidigare i en kommentar på bloggen om ”vattenfalls-principen”. D v s att information och beslut skulle sprida sig nedåt i organisationen i olika avsatser, likt ett vattenfall. Nåväl, vattenflödet har reducerats. Kanske har källan sinat. Numera hämtar även Tok-Fia sitt informationsmaterial från andra källor. Tack, kära ledning, men det behövs inte. Både jag och mina arbetskamrater är fullt kapabla att finna detta själva på samma sätt som ni, dvs genom massmedia, pressmeddelanden och löpsedlar.

Och jag har fortfarande samma undran: Var har Curt Malmborg sin dialog med personalen? Nå´n som sett något forum för detta än?

Homo Sapiens Structurus Vulgaris

2008-08-29T16:32:00.001+02:00

Jag vaknade i morse med ett ryck efter en mardröm. Eller var det kanske en vision, döm själva:

Efter dom envisa ryktena om Majvor Isakssons eventuella flytt till Apoteket snurrade det runt i hjärnan: ”Isaksson till Apoteket, Isaksson till Apoteket, Isaksson till Apoteket……”
Plötsligt klarnade bilden. Självklart skall Isaksson till Apoteket. Det är ju en del i ambitionen att ta Klassikern, the Big Five, dvs Posten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Apoteket och Systembolaget! Mission completed, nedmonteringen klar! Får mig osökt att tänka på den gamla ordramsan ”The butcher´s bull pushes the bushes”.
Nu blir det väl lite halvdant, eftersom Arbetsförmedlingens race redan startat utan Majvor på banan, men ett och annat eftermäle in memorium lär hon väl få i alla fall. Diplom är väl lite mer tveksamt.

Nåväl, i drömmen såg jag bilden av hur Apoteket sakta omvandlas till en lagercentral, typ ICA storlager, för att serva utskicket av läkemedel och andra apoteksprodukter till närbutiker, bensinmackar och köpcentra. Allt för att i ett senare skede läggas ner, precis som Posten och Svensk Kassaservice. När det gäller Försäkringskassan är det hela i stort sett klart. Några smärre koncentrationer till, lite fler begränsningar i bidragssystemen, nedläggning av servicekontoren, sen är det färdigt.

Siktet på nästa mål är redan inställt. I takt med att EU kräver avskaffning av statliga monopol ser Isaksson sin chans att använda sitt gamla koncept än en gång, den här gången med Systembolaget som mål. Samma öde som övriga, den kommersialiserade dagligvaruhandeln tar hand om rasket, Systembolaget avvecklas.

Jaha, och vilken påverkan på samhällsstrukturen? Ja du milde, vilka bilder som målades upp i min sovande hjärna! Alla medborgare utlämnade till bankernas godtycke för att kunna hantera sina egna pengar. Avgifter, straffavgifter, räntor, uppläggningsavgifter, ja snart t o m inträdesavgifter för att komma in i banklokalerna. Nu handlar det förstås om dom som har några pengar. Den som en gång passerat Försäkringskassans nålsöga, genomlysts och erhållit sin beskärda del av socialförsäkringens kassakista får hitta andra lösningar, typ sälja bilen, villan och gud förbjude, den nyinköpta storbilds-TV:n. Husmark-Persson har redan täppt till kryphålet med försörjningsstöd, det är ARBETSLINJEN som gäller.

Den som av olika anledningar behöver medicin, och den gruppen är ofantligt stor, tvingas slåss i kassaköerna på ICA och COOP Forum för att få tag i sina livsviktiga produkter. Det vill säga, om dom finns. I god Isaksson-anda kan man misstänka att logistiken uppvisar bristfälligheter som gör att medicin blir en bristvara. Tillgång och efterfrågan, priserna rasar i höjden, statsmakten ser sig tvingad att sänka subventionerna ytterligare.

Som tur är finns alltid en sista utväg. I varje kvartersbutik, vid varje bensinmack värd namnet och precis bredvid hyllan med chips och smågodis i Hemköp finns lösningen: Alkoholhaltiga drycker! Eftersom monopolet rasat och importen blivit fri är alkohol det enda som är billigt.
Så, in i dimman, skåla för Alliansen och acceptera din lott i livet!

Någonstans i mitt bakhuvud malde tanken; Fan, Marcus Birro har rätt! Vart är vi på väg?

Men som sagt, jag vaknade till ännu en dag i Paradiset………

Fortsatt kräftgång?

2008-08-27T21:02:00.004+02:00

Inte ens våra kära folkvalda politiker undgår nu den krisartade situation Försäkringskassan befinner sig i när det gäller väntetider på utbetalningar och beslut. I Riksdagen ställdes ett antal skriftliga frågor direkt till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson angående vad hon kan tänkas ta för initiativ för att förbättra situationen. Här är hennes svar, rykande aktuellt från i tisdags den 26 augusti:

”Jag är den förste att beklaga att enskilda drabbas av långa handläggningstider hos Försäkringskassan. Jag är medveten om situationen och det är en fråga som jag löpande diskuterar med Försäkringskassans styrelse och generaldirektör. Samtidigt är det viktigt att veta att handläggningstiderna generellt sjunker och rättssäkerheten förbättras. Andelen individer som drabbas av riktigt långa handläggningstider minskar också. Situationen inom Försäkringskassan har under många år varit otillfredsställande, med långa handläggningstider, regionala och lokala skillnader och höga kostnader. Min bedömning är att utvecklingen i organisationen nu vänt i rätt riktning.
Det pågår ett stort förändringsarbete i Försäkringskassan. Jag delar myndighetens bedömning om det nödvändiga i detta. Organisationen behöver anpassas efter samhällets och de försäkrades förändrade krav och förutsättningar – organisationen måste kunna garantera rättsäkerhet och effektivitet. Samtidigt är det myndighetens ledning som bestämmer förändringsarbetets tempo och omfattning. Jag förutsätter att förändringsarbetet planeras så att negativa konsekvenser för de försäkrade inte ska uppstå och att myndigheten kan genomföra regeringens reformer. Detta är myndighetens lednings yttersta ansvar. Jag ansvarar för att de har rätt förutsättningar för sitt uppdrag.
Förändringsarbetet möjliggör stora rationaliseringar. Försäkringskassan uppskattar att myndigheten under 2007 frigjorde resurser motsvarande 1 miljard kronor – resurser som myndigheten till stor del fått behålla. För att ytterligare stärka Försäkringskassans möjligheter att på ett ändamålsenligt sätt genomföra sitt uppdrag tillfördes myndigheten ytterligare 700 miljoner 2007 genom tilläggsbudget. Detta är 500 miljoner mer än den förra regeringen hade beräknat och en av de största satsningarna på Försäkringskassans organisation någonsin.
För att nära kunna följa Försäkringskassans resultat – och inte minst säkerställa genomförandet av regeringens reformer – fick myndigheten i april i uppdrag att ta fram en strategisk utvecklingsplan. Planen skapar förutsättningar för en mer resultatorienterad dialog mellan mig och myndighetens ledning. Jag följer arbetet nära.
Handläggningstiderna behöver bli kortare och rättsäkerheten stärkas – detta är centralt för socialförsäkringens legitimitet. Regeringen har gett Försäkringskassan de ekonomiska förutsättningarna att minska handläggningstider, stärka rättsäkerheten och samtidigt genomföra de nödvändiga reformerna inom bland annat sjukförsäkringen, tandvården och den ekonomiska familjepolitiken. För mig handlar socialförsäkringen i hög grad om rätt ersättning till rätt person – i tid!”

Ord och inga visor! Mellan raderna läser jag att några ytterligare åtgärder tänker Husmark Pehrsson inte vidta. Alltså, inga mer resurser till kassans verksamhet. Samma dag, den 26 augusti, uppgår den genomsnittliga väntetiden i kassans växel till 14 minuter! Och i senaste numret av DS, Din socialförsäkring ”lovar” Curt Malmborg att nästa år, då är vi minsann ikapp! Ja, till årsskiftet lär det ju inte bli, så då är det bara att förlänga löftet framåt!

Håhåjaja, vad trött man blir…….

Med fokus på rätt sak(er)….

2008-08-27T12:14:00.001+02:00

När man bläddrar igenom Tok-Fia hittar man både det ena och andra. Man kan bl a se vilka områden som prioriterats i det omfattande omställningsarbete som Försäkringskassan håller på med. Det är med en viss förundran man slås av att de fokusområden man verkligen satsat på är beskrivna och utredda med nästan germansk precision. Jag hittade nu t ex en hel bibel med material om genomförandet av lokalutformningen för våra nationella och lokala försäkringscentra, NFC och LFC. Här kan man få sig till livs att en av de viktigaste framgångsfaktorerna för den nya Försäkringskassan är enhetligt utformade lokaler runt om i landet. Vi erbjuds således ljusgråa golv, creme-färgade väggar och, det viktigaste av allt, fyra exakt definierade komplementfärger av pastell-karaktär.
”Lokalernas interiör bidrar till en positiv atmosfär. De ljusa grundfärgerna är inbjudande och de karaktäristiska fondväggarna, utförda i komplementfärger, skapar identiteten.” står det att läsa.

Jag blir lite betänksam. Personligen bryr jag mig inte så mycket om vilka färger mina arbetskamrater i Piteå, Kalix, Vetlanda, Västervik eller Örebro har på väggarna. Det är dom som skall trivas där, inte jag. Jag har också svårt att inse att dessa föreslagna gråblaskiga och urvattnade färger skall få mig identifiera mig med Försäkringskassan. Och den enskilde medborgaren som inte ens kommer att se väggarna bryr sig väl knappast. Men det har säkert att göra med Enkelt , Snabbt och Rätt. Eller kanske det är ett led i den nya bunker-mentaliteten; En avskild anonym grå myndighet som inte sticker ut, inte profilerar sig, för att förbättra sin pseudo-image bland allmänheten?

Detta har uppenbarligen varit en mycket viktig fråga för vår ledning. Så viktig att den överskuggar fokus på den försäkrade, fokus på interna arbetsförhållanden, fokus på enhetlig och rättvis lönebildning, med mera, med mera. Det finns många fokusområden, och alla borde rimligen vara lika viktiga, om de nu skall kallas just fokus-områden. Rent vetenskapligt betyder dock fokus brännpunkt, och sådana kan man inte ha flera av åt gången. Men det är väl som med kameratekniken, alla vill ha oändligt fokus. Den vane fotografen vet dock att har man fokus inställt på oändlighet tenderar allt närliggande att framstå som suddigt och otydligt…….

Amatörernas glada afton

2008-08-24T17:35:00.001+02:00

Min kompis från landet ringde igen igår, asförbannad. Hon har också läst på Tok-Fia om Försäkringskassans spenderbyxor när det gäller IT-satsningen. Hon säger så här:

”Det här är ju tamefan inte klokt. Här sitter vi ute i organisationen och sliter häcken av oss. Det är kontroll högt och lågt, veckorapporter och statistik. Cheferna springer om varandra för att trycka upp Ginsten-listor under nosen på en. I somras när produktionsläget var som sämst, lyckades man erbjuda oss sketna 5 timmars övertid! Det är litet skillnad mot de 60 000 och 30 000 timmar man läser om, där Försäkringskassan gladeligen betalar för en produkt som tydligen aldrig blir färdig. HÄR finns det aldrig några pengar, man har inte ens råd med pappersmuggar på toaletterna! Hur kan man få fortsätta att låta pengarna bara rulla på, utan någon som helst kontroll? Här ute, i verkligheten, har man i alla fall full kontroll på både pengar och produktion. Att det sen inte går ihop sig är en annan sak.”

Jag pratade också med min kära syster igår. Hon har arbetat som chefekonom i ett flertal stora företagskoncerner de senaste 15 åren, men har också erfarenhet som ekonom inom offentliga sektorn. Hon berättar att inom den privata sektorn skulle detta aldrig kunna hända, huvuden skulle rulla inom tre månader. Medan staten fortfarande sysslar med halvårs- och årsbudgetuppföljningar, arbetar storfräsarna med MÅNADSBOKSLUT. Tufft, javisst, men kontroll det har dom!

För övrigt finner jag det märkligt att Försäkringskassans ledning helt plötsligt kan snyta fram 100 miljoner kronor ur skjortärmen. Finns det fler oöppnade kassakistor? Det skulle inte skada med några miljoner ytterligare till handläggning också. IT i all ära, men några självgående system har vi inte sett än. Nu när hotet från Svensk Kassaservice är undanröjt lär vi väl få fortsätta att betala ut pengar ett tag till……

Hoppsan, vi räknade visst lite fel (igen)!

2008-08-22T17:27:00.002+02:00

Bättre att förekomma än förekommas, tänkte ledningen, och lade ut Computer Swedens artikel på Tok-Fia samma dag som den publicerades. Nu lär ju det knappast mildra indignationen, varken hos oss anställda eller hos Computer Swedens läsare. Knappast hos allmänheten heller.

Är det bara Försäkringskassan som kan handskas så vårdslöst med skattebetalarnas pengar?
Trots varningar bl a från Statskontoret fortsätter miljonrullningen utan att någon ställs till svars. Vilken företagsledare inom den privata sektorn skulle få sitta kvar efter sådana fatala misstag? Ingen!

Att investeringar kostar mycket pengar, det vet alla. Det kan ju vara försvarbart den dagen man står där med ett modernt uppgraderat tekniksystem som fungerar. Att döma av branschfolkets kommentarer är det just nu aktuella SAP-systemet så tungt att underhålla att det skapar konsultberoende för all framtid. Smart val! Hånfulla förkortningar lyder ”Suck up And Pay”, och ännu värre, ”Software Aus Pakistan”.

Kopplingen till vårt eget ärendehanteringssystem, ÄHS, ligger nära till hands. Utvecklat av konsulter, hoplappat genom åren, trögt och tungarbetat, ett gränssnitt som inte liknar något annat, otaliga driftavbrott och en användarvänlighet som är lika med noll.

Problemet med dessa felkalkyler handlar tyvärr inte bara om ökade kostnader. I dessa rationaliseringstider finns alltid beräkningar av när och hur olika investeringar skall börja gå med vinst, en sk break-even-point. Men när kostnaderna fördubblas, ja till och med tredubblas kan ni ju tänka er vad som händer; rationaliseringseffekten blir inte i närheten av vad man tänkt sig! Men effekterna i form av minskad personal, det har man redan tagit ut………

Man kan ju fundera på om det varit kortslutning i räknedosan även när man beräknat effekterna av våra ENSA-kalkyler? Tro fan att det uppstår balanser i stort sett i varenda ärendeslag när fyra minus ett plötsligt blir två!

Och ansvarsfrågan, hur långt sträcker sig den? Ja, för generaldirektör Curt Malmborg räcker det tydligen med att be regeringen om hjälp………

Så mycket klokskap……..

2008-08-22T13:01:00.001+02:00

..och så lite utrymme!
Jag noterar att det finns åsikter i mängd, bland Försäkringskassans anställda. Många av dessa hittar man här på min blogg, andra i insändare, egna bloggar, intervjuer och annat. Men det är inte mycket av detta som kommer upp till ytan i vardagen, i vår verksamhet.
Saknas viljan, initiativet och lusten till att kommunicera, förändra och förbättra? Naturligtvis inte.

Svaret är istället att det saknas reella kommunikationsvägar inom verksamheten för att ”alla dessa tusen blommor” skall blomma. Jag har med tiden också blivit helt övertygad om att Försäkringskassans ledning inte är intresserad av denna klokskap. Ett koncept på ny organisation har tagits fram (notera; utan något som helst inflytande från de anställda), och nu skall det genomföras, kosta vad det kosta vill. Några lik i lasten spelar mindre roll…..

Man blir lite trött på dessa ständiga ”läpparnas bekännelse” från ledningens sida. Hur var det nu, skulle inte Curt Malmborg starta en blogg/chatt där han skulle kommunicera med oss anställda? Inte vet jag om intresset svalnade, för någon sådan blogg har jag inte sett till. Tekniskt kan det ju knappast vara några problem, IT-resurser har vi väl så det räcker? Och den särskilda satsningen på arbetsmiljön med paketinsatser från maj till september? En månad kvar och hittills inte ett ljud!

Kommunikationen inom organisationen är obefintlig, alla budskap skall gå åt ett håll, nämligen NEDÅT! Det är som i en församling där G u D:s budskap skall förkunnas, och någon annan sanning står ej till buds. För säkerhets skull med Försäkringskassans egen lilla ”bibel”, ett stramt och tydligt talarmanus som inte tillåter några utsvävningar. Skulle man drista sig till att fråga eller fundera över något blir svaret: Vet inte, ”Programmet” har bestämt så”! Jag undrar: Vem fan är ”Programmet”?

Rent organisatoriskt håller vi annars på att sätta nya rekord i brist på myndighetsservice. SJ toppade ju länge ligan med sina ”tre förbättringar på hundra år”. 24-timmarsmyndigheten börjar snart få en ny innebörd. För många av oss anställda som inte längre anförtros uppdraget att PRATA med dom försäkrade handlar det snarare om 24 timmars otillgänglighet. Och kontakten med andra myndigheter skall vi inte tala om. Vilken katastrof! Påminner om färdtjänsten i Östergötland, där man blir kopplad till en telefonväxel i Moldavien. Gäller inte ”korta vägen” i kontakterna mellan olika myndigheter? Enkelt, snabbt och rätt var visst devisen, men även den börjar bli gammal och sliten. Till och med telefonin var på väg mot 24 timmars väntetid, men det har ju vänt nu, gudskelov. 4 minuter, det är bra, mycket bra!

Jag uppmärksammade också häromdagen att ohälsotalet går ner. OM det beror på att människor har blivit friskare så är det gott så. Men jag noterar också att det arbete som lagts ner i organisationen för att uppnå detta företrädesvis ligger på lokal nivå, nära de försäkrade och med närhet till våra samarbetspartners! Sensmoral?

Vilken jävla ynkedom!

2008-08-21T14:09:00.000+02:00

Så, nu får det vara nog. Vid sidan av alla fantastiska och breda åsikter som framförs på bloggen kommer det en hel del skit. Tyvärr har jag inte tid att sitta och rensa bort sånt skräp, men vill inte heller sprida vilken dynga som helst via min blogg. Hädanefter får det bli så att de inlägg som skall publiceras kommer att gå via mitt cencurfilter.

Personligen tycker jag att det väldigt tråkigt att vi inte slipper ifrån idioter som bara är ute efter att förstöra för andra, men så är det i det svenska samhället….

Hoppas på förståelse för denna åtgärd, och att du som verkligen är intresserad av att läsa och delta i bloggen fortsätter med det!

Skillnad på folk och fä?

2008-08-19T08:10:00.001+02:00

Det är i sanning märkligt. Jag, en liten kugge i maskineriet, ondgör mig över brister i socialförsäkringsadministrationen. Jag dristar mig till att skylla på inkompetens ledning, illa genomtänkt organisationsstruktur och taskig tajming. Jag ”råkar” också koppla detta till hur försäkringen hanteras och uppfattas av alla dom som av en eller annan anledning är brukare av våra tjänster. Lyfter man blicken utanför våra gråa betongväggar, spetsar öronen och använder alla sina sinnen kan man upptäcka att jag inte är ensam. Vid det här laget har tusentals insändare, bloggare, debattörer, ledarsidor och vanliga försäkrade samstämmigt utropat: Vad fan håller Försäkringskassan på med?

Eftersom det finns så många andra som fokuserar på den enskilde människan, på försäkringens innehåll och människors rätt till en fungerade offentlig myndighet har jag valt att istället fokusera på den interna verksamheten. I brist på intern kommunikation, möjligheter till reellt inflytande och dräglig arbetssituation startade jag denna blogg. Inte i första hand för att skapa någon ”missnöjesvåg” bland kassans anställda . Nej, syftet var väl en lite naiv tro på att kan man inte göra sig hörd på det ena sättet så får man prova det andra.

Nu beskylls jag för att med ljus och lykta leta efter fel och brister att kritisera. För att konstant nagelfara Tok-Fia och slakta allt som kommer i min väg. Sanningen är den att jag nagelfar FIA, den ENDA kommunikationskanal som f n finns, för att försöka förstå, försöka hitta svaren på alla frågor. Tyvärr lyser dom med sin frånvaro. Ibland hittar man däremot en och annan ljuspunkt i reklamblaskan DS (Din Socialförsäkring). Mellan alla annonser för olika rehabiliteringsaktörer och käcka klyschor från Curt Malmborg hittar man ibland fakta som kan belysa och skapa förståelse för den eklutsvandring vi är inne i.

Men nu börjar jag undra om det är värt besväret. Någon dialog med Försäkringskassans ledning blir det inte tal om. Tvärtom, ledningen fortsätter att tiga som muren. Och på AP-träffen gör man sig inte besvär med att diskutera något som inte finns i manuset. Det kan man ju möjligen stå ut med. Men när även ”kamrater” inom kassavärlden rapar refränger i kör med arbetsgivaren, typ :”Snälla säg upp dig!”, då kan man bli betänksam.

Det är ingen konst att ta gratispoäng. Det nyttjar inte heller något till, inte ens som självändamål. Jag finner det dock märkligt att de stora grabbarna nästan kan slå knut på sig själva i konsten att göra just detta, plocka poäng på nonsensgrejer utan att någon reagerar.
Det är återigen Curt Malmborg, vår högste chef, som utmärker sig. Först en debattartikel i Göteborgs-Posten tillsammans med Erik Åsbrink. Ett konstruktivt inlägg, vill jag betona, om att socialförsäkringen i sin nuvarande form har överlevt sig själv, behöver ses över och förnyas. Det kan vi alla, som genom åren sett lappverket, verkligen skriva under på!

Men sen då? Tillbaka i verkligheten, med alla ärendebalanser och missnöjda försäkrade. Jo, vi skall lösa alla problem med TILLFÄLLIGA EXTRA-INSATSER! Innan årsskiftet skall allting vara i balans. Personligen tycker jag att statistiken talar ett annat språk, se t ex bara på telefonstatistiken från förra veckan. Några två minuters väntetid handlar det inte om.
Men hur var det nu med gratispoängen?
Citat från FIA:
” Samtidigt hoppas Curt Malmborg att politiker och opinionsbildare bidrar till en ökad samsyn kring sjukförsäkringen. – Reglerna uppfattas som hårda och krångliga och ilskan och besvikelsen fick till stor del våra medarbetare ta emot. Så kan vi inte ha det i längden, säger han.” Vidare; Det är alltså inte särskilt konstigt att allt inte fungerar helt perfekt, säger Curt Malmborg.”

Nej, så kan vi inte ha det i längden. Problemet är väl bara att de hårda och krångliga reglerna inte är något som ligger inom kassans beslutssfär. Är dessutom förändringar av dessa regler beroende av en allmän översyn av socialförsäkringen lär vi få vänta 5-10 år till…….
Men vän av ordning ställer sig frågan: Tillhör inte Curt Malmborg själv den skara av opinionsbildare och ledare som kan påverka och förändra?
Dessutom: Det är ganska stor spännvidd mellan att inte fungera helt perfekt till att inte fungera alls!

Nu till något helt annat.
Senaste veckan, framförallt under helgen, har bloggen bombarderats med inlägg som tyvärr måste falla för censuren. Det handlar om porr-inslag, uppläggning av HELA tidningen DS, diverse script som ej går att läsa mm, mm. Med andra ord, inlägg som över huvud taget inte har med debatten på den här bloggen att göra. Det finns bara ett syfte med sådant och det är att försöka kvadda bloggen eller få den stoppad . Tråkigt, men demokratins dödgrävare finns väl överallt, jag hoppas bara och tror att detta inte är något som kassans anställda sysslar med.
Vi gör nu ett nytt försök att hålla bloggen öppen, men fortsätter dessa trakasserier blir det tvunget att jag granskar alla inlägg före publicering. Det tycker jag själv skulle vara mycket begränsande, när vi nu i övrigt lyckats ventilera både det ena och det andra!

Om det där med äpplen och päron - igen!

2008-08-12T17:19:00.001+02:00

Jag följer nogsamt de kommentarer som lämnas på den här bloggen, även om jag inte alltid väljer att kommentera dem själv. Ibland rycker det emellertid så pass i fingrarna att jag inte kan låta bli. Som nu, när debatten om min och andras arbetsmiljö på kassan minsann skall nagelfaras och jämföras med vilket helvete det uppenbarligen är att arbeta inom den privata sektorn.

Utomstående må ju tycka vad dom vill om den arbetslivserfarenhet som de kassa-anställda företräder, men nå´n måtta får det väl ändå vara! Den som tror att huvuddelen av kassans personal är runt 60 år, har arbetat ca 40 år i verksamheten och började direkt efter realskolan är ute och cyklar. Det är tvärtom så, att många av kassans anställda har yrkeslivserfarenheter som sträcker sig över allt från tungt industriarbete till kvalificerat utredningsarbete inom privata tjänstesektorn. Detta gäller även för mig. Jag har arbetat många år inom verkstadsindustrin med tungt maskinarbete innan jag valde att ägna min arbetskraft åt Försäkringskassan. Och en sak är säker; Det finns lika många uppfattningar om vad som är bra eller dåligt som det finns arbetstagare!

Visst, man kan ju alltid ”tävla” om vem som har det skitigast, tyngst eller för den delen sämst lön. Man kan ju till och med jämföra med färgning av jeanstyg i Indien, kaffeplockning i Columbia, stenkolsbrytning i Kina, eller lite mer jordnära för oss, sjuksköterskornas situation inom landstingen. Sådana jämförelser blir dock inte så intressanta. Risken är ju att man alltid säger att det alltid finns dom som har det värre. Och vad hjälper det mig? ”Du skall inte komma här och snacka om spik i foten”! Grejen är väl att ALLA kan få det bättre.

Eller tycker vi att alla skall ha det lika dåligt? Det är väl snarare så att vi i välfärdsstaten har flyttat fram positionerna lite i taget, även när det gäller arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Då har knappast de skitigaste och sämst betalda jobben helt plötsligt blivit de renaste och mest välbetalda. Utvecklingen sker på en glidande skala och arbetsplatser som inte klarar av detta konkurreras på sikt ut genom att till slut alla vägrar att jobba i en alltför dålig miljö.

Den här utvecklingen risker också Försäkringskassan att utsättas för. Den framtida bristen på arbetskraft innebär att konkurrensen blir stenhård när det gäller att visa upp bra arbetsmiljö, hyfsad löneutveckling och stimulerande arbetsuppgifter. När man står där med skägget i brevlådan duger det inte med att säga: Men vi har ju i alla fall gratis kaffe!”.

Och till den som tror att det bara är att komma att ta över efter oss ”gnällspikar” vill jag bara säga: Visst, kom hit och konkurrera om du kan!

Att segla på ett moln.........

2008-08-11T07:08:00.001+02:00

Det blåser ordenligt runtom i Sverige. Detta gäller framförallt rent meteorologiskt med annalkande höststormar och tunga moln. Men det blåser också ordenligt runt socialförsäkringsadministrationen. Runt omkring oss ser vi i stort sett enbart mörka moln i form av bristande kundservice och intern upplösning. Vi vet alla varför, förlåt, nästan alla vet varför.

Någonstans däruppe i hiearkin seglar vissa fortfarande omkring på ett fluffigt vitt duntäcke, helt ovetande om att de faktiskt inte längre seglar i medvind. Kanske är det ren reflex eller självbevarelsedrift som gör att seglatsen fortsätter trots denna vindkantring.

Att segla i motvind går alldeles utmärkt, men till skillnad från medvind kräver det att färdriktningen ändras ett otal gånger för att nå det tilltänkta målet. Med andra ord, en ganska krävande insats för alla inblandade. Men det vet vi ju alla, förlåt, nästan alla.

Tyvärr kommer det inte att sluta blåsa. Flera varningar om vindar av orkanstyrka har utfärdats och fler kommer framöver. De svarta molnen tornar upp sig mer och mer, täcker snart hela himlen och förmörkar allas vår vardag.

Och vad händer med det vita fluffiga molnet? Jo, i sinom tid mörknar även det, sprängfyllt av omvandlad energi. Det faller ned och det gör även den som dristat sig till att sitta kvar. Men det visste vi ju alla, förlåt, nästan alla.

Är censur rätt recept för en attraktiv arbetsplats?

2008-08-08T06:31:00.005+02:00

Av och till får jag indikationer på att denna blogg klassificerats som olämplig läsning för kassans anställda. Ibland kommer det upp en varning på skärmen om att den inte är förenlig med kassans internetpolicy. Det vore intressant att veta på vilka kriterier detta "filter" fungerar.

Jag roade mig i morse ( naturligvis FÖRE ordinarie arbetstid) med att söka efter lite svenska bloggträffar via olika sökmotorer med sökordet "Försäkringskassan". På Passagen hittade jag 652 olika bloggar där kassan omnämns. På Google hela 11 483 träffar, där flertalet hänvisar till olika nyhetsmedia, men även ett stort antal privata bloggar. Även Aftonbladet har egen bloggsida, där man kan hitta vidare till ett otal privata bloggar som tycker något om kassan.

Det intressanta i mitt fortsatta klickande är att vissa bloggar öppnar sig som på beställning, medan andra fastnar i censurens nät. Då kommer snabbt övervakarens pekpinne med frågan: Vet du vad du håller på med? Fortsätt om du törs!

Flertalet av de bloggar jag nämnt ovan delar INTE ut någon dagens ros till Försäkringskassan. Tvärtom, vissa spyr galla över det mesta som rör kassan. Ändå finns de där, tillåtna för oss anställda att indoktrineras av. Men försöker du t ex gå in på Marcus Birros blogg, då är det tvärstopp! Men där är det ju allmänt känt att hans och Curtans relation inte är den bästa....

Vad är detta? Är det som jag tror, ett taskigt inställt filter som fastnar på vissa, förvalda ord eller uttryck? Eller, Gud förbjude i dessa FRA-tider, sitter verkligen någon IT-människa och kontrollerar detta, och i sin egenskap av allsmäktig beslutsfattare avgör vad som är tillåtet och inte???

Jag förundras fortfarande över varför det inte förs någon dialog inom verksamheten. Varken jag eller ni andra som nyttjar denna blogg är i längden betjänta av att vara hänvisade till detta forum för att få ge uttryck för vårt missnöje med sakernas ordning. Men vad möts vi av? Cencur? Selektiv information? Indoktrinering? Förmyndarmentalitet? Välj själv vilket epitet du vill använda!

Med påtryckningar från HELA VÄRLDEN tvingas Kina succesivt öppna upp landet mer och mer, inte minst nu inför OS. Det påstås till och med att Internet kommer att vara en öppen, ocensurerad informationskälla, åtminstone så länge OS pågår. Då ter det sig lite märkligt om Försäkringskassan Sverige, i nådens år 2008, väljer att gå i motsatt riktning!

Inte står väl SFA för Sammanhållen Fascistisk Attitydpåverkan?

Fortsatt ökad image………

2008-08-06T15:09:00.000+02:00

”Försäkringskassan ber om ursäkt. Försäkringskassans prognos om utförsäkring 100 % fel.
20 000 väntas stå utan sjukförsäkring. Väntetid i minst tio veckor på föräldrapenning. Sex månaders väntetid för att bli inskriven i Försäkringskassan. Krisplan för BTP. Oerhört ansträngt läge i organisationen.”
Detta är bara några av rubrikerna de senaste veckorna.

Den flygande holländaren seglar vidare. För var dag som går kan man både internt och extern läsa om konsekvenser av Försäkringskassans brist på kompetent ledning. Både här och där kan man också läsa om allvarligheten i att den interna arbetssituationen på kassan även får genomslag i kundbemötande och ärendehantering. Många försäkrade börjar nu tvivla på att det kommer att få sin ersättning i rimligt tid. Dagligen fylls massmedia av gripande, tragiska och skrämmande beskrivningar av att människor ställs utan ekonomisk försörjning på grund av Försäkringskassan. Hur länge skall detta spektakel få fortgå?

Fortfarande, trots att hela organisationen håller på att rämna, tvingas ansvaret ner på linjenivå till mellanchefer och handläggare. Var finns Försäkringskassans ledning? Varför hörs ingenting internt i organisationen? Är abdikationen redan ett faktum? Har de redan lämnat landet?

Det är svårt att fokusera på den interna kalabaliken när socialförsäkringen i allmänhet och Försäkringskassan i synnerhet får klä skott för resursbrister och illa genomtänkta organisationslösningar. I perspektivet av att människor far illa av det ihåliga välfärdssystemet kan man tycka att våra interna arbetsmiljöproblem tar onödig plats på agendan. Jovisst, men då skall man komma ihåg att saker och ting hänger ihop. Det är ju först nu vi ser konsekvenserna av de snabba förändringarna i vår organisation. Det är ju först nu allmänheten blir lidande av våra kompetensförluster i form av personal som slutat och en allmän resursbrist i stort sett över alla ärendeslag. Det är också först nu som vi ser hur oerhört tungstyrd denna koloss på lerfötter har blivit. Storskalighet i all ära, men nog skall man väl som försäkrad och samhällsmedborgare kunna komma fram till en offentlig myndighet och även kunna förvänta sig åtminstone någon service?

I skenet av det som händer ter sig ledningens åtgärder rent panikartade. Och det är märkligt tyst när det gäller ledningsansvaret. Rimligen måste någon, förslagsvis CURT MALMBORG, ta sitt ansvar och tacka för sig. Ett så kapitalt misslyckat förändringsarbete kan väl knappast få passera oberört ens i den liberalaste av världar? Det börjar bli svårt, mycket svårt att hålla sig ifrån alla konspirationsteorier, men f-n vet om det inte finns en mening bakom detta….

I övrigt kan man bara bocka och buga för det genomslag den här bloggen fått. Med tanke på alla som besökt den och alla de synpunkter som kommit fram vore det väl konstigt om det inte händer nåt även från arbetsgivarhåll. Och då menar jag ju inte sådana barnsliga åtgärder som skett hittills, kolerisk tystnad, allmänt vegeterande och nu sist; blockering av denna blogg på intra-nätet. Mer om detta i nästa inlägg!

En struts är en struts är en struts.....

2008-07-19T14:24:00.003+02:00

Har just återigen kollat in om kanalerna fortfarande är öppna. Här är det inga problem att komma in på bloggen, inga invändningar från censurbyrån. Det verkar lite märkligt om det är så att det bara i vissa delar av landet kommer upp en spärr för denna sida? Jag har inte uppfattat att detta är något som den lokala ledningen kan bestämma/göra något åt.

OM det är så att vissa lokala ledningar har bestämt sig för att blockera den här bloggen blir jag mycket betänksam, inte minst med tanke på rätten till det fria ordet, och framförallt, vilket oerhört översitteri och förmyndarskap det i så fall speglar gentemot oss anställda? Dessutom, hur ställer det sig i förhållande till alla andra 280 000 tusen bloggar som vi anställda fortfarande når via t ex Passagen, Aftonbladet, Google mm? Jag är ju inte den enda som har negativa synpunkter på Försäkringskassan. Och på vilket sätt har just min blogg råkat falla inom censurens ramar och fastna i kassans internetpolicy? Fan vet.

Vad jag däremot vet, precis som någon kommenterade nyligen, är att detta är på väg att bli en maktfaktor. Med tanke på att det är så många som läser bloggen och i huvudsak delar min kritik måste arbetsgivaren snart ta tag i detta och åtminstone försöka skapa vettiga kommunikationsvägar mellan ledning och oss anställda. Och det är ju klart att detta är jobbigt, visst, men man kan inte stoppa en sådan massiv kritik med cencur.

OM det är så att det är just denna rädsla som gör att censurens kvarnar börjat mala, framstår det som ett rent pinsamt misslyckande för den elle de ledningar som tar ett sådant beslut. Med tanke på att flertalet anställda har tillgång till bloggen i alla fall via hemmet eller annat blir effekten av ett sådant beslut minimal. Effekten i form av förlorat anseende blir däremot irreparabel.

Strutsar är i huvudsak kända för två saker, förutom sin snabbhet och stora ägg; Det är sant att de stoppar huvudet i sanden när de blir rädda. De tillhör också de däggdjur som i förhållande till sin vikt och storlek har minst hjärna.....men så illa ställt är det väl inte hos oss?

Insikt eller åsikt?

2008-07-14T13:11:00.001+02:00

Börjar detta inlägg med att ta upp en kastad handske. Varför då?
Jo, för att återigen beskriva vad, hur och varför jag har min bild av kassavärlden.
Självklart skall den som trivs inom verksamheten fortsätta att göra det, även om jag inte riktigt förstår varför. Jag missunnar ingen detta, men tar mig ändå friheten att raljera över detta faktum om jag känner för det.

Vän av ordning efterlyser en balanserad syn på tillvaron, gärna i exempelform och med någon eller några bilder av verksamheten ur positiv synvinkel. Jag har funderat hela morgonen, verkligen ansträngt mig för att hitta några positiva förtecken. Det var ingen lätt utmaning, och det här är vad jag kommit fram till så här långt:

Organisationen
För oss som arbetat inom kassan de senaste tio åren har jag svårt att se att den nya organisationen har några som helst fördelar. Ur samhällssynpunkt borde den väl åtminstone uppfylla två grundläggande krav, nämligen kostnadseffektivitet och god service till medborgarna. När det gäller den första punkten finns idag inte någon kalkyl som beskriver några minskade kostnader, tvärtom. Det finns heller inte någon rimlig tidpunkt då verksamheten kan tänkas ge ”break-even”, d v s vara kostnadsneutralt gentemot tidigare organisation. När det gäller servicen till medborgarna är vidare kommentarer överflödiga, det suger.

Vad var då det grundläggande orsaken till förstatligandet och storskale-driften?
Jo, bakgrunden var ju det svaga tillsynsmandat som fanns hos forna RFV. Genom årens lopp har ju RFV många gånger tagit kassorna i nackskinnet, utan godtagbart resultat. Konstruktionen med självständiga kassor och en svag tillsynsmyndighet visade sig vara ohållbart i längden. Men det hade man ju kunnat lösa på annat sätt, t e x med tydligare mandat för RFV. Men hela den statliga offentliga sektorn genomgår samma eklut. Se på Arbetsförmedlingen, Skattemyndigheten, Kronofogden. Det bottnar i någon politisk idé om centralisering. Den historiska pendeln svänger i sinom tid tillbaka, och då är det decentralisering och närhet till människor som gäller igen, tro mig.

Vad har då detta gett oss anställda för positiva fördelar? Jo, både IT-stöd och HR-support på behörigt avstånd från verksamheten, möjlighet till utökade kostnader för resor till och från arbetet, kompetensförluster i form av förlorad personal, en arbetsbelastning som trotsar allt tidigare, ett kompetensutvecklingssystem som inte fungerar och en ledning med så bra helikoptersyn att dom inte ens ser landningsplattan!

Personalpolitiken
Försäkringskassan har väl aldrig varit någon föregångare på det personalpolitiska området, utom i EN sak, nämligen möjligheten till flexibel arbetstid. Numera är det dock så vedertaget och allmänt att man inte kan vinna några poäng på det heller. Länge leddes vi anställda in i tron att vi var värda något, ”personalen är vår största resurs”. När det gällde att beskriva de kompetenskrav som gällde för att överhuvudtaget kunna arbeta i den framtida kassan jämställdes vi alla med välutbildade, nyrekryterade akademiker, utom i ett hänseende. Det var nämligen inte värt något i lönekuvertet. Och vad hände? Som i ett trollslag måste man idag vara högskoleutbildad för att sköta det socialförsäkringssystem som låg- och mellanutbildad personal skött alldeles utmärkt i årtionden! Och detta utan att nämnvärt förändra regelverk eller arbetsinnehåll! Vilket smart sätt att hålla nere lönebildningen, även för de som kostat på sig en akademisk utbildning.

Och idag? Omplaceringar står som spön i backen, nya arbetsuppgifter och nya arbetsplatser. Och helt plötsligt förväntas man kunna HELA verksamheten, men fackas in i snäva yrkesroller med vattentäta skott emellan, och har man tur kan man få avgång med pensionsersättning, men bara om man inte ”råkar” platsa på någon för tillfället tom arbetsstol.

Lönepolitiken
Detta ämnesområde är så stort och omfattande att det egentligen förtjänar både ett och flera blogginlägg. Eftersom jag varit med några år har jag sett vårt fantastiska fjäsklönesystem växa fram. Jag har inget emot personliga löner, tvärtom kan det och bör vara en av många drivkrafter i en organisation. Men det kräver TYDLIGHET , ACCEPTANS och ett visst mått av KONTINUITET.

Tyvärr saknas idag dessa incitament för en bra lönevärdering. Trots att parterna på kassaområdet ältat detta de senaste tio åren har vi ännu inte kommit fram till en lönevärdering värd namnet. Dessutom ändras ju kriterierna år från år, så man får fanimej slå knut på sig själv för att vara till lags. Idag används lönevärderingen mer som ett bestraffningssystem än ett belöningssystem Personligen är jag oerhört betänksam över att vår arbetsgivare ännu inte förstått vilken potential som ligger i en väl genomtänkt och förankrad lönepolitik. Men när hela beslutskedjan består av roffare och egenintressen blir det ju svårt….

Arbetsmiljön
När jag började på kassan berättades för mig att det på åttiotalet drevs krav på maximalt två timmars bildskärmsarbete per dag. Nej, det är inget skämt. Seriös forskning bl a via Arbetsmiljöinstitutet , hade visat på att mer tid än så framför en dataskärm gav negativa effekter både när det gäller syn och stressfaktorer och i förlängningen ökad risk för belastningsskador, förslitning och hjärt- och kärlsjukdomar.

Och vad hände? Jo, genom någon slags evolutionistisk samverkan mellan IT-utveckling, effektivitetskrav och ”rädda regnskogen-projekt”, blev vi människor plötsligt STÅLMANNEN! Nu finns inga begränsningar, arbeta både åtta och tio och tolv timmar framför dumburken, gärna kvällar och helger också! Och för att ytterligare belysa att arbetsmiljöforskning bara är skit så lade man ner Arbetsmiljöinstitutet. Forskning skall bedrivas av intressenterna på marknaden, då blir resultatet bäst……..men för vem?

Många andra delar av arbetsmiljön är relaterade till lagstiftning och kollektivavtal. Man kan ju lätt bibringas uppfattningen att t ex regler om arbetstid, semester, skyddsfrågor mm är något som arbetsgivaren gett oss av ren välvilja. Bullshit! De är resultat av förhandlingar och intecknat löneutrymme, precis som på arbetsmarknaden i övrigt! Och varenda år, vid varenda ny avtalsperiod vill arbetsgivaren nagga dessa villkor i kanten.

Det finns trots allt även positiva saker att säga om arbetsmiljön, och det gäller ARBETSKAMRATERNA. Det är du och jag och alla andra som tillsammans, i medgång och motgång, lätta dagar och tunga dagar, på jobbet och även ibland privat, får livet att bli uthärdligt. Men den förtjänsten kan man ju knappast tillskriva arbetsgivaren. Däremot har även arbetsgivaren förstått kraften i detta faktum. Men tyvärr klingar budskapet ”Vi måste hålla ihop” lite väl ihåligt när det kommer från det hållet och i denna situation.

Information/Kommunikation
Det finns en särskild anledning till att jag raljerar och ondgör mig över vårt intra-nät, av mig benämnt Tok -Fia. För mig är ett grundläggande krav på ett internt informationssystem att det skall var en vuxen-vuxen-relation. Jag vill inte bli behandlad som en idiot, som får ta del av selekterad och i viss mån censurerad information. Kommer ni ihåg klagomuren som fanns på Fia för några år sedan? Varför försvann den? Jo, för det började bli obekvämt med alla missanpassade, gnälliga och ovetande kassanställda som plötsligt likt en lämmelvandring började vädra sina åsikter offentligt. Vad har vi nu istället? Bilder på flinande kassanställda som tycker livet är så ”späääännande”! Var hörs och syns dom kritiska rösterna i organisationen.? Jo på AP-träffarna. Där kan vi alla sitta i vår egen ankdamm och tycka till om livets väsentligheter. Men bara om det som rör något som finns inom två meters omkrets. I övrigt är vi mer eller mindre ombedda att hålla käften.

Ja, insikt eller åsikt, döm själv, och är det fortfarande någon som undrar varför bloggen existerar?

Oj, vilket liv det blev!

2008-07-12T14:27:00.000+02:00

Äntligen börjar det bli lite liv i luckan. Av antalet kommentarer att döma på föregående inlägg har jag förstått att det finns många, många som delar min uppfattning om Försäkringskassan i allmänhet och dess ledning i synnerhet. Intressant är det också att det faktiskt finns anställda som trivs med tillvaron, ja till och med sitter nöjda. Det är bra, fortsätt med det. Tids nog ramlar väl polletten ner där också.

När det gäller bloggens fortsatta framlevnad så vill jag bara meddela; JAG kommer att förbli anonym, lika anonym som den som vill ”locka ut mig ur skuggan”. Varför den personen är anonym är dock en gåta, med den inställningen borde det väl vara en riktig påläggskalv både i karriären och i lönehänseende. Så, du ”anonyme” kliv fram ur skuggorna själv.

Nej, jag har ingen facklig bakgrund, inget annat än ett traditionellt medlemskap. Och ja, det blir en massa gnäll och pessimism på dom här sidorna, och det var precis det som var meningen. Jag skrev redan i första blogginlägget att avsikten med denna blogg är att förmedla MIN syn på tillvaron inom kassavärlden. Av alla kommentarer att döma delas denna syn av många inom kassan. Antalet besökare på bloggen ökar stadigt, nu senast med över 3 000 besök på en vecka! Jag vet inte vad allt detta säger dig som är nöjd med din tillvaro inom verksamheten. Mig säger det att nånting är sjukt, mycket sjukt. Och jag kan lova att det är inte vi som är sjuka, detta är bara ett symptom bland många andra om att Försäkringskassan håller på att gå överstyr. Men starta en egen blogg, vetjag, där alla som har kvar sina illusioner om den attraktiva arbetsplatsen kan göra sig hörda!

Sen hjälper det nog föga om Curtan och Majvor läser bloggen eller inte. Personligen tror jag inte att de gör det. Dessutom har dom inget annat val än att löpa linan ut. Det vore däremot bra om dom läste. Inte minst som motvikt till all likriktad och positiv information som förmedlas uppåt i organisationen. Det skulle ju vara synd om dom kom till vägs ände utan att ha sett varningsskyltarna….

Senaste veckan har det hänt en del, men det som överskuggar allt är naturligtvis fadäsen med ”misstolkningen” av det nya regelverket runt sjukskrivningarna. Sånt får bara inte hända! Många är dom personliga handläggare som velat sjunka genom jorden för att slippa stoltsera med sitt namn i detta sammanhang. En offentlig ursäkt, riktad till all personal, är det minsta man kan begära av kassans ledning. Nån som ha hört eller sett någon?

Nu börjar det verkligen bli spännande!
Tjaba!

Så länge skutan kan gå……

2008-07-04T16:31:00.001+02:00

Ja, tänk att gamla slagdängor kan bli som nya bara årtiondena får rulla på!
Skämt åsido, ledningen fortsätter att utmärka sig. Tok-Fia är snart ett bättre alternativ för förnöjelse än vilka doku-såpor som helst. Passar ju bra nu på sommaren, då det enbart är repriser som gäller. Det gäller dock inte Tok-Fia där man i princip varje dag får ta del av nya flagranta bevis på att Försäkringskassan saknar kompetent ledning.

Den här gången är det sluss-vakten Ritter som vaknat till liv, dock inte förrän skutan är halvvägs på väg in i ett isberg. Återigen är det ärendeslagen FP och TFP som är på tapeten. Återigen har verkligheten uppenbarat sig för en av våra kära ledare. Det saknas folk, dom har nämligen tagit sig friheten att ta semester! Vad göra?

Bli en hjälte du också! Skippa en eller två av dina sedan länge efterlängtade och planerade semesterveckor. Det kan nämligen ge guld, säger Ritter på Tok-Fia. Att guldet ifråga inte är mer än s k katt-guld har undertecknad tagit reda på, det handlar nämligen enbart om kompensation motsvarande kvalificerad övertid. Där kan man verkligen tala om att guldet blev till sand!

För min del får inte ens det senaste utfallet från Riksbanken mig att anta ett dylikt erbjudande. Men alla ni andra? ALLA ni som inte redan är slutkörda, överkörda eller för den delen hemkörda. Ta chansen, bli en hjälte!

Den här gången lär väl inte ens de vanliga rövslickarna runt fru kanalchef kunna trolla med knäna………..

”Det började med en skakning på nedre däck,
Man hade sagt oss att detta var världens
modernaste osänkbara skepp”………..

Omvänd Westerberg-effekt?

2008-07-02T15:53:00.001+02:00

Hörde en rolig grej på nyheterna i morse. Det handlade om USA och deras tradition att döpa platser och städer efter gamla presidenter, t ex John F Kennedy-flygplatsen, staden Washington mm. När nu George W Bush skall avgå arbetar starka krafter för att uppkalla ett avloppsreningsverk efter honom…..

Curtan har ju redan tidigare påpasslig fått sitt nya residens uppkallat efter sig. Det har ju hetat Uggleborg i alla tider……..

Det påminner mig om ett fenomen i vår egen sfär, nämligen den s k Westerberg-effekten. Med Bengt Westerberg som karismatisk ledare lyckades ju Folkpartiet nästan fördubbla sin väljarandel under sent 80-tal/tidigt 90-tal.

Hos oss inom kassan kan vi nu skåda resultatet av en annan, inte lika munter effekt. Den kallas Isaksson-effekten, uppkallad efter en inte helt okänd ”medarbetare”. Med sina erfarenheter , bl a från nedmonteringen av Posten, har hon ju lyckats slå sönder även vår verksamhet.
Eller som Winnie Church Hill uttrycker det:

”Aldrig har så få lyckats förstöra så mycket för så många”

Resultatet?
Ja, ni vet ju redan. Koncentration av ärendehandläggning som endast gett effekten att kassans anställda tillbringar mer tid på väg till eller från jobbet. Kompetensförluster som är mer eller mindre omöjliga att ersätta. Nya direktiv varje vecka med ändrade förutsättningar. Det som var alldeles omöjligt igår går alldeles utmärkt idag. Och framförallt: Ett gigantiskt avstånd mellan oss jordnära plattfötter inom verksamheten och GuD, förlåt, GD skall det vara.

Är det förresten någon som sett till Curtans chatt? Man väntar med spänning på resultatet. Jag noterade i en kommentar härförliden att många anställda inte vågar läsa den här bloggen på jobbet, än mindre lämna några kommentarer. Det är synd, för ett av mina huvudsyften med att starta denna blogg har ju varit att visa på det utbredda missnöje som råder inom verksamheten. Och en sak är säker; att LÄSA bloggen är oförviltigt, det finns ingen chef i världen som kan straffa en för det. Visserligen loggas varenda knapptryckning man gör i systemet, men några efterforskningar görs inte, såvida man inte har gjort eller misstänks för några oegentligheter. Och dom möjligheterna har väl täppts till vid det här laget?

Jag vet dessutom genom säker källa att Curtan redan har fått länken till denna blogg. Kan han läsa den så kan även du! Så läs på i godan ro, i sinom tid lär väl IT-folket spärra möjligheterna att nå ut på nätet överhuvudtaget.
Ha det!

HAR solen fläckar, eller????????

2008-07-01T18:15:00.002+02:00

Ibland kan man undra om hjärnan förmår bearbeta de intryck som förmedlas via ögon och öron. Under senaste kvartalet har alltfler röster höjts om det oroande arbetsmiljöläget inom Försäkringskassan. Många anställda, facken och till viss del även linjechefer har vittnat om bristen på inflytande, bristande resurser och ett allmänt tillstånd av kaos. Detta har mötts av likgiltighet, nonchalans och en total brist på engagemang från kassans ledning. Efter diverse påtryckningar lyckades man i alla fall uppbåda så mycket intresse för frågan att man bestämde att ett nytt dialogpaket, det sjuttioelfte i ordningen, skulle tas fram. Ännu en liten pappers-sköld för linjecheferna att huka sig bakom när medarbetarnas ångestladdade irritationssvärd viner genom luften! Resultatet av detta har vi ännu inte sett, trots att det gått ytterligare två månvarv sedan löftet gavs. Men man kan väl anta att det är som vanligt, det handlar inte om dialog, snarare någon konstlad ”pappa-vet-bäst”-monolog och ”gilla läget- eller försvinn”-uppmaning.

Man blir därför både glad och ledsen på samma gång när man på Tok-Fia kan läsa dagens nyhet; ”Sämre resultat i medarbetarundersökningar". Glad i den meningen att det bevisligen är dokumenterat att det är så illa ställt i organisationen som så många tidigare påtalat. Glad åt att denna insikt skulle kunna leda till någon form av förbättring. Glad åt detta kanske kan skapa förutsättningar för en förbättrad dialog i linjeorganisationen, en dialog som inte enbart ställer ut första linjens chefer som en murbräcka mot opportuna medarbetare. Men där tar glädjen snabbt slut.

”Jag tycker ändå att det ser bra ut om man ser till den enorma förändring som nu skett och som accelererat det senaste halvåret, säger HR-direktör Bengt Stjärnsten.”

Jaså, det tycker han, minsann! Vill han kanske påstå att det är omöjligt att förändra en organisation utan att flertalet anställda upplever en försämrad arbetsmiljö? Vill han kanske till och med rättfärdiga detta faktum och anse att det är eftersträvansvärt? Eller exakt vad vill han? Bara hitta en ursäkt till varför läget är som det är? Det är också lite anmärkningsvärt när han säger att vi bör jämföra resultatet med andra organisationer. Återigen denna äpplen-och-päron-mentalitet som präglar bristande retorik! Det är väl självklart att vi skall jämföra med oss själva, hur skall man annars kunna se om något blir bättre eller sämre?

Själv blir jag betydligt mer oroad av resultaten från de båda undersökningar som redovisas på Tok-Fia, visserligen bara i sammanställd form, men ändå. Jag rekommenderar dig att ta del av detta material. Jag tvivlar på att du tar lika lätt på de nedslående siffrorna som Bengt Stjärnsten uppenbarligen gör!

Rent ledsen blir jag när jag tar del av de fantastiska slutsatser som skall bli del av ett åtgärdspaket, varav följande lyser speciellt med sin totala avsaknad av rumsnärvaro:
”Förändringsmätningen visar på behovet av en satsning på enhetscheferna”
Man blir ju mörkrädd! Hela det sammantagna resultatet visar på smärtsamt bristande kommunikation mellan Försäkringskassans ledning och de anställda runt om i landet. Och vad möter man upp med? Ett koncept som skall ge ännu mer radiostyrda marionetter som skall trumma ut budskapet om roller, mål och mätbara resultat.

Kommunikation handlar om att skicka information uppåt och nedåt i organisationen. Det handlar om att lyssna, analysera och värdera. Det handlar om att i bästa medbestämmandeanda förändra, förbättra och utveckla organisationen.

Jag avslutar med att travestera en gammal klassisk komedi:
Se upp för ett blindstyre!

Ha en bra sommar, allt är under kontroll.........

2008-06-26T19:51:00.002+02:00

Har återigen ögnat igenom Tok-Fia och nästan fått haksläpp i tangentbordet. Där, mitt på sidan smilar dom upp sig, de s k kanalcheferna. Klämkäckt uttalar de unisont att vi minsann skall klara av sommaren tillsammans. Här finns inga vattentäta skott, alle man till pumparna!

Det är ju fanimej patetiskt. Först slår man sönder en fungerande organisation, där det verkligen inte fanns några vattentäta skott, eftersom all verksamhet fanns i samma hus. Sen sprider man ut handläggningen över hela landet, med påföljd att det helt plötsligt fattas både resurser och kompetens. Redan från start lägger sig balanserna som ett gråtjockt ludd över hela verksamheten. "Programmet" gnetar på, allt måste ju såklart bli bra snart!

Men allt blir inte bra, allt går istället start helt åt helvete! Jag hör medarbetare från telefonkundtjänster och kundmottagningar landet runt som berättar samma sak; människor som sitter och gråter förtvivlat för att de inte fått sitt bostadsbidrag eller bostadstillägg utbetalt på flera månader. Människor som sitter i telefonkö i timmar för att komma fram till handläggare som inte kan svara på ett jävla något. Berättelser om att "programmet" missade vissa läns ärenden vid omorganisationen, ärenden som idag flyter runt i cyperspacet som kallas ÄSCH. Ändlösa letanden efter ärendeakter som ingen vet var de finns, om de fortfarande finns. Ärendesamordning som inte längre existerar, vilket leder till att miljonbelopp betalas ut i onödan. Ändlös intern jakt på stackars personliga handläggare som i princip all sin arbetstid är på resande fot. Skall detta kallas att ha koll på läget?????

Och vad möter vår sk kanalchefer detta totala kaos med? Jo, minskade kontroller och en outtalad begäran om att krisar det sig så får väl dom anställda i vanlig ordning reda upp skiten. Problemet är ju bara att det inte finns några anställda som kan lösa detta. Bristen på personal gör sig gällande i alla led, inom alla ärendeslag. Kanalfolket har dessutom glömt en viktig sak; semesterperioden har faktiskt börjat. Trots att man från ledningens sida gjort stora ingrepp i semesterplaneringen ute i landet, så har faktiskt även kassaanställda redan påbörjat sin lagstadgade ledighet.

Att i detta läge börja prata om "gränsöverskridande" samarbete verkar enbart blicklöst. Det vore väl bättre att erkänna att detta gigantiska experiment har misslyckats, ta sin Mats ur skolan och låta någon/några som har kompetens för det se till att återställa sakernas ordning! Varje gång det drar ihop sig tubbar man lite på denna nya "perfekta" organisation och återgår tillfälligt till gamla banor. Varfördå? Jo, därför att den gamla organisationen var utmejslad genom årtiondens utvecklingsarbete och med hjälp av alla anställdas kompetens och yrksekunskaper faktiskt fungerade. Alla som har det minsta uns vett i huvudet inser att det är dömt att misslyckas med en organisation som växt fram som ett resultat av misslyckad servettvikning vid någon ledningskonferens.

När jag var liten växte jag upp vid en kanal. På den tiden hette det inte kanalchef, utan mer vanligt jordnära slussvakt. Han hade minsann koll på läget, både över och under vattenytan. Han visste precis hur strömmarna gick och hur mycket som vällde in och ut mellan slussportarna. Han hade också föstånd nog att inse att det var dags att pensionera sig när man inte längre orkade med att sköta spelet till slussportarna!

Försäkringskasseanställd = livegen???

2008-06-15T19:09:00.002+02:00

I fredags kväll ringde min kompis från landet igen. Som vanligt upprörd efter en vecka i dårhuset, men nu också missnöjd med löneåterkopplingen. Nedanstående som hon berättade för mig överskuggar dock det mesta. Läs och häpna:

En kvinna, drygt 50 år, vi kallar henne Lena, har arbetat nästan 30 år på Försäkringskassan. Hon har arbetat med det mesta, allt från kundtjänst, SGI, BTP, TFP, ÅP, sjukpenning osv. I samband med den nya organisationen inträffade det märkliga, hon fick ingen tjänst. Mycket berodde detta på att hon, liksom flertalet av oss anställda, inte hade lust att börja pendla till annan ort. Hon hamnade så småningom under senvintern på en arbetsuppgift hon inte haft tidigare, nämligen SA (sjuk- och aktivitetsersättning).

Lena, som i alla sina tidigare arbetsuppgifter upplevt i sort sett enbart positiva kundmöten, mötte nu en annan verklighet. Verkligheten av att utreda och bedöma människors rätt till sjukersättning. Naturligtvis med ganska många möten med både psykiskt och fysiskt svaga människor, där avslag på ansökningar tenderar att ta allt större plats i bedömningarna. Nåväl, Lena bet ihop och tänkte att det här löser sig när man blir varm i kläderna. På Lenas arbetsplats var arbetssituationen ganska ansträngd, då flera personer slutat och inte blivit ersatta med andra handläggare. Det gjorde att Lena fick liten eller ingen uppbackning av sina arbetskamrater. Tvärtom, nu såg de chansen att själva få huvudet över vattenytan, och Lena förväntades göra lika mycket och lika bra som en gammal och erfaren handläggare. Även detta skulle väl ha kunnat löst sig med tiden, om det bara hade varit så att Lena av arbetsgivaren fått hjälp med handledning och lämplig introduktion i arbetet. Här visade sig dock Försäkringskassan hantera frågan som så många gånger förr, dvs ingen handledning och ingen introduktion, utan sätt igång och jobba!

Efter två månader med de nya arbetsuppgifterna visste inte Lena någon råd. Hon kände att detta inte passade henne alls, och pratade ett flertal gånger med sin chef om möjligheten att byta till andra arbetsuppgifter. Sådana fanns det ju på kontoret, det visste både Lena och hennes chef. Det blev dock nobben, förmodligen av den enkla anledningen att Lena fyllde det hål som mest behövdes för stunden, och då fick hennes egna önskemål stå tillbaka. Detta sades naturligtvis inte rent ut, den officiella förklaringen heter ju alltid: "Det finns inga pengar."

Slutligen orkade inte Lena Längre. Trots sina 30 år inom verksamheten, trots osäkerheten i att hitta ett nytt arbete och sadla om så sent i livet, sade hon upp sin anställning på kassan. Hon gnetade på som vanligt under uppsägningstiden, avtackades i vederbörlig ordning och gick hem till en verklighet med 9 veckors karens till A-kassan.

Knappt två veckor tog det. Sedan ringde före detta arbetsgivaren Försäkringskassan och ville ha tillbaka Lena. Fast nu endast på halvtid och bara som ett sjukvikariat. Lena vill ju arbeta, och eftersom hon inte heller är miljonär svider det med A-kassakarensen. Alltså började Lena arbeta igen, nu med andra arbetsuppgifter än när hon slutade. Nu fanns det tydligen pengar i kassakistan igen.

Knappt två veckor. Det är den tid som behövs på Försäkringskassan för att omvandla en 30-årig lojal anställning till ett osäkert vikariat. Lena har dessutom inte råd med någon stolthet i frågan. Arbetsgivaren behöver ju bara lyfta luren för att meddela AF att man erbjuder Lena jobb. En felbedömning från Lenas sida så ryker väl A-kassan helt.

Attraktiv arbetsplats kallas det. En arbetsplats där den ekonomiska överblicken inte ens täcker fjorton dagar. En arbetsplats där man hänsynslöst utnyttjas i alla lägen, krävs på fullständig lojalitet men får inget i utbyte. En arbetsplats där introduktion i arbetet saknas, och det gått så långt i nedbrytningen av arbetsmiljön att inte ens arbetskamraterna orkar hjälpa en. Curt Malmborg säger "attraktiv arbetsplats".
Jag säger FY FAN!

Myndighetsutövning med finess

2008-06-10T22:07:00.002+02:00

Försäkringskassan är en märklig myndighet. Verka leva helt efter sina egna regler, och det märks verkligen att det saknas en tillsynsmyndighet.

Under senare år har det ägnats mycket tid och kraft att "ensa" verksamheten, dvs att fastställa arbetsmetoder och handläggningsrutiner som en gång för alla gör att handläggningen ser lika ut i hela landet. Ett av honnörsorden, förutom ökad effektivitet, har varit att det skulle leda till ökad rättssäkerhet och vara en garant för likvärdig bedömning av försäkringsärenden var man är bor i landet. Alla anställda har väl inte tyckt att de nya processerna varit bra, men tvingats att acceptera nya arbetssätt. Man blir därför lite mörkrädd när man läser på Tok-Fia att nu skall vi minsann lätta på trycket! På grund av att man runt om i landet inte hinner med ärendebalanserna gör man "tillfälliga" justeringar av handläggningen. Dessa justeringar handlar inte om huruvida handläggare A eller B använder blå eller svart kulspetspenna. De handlar instället om att undvika att genomföra ett antal kvalitetskontroller i mängdärenden. Ett problem som i huvudsak beror på bristande resurser kan alltså av en egensinnig myndighet som Försäkringskassan hanteras genom att man tillfälligt försämrar kvalitén i handläggningen!

Tänk er själva ett scenario från den privata sektorn; Volvo, som av flertalet anses stå för god och stabil kvalitet i sin produktion, upptäcker plötsligt att de fått in beställningar på 4 000 fler personbilar än de planerat för. Vad göra? Jo, man kan ju alltid göra som kassan, montera t ex bara tre stolar i bilarna under en period! Alla inser att det inte går, men för en myndighet utan tillsyn går allt att genomföra.

Alla som behärskar enkel matematik förstår att när det blir produktionstoppar behövs mer folk. Tyvärr har kassans ledning inte ens grundläggande kunskaper i enkel additionslära. Vad värre är, socialminister Husmark-Persson betonar i riksdagdebatt efter riksdagsdebatt att hon har fullt förtroende för kassaledningen. Det kanske också säger en del om hennes kompetens, vad vet jag?

Det finns många exempel genom årens lopp därFörsäkringskassan, för att presentera fina staplar för regeringen, tummat på både det ena och det andra i sin myndighetsutövning. Prioriteringar och nedprioriteringar som skulle få vilken JO som helst att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. En ordentlig granskning vore verkligen på sin plats, och varför dröjer det så förb-t innan den nya tillsynsmyndigheten kommer till stånd?

Ett ytterligare flagrant exempel på kassans självsvåldighet ser man nu efter riksdagsbeslutet om förändringarna i sjukförsäkringen. Alla vet att många människor kommer att komma i kläm i samband med övergången till hårdare regler efter 1 juli. Försäkringskassan hade i samband med remissrundan av förslagen, den goda smaken att påpeka att förändringarna kommer alldeles för snabbt. Detta brydde sig inte alliansen i riksdagen om, de beslutade i alla fall. Då kan man ju tycka att alla, både kreti och pleti, inklusive Försäkringskassan skall acceptera den politiska viljan. Så är icke fallet, från högsta ort går man istället ut med budskapet att nu skall man fort som fan leta reda på vartenda ärende som kan vara aktuellt för utbyte av sjukpenning mot sjukersättning och högprioritera dessa innan de nya reglerna träder ikraft. Det kommer att leda till att ett fåtal människor erhåller lyxen av att vara prioriterade av Försäkringskassans ledning i förhållande till alla de ärenden där man inte hinner fatta beslut innan halvårskskiftet. Är detta god myndighetsutövning? Knappast, och knappast heller i harmoni med intentionerna i Förvaltningslagen. Men Försäkringskassans ledning ångar på, med Husmark-Perssons goda minne!

En grönare Försäkringskassa?

2008-06-09T19:25:00.003+02:00

Har återigen gjort en djupdykning på Tok-Fia och fått mig ett gapskratt.
Fast egentligen sätter man skrattet i halsen när man tänker på hur tokigt det kan bli.
Försäkringskassan satsat "grönt", tänker på naturen, men gör en ekologisk kullerbytta.
Nu satsas det hejvilt på miljöbilar, man skall åka med kollektiva färdmedel, och i den mån det går skall vi använda tjänstecykel vid våra förrättningar. Det låter ju fint, men:
Hade det inte varit bättre att gjort rätt från början???????????
Istället för att börja flytta runt anställda i hela Sverige hade man ju kunnat använda det fantastiska, välutvecklade handläggarstödet ÄSCH och flyttat ärenden istället. Visserligen är ju antalet anställda numera minimerat, men ändå måste det vara så att vi numera, både med våra resor till och från jobbet, men framförallt i jobbet, släpper ut mer dynga i naturen än någonsin tidigare. Än mer irriterad blir man när man betänker att vi dessutom skall använda våra surt förvärvade "lönehöjningar" till att bekosta sånt skit!
En grönare Försäkringskassa? Är det möjligt?
Nej, det grönaste just nu inom Försäkringskassan hittar man i ledningshierarkin. Något mer malplacerat, oprofessionellt och oerfaret får man leta efter.

Panik! Panik! Panik!

2008-05-19T19:04:00.003+02:00

Hej, det var ett tag sen sist. Beror på något så trivialt som en hårddiskkrasch, men nu är det löst och full fart igen.

Min kompis från landet ringde idag igen, något upprörd. Det verkar som om Försäkringskassans ledning börjar få panik. I elfte timmen, till och med senare än fem i tolv har man insett att det är regelförändringar på gång, stora förändringar. En del kallar de nya reglerna för sjukskrivning och försämrade möjligheter att erhålla sjukersättning för en stor reform. Jag skulle väl ur ett medborgarperspektiv snarare kalla det för en stor katastrof. Som många känner till (eller gör dom inte det?) kommer det inte att bli några nybeviljanden av tidsbegränsade sjukersättningar efter 1 juli 2008. Så är det i alla fall tänkt, även om beslutet ännu inte är taget. Med stramare bedömningsregler lär det väl inte bli så många varaktiga sjukersättningar heller. Alliansens heliga ko, arbetslinjen, skall drivas igenom till varje pris, även om man skall gå över lik.

Nu har Försäkringskassans ledning drabbats av något slags rättvisepatos som tar sig lite lustiga uttryck. Så har man t ex sagt att det skall beviljas så många tidsbegränsade sjukersättningar som möjligt innan halvårsskiftet. Detta för att pågående ersättningsärenden inte skall hamna i ett sämre läge än innan. Detta är ingen nyhet , det har Försäkringkassans ledning vetat om ända sedan före årsskiftet. Det intressanta är hur kassan hanterar denna situation.

I en skrivelse, ställd till samtliga enhetschefer i landet uppmanar nu kassans ledning samtliga enheter till att prestera stordåd. Nu har också ledningskollektivet under Curtan lärt sig att "vi måste hålla ihop". I princip varenda handläggare skall, hör och häpna, fullgöra minst 5 timmars övertid innan midsommar. Var pengarna till dessa övertidstimmar kommer ifrån är det ingen som vet. Tidigare har mantrat som trummats ut varit att det inte finns ett enda korvöre till sådana extravaganser. Vän av ordning undrar nu: Innebär det här att pengarna inte räcker hela året?

Min kompis från landet säger: Först skall man arbeta 5 timmars övertid, 5 timmar som i praktiken inte leder till ett fullständigt ärende från någon handläggare vad gäller sjukersättning. Sen skall man kanske också, som tack för den prestation man utfört, sitta med ett varselbrev i handen framåt jul?????

Jag förstår verkligen hennes indignation. Faktum är att jag delar den fullt ut. Sedan Försäkringskassan gick in den nya kostymen funger ingenting. Långsiktig planering är en term som inte finns. Försäkringskassan har haft hela våren på sig att planera produktion och plocka ut eventuellt behov av övertid. Nu har polletten helt plötsligt trillat ner, och i vanlig ordning skall de sista krafterna sugas ur kassans anställda. Ingen kan väl på fullt allvar tro att det skulle räcka med några sketna 5 timmars övertid för att få kontroll på läget. Det är ju som en flugskit i världsalltet. Men det är ju långt kvar till midsommar.

Det handlar väl snart inte ens om SEMESTER. Fler och fler tvingas använda sina surt förvärvade ledighetsveckor till ren rehabilitering. Men då borde man ju ha rätt till sjukpenning istället, eller hur?
Attraktiv arbetsplats? Jo, pyttsan!

Curt Olsson med Damorkestern?

2008-04-30T08:17:00.015+02:00

En kassabekant till mig från landet ringde igår och berättade en hiskelig historia. Personen i fråga är vanligtvis välunderrättad, så jag väljer att tro att det faktiskt är sant. Är det en skröna så får det väl stanna därvid, det vimlar ju av sådana också. Är det sant blir man däremot betänksam.

Hur som haver, enligt min källa har Majvor Isaksson varit ute igen och visat prov på både dåligt omdöme och taskigt ledarskap. Produktionen ligger ju som bekant inte så bra till när det gäller vissa ärendeslag. Om det var BTP, ÅP, TFP eller nå´t annan den här gången spelar mindre roll. Intressant är att Majvor sent en söndagskväll, vid halvtolvtiden, ringer runt i landet till produktionsansvariga chefer och ondgör sig över resultaten. Hon kräver en förklaring och vill "inte höra några ursäkter om att det beror på omorganisationen"! Man blir beklämd. Har någon brunnit inne eller vad? Och vad förväntas resten av landets linjechefer kunna göra åt situationen mer eller mindre i söndagsnatten? Ringa runt till sina 25 uttröttade, glåmiga medarbetare och säga att"nu djävlar, i morgonbitti är det du som sätter igång och jobba så ögonen blöder"?
Detta är inte ledning av en myndighet, det är fascistfasoner under förtäckt begrepp av 24-timmarsmyndighet! Jag har tidigare lanserat begreppet Tok-Fia, men då tänkte jag mer mer i form av vårt intra-nät, men nu kanske detta måste omprövas.

Försöker Majvor överträffa kalabaliken runt Tsunamikatastrofen och dåvarande statssekreteraren Lars Danielsson vid Regeringskansliet? Han var uppenbarligen på fel plats vid fel tidpunkt, men då handlade det verkligen om en stor katastrof. Vari ligger katastrofen med vår sketna produktionsstatistik eller att vi inte följer produktionsplanen? Som innebär att att man ringer till andra och tredje linjens chefer mitt i natten? Om det åtminstone hade handlat om ett rejält bombhot, men va fan......

Antingen sitter Majvor väldigt löst eller så har hon bara som sagt brist på omdöme. Med tanke på det hon presterat hittils och ändå fått vara kvar är det väl det senare som gäller. För lite sedan utlystes en idétävling om vad man skulle kalla den nya, fina Försäkringskassan inom ramen för utvecklingsarbetet. Efter hårt tänkande kom man fram till den teknokratiska benämningen "Försäkringskassan 2.0". Någon på huvudkontoret kläckte idén "Posten 2". Den personen finns förmodligen inte kvar i organisationen. Tråkigt för denne, inte minst med tanke på att förslaget med facit i hand var felstavat. Det skulle naturligtvis vara Pesten 2. Rimmar bra på "Attraktiv arbetsplats", eller hur?

Försäkringskassan kunde tidigare liknas vid ett fågelbad, med både skönsång och fjäderskrud med färgprakt. Det är slut med det nu. Skatan har tagit över. Då blir det svart eller vitt, mest svart.

Curtan för sent ute

2008-04-28T20:15:00.002+02:00

Jaha, då var det dags för ett nytt mantra, denna gång: "Vi måste hålla ihop". Uppenbarligen räcker det inte för Försäkringskassan att konstatera att alla anställda tilldelas tidskriften DS. I senaste numret, för övrigt redan kommenterat här på bloggen, tyckte Curt Malmborg att vi alla anställa måste "hålla ihop mot dom som kastar skit på kassan". Nu tjatar han även på Tok-Fia om att vi måste hålla ihop, denna gång med utgångspunkt i någon tänkt inre solidaritet. Kantänka att det i vanlig ordning, om än i förtäckta ordalag, handlar om att ta reda på skiten efter andra! Men skam den som ger sig, tjatar man tillräckligt länge så kanske till och med en och annan kassaanställd förstår sina plikter!

Med överståthållarens totala avsaknad av kontakt med verkligheten anser Curt att anställa har en "cool inställning". Det handlar väl snarare om att flertalet anställda nu börjar nå gränsen för vad man mäktar med. Den skenbart coola inställningen kanske istället är ett uttryck för vanmakt och likgiltighet inför den kräftgång som präglar alltfler av kassaanställdas vardag.

En intressant nyhet har dock Curtan att komma med denna vecka. Han skall börja chatta med sina antällda, gudbevars! Helt plötsligt har insikten slagit ner som en blixt från klar himmel; som ledning måste man vara observant på vad som händer i verksamheten. Därför tänker Curtan under detta år "ha örat mot marken". Det framgår inte när i tiden denna ynnest skall tillfalla fotfolket, att få göra sin röst hörd med den allsmäktige själv. Men halva året har ju snart gått, och tiden lider......

Mitt råd är: Var försiktig, det är så lätt, så lätt att spränga trumhinnan!
Fast å andra sidan blev ju den förra klagomuren på Tok-Fia nedlagd när det började brännas och hörselskydd finns väl alltid att få tag i. Fast man kan ju undra. Med tanke på den totala brist på lyhördhet som finns inom kassans ledningsstruktur så kanske det varit en bristvara, för nu är alla stendöva.

Kan väl också passa på att notera att den ena heliga principen efter den andra nu faller lika snabbt som det går att veckovis räkna om budgeten och se att pengarna inte riktigt räcker till.
Nu utgör ju i och för sig inte budget något som helst problem inom kassavärlden. Var vi tio som gjorde jobbet förra månaden så får det nu räcka med åtta. Det finns nog luft kvar så att vi kan komma ner till sex, eller fyra eller två också. En attraktiv arbetsplats kräver utmaningar och solidaritet!

I samband med införandet av den nya kassaorganisationen med NFC:n, LFC:n och kundmottagninar var budskapet entydigt; inga kundmottagningar skall beblandas med övrig handläggning. Punkt och slut. Trodde vi ja, men när kassakistan fick styra gick det alldeles utmärkt, se bara på Uggleborg. Samma sak med ärendehandläggningen inom rehabiliteringsområdet. Knivskarpa gränser mellan anställda och arbetslösa och ingen koppling mot vården. Efter månader av betungande byten av ärenden och annan ärendefördelning där handläggarna skall åka runt halva länen backar nu ledningen och säger att " det kanske kan vara bra med koppling mot vården om det behövs". Det känns lite som att vänsterhanden inte riktigt vet vad den andra gör.

Vad är nästa steg? Kommer kanske ledningen underfund med vilken potential det finns i ÄHS.
Som "Anonym" skrev här på bloggen: Tanken var ju från början att flytta ärenden, inte människor. Man kan ju ge sig fan på att när organisationen väl satt sig kommer nån på att handläggningen borde ligga där människorna finns, dvs en ny decentraliseringsvåg. Men innan vi når dit har väl alla gamla "inventarier" på Försäkringskassan gått hädan. Och det var väl det som var det egentliga ändamålet med hela denna resa?

Tar självgodheten aldrig slut??

2008-04-15T18:25:00.004+02:00

Var inne idag igen på Tok-Fia, denna aldrig sinande källa till både insikt och åsikt!

Hur länge skall detta fortgå med denna filtrerade och mästrande intern-webb? Antingen saknar alla informationsansvariga någon som helst kompetens när det gäller kommunikation eller så har man bestämt sig för att vi alla som skall ta till oss dyngan är jubelidioter. Det KAN INTE vara så att alla anställda i hela organisationen tycker allt är "spännade" och "en utmaning". Varför inte låta någon med egna åsikter i nån fråga komma till tals nån gång? Det kanske skulle skapa lite mer trovärdighet i ett annars så underbart instrument för att sprida information.

Jag retar mig också på den uppblåsta inåtvända attityden hos ledningen, med total brist på omvärldsreferens. Ser t ex att Robert Granath, tidigare direktör i Västmanlandskassan men numera avdankad före detta med rådgivningsfunktion i ledningsstaben, tolkat den senaste rapporten från Statskontoret. Han säger:"I grunden är rapporten positiv till vårt utvecklingsarbete". Men herregud, människa! Har vi verkligen läst samma rapport?

Den 44-sidiga rapporten andas i princip inte en enda positiv stavelse. Robert Granath väljer dessutom, nästan på gränsen till vad som är tillåtet manipulativt, att endast kommentera Statskontorets synpunkter på IT-utvecklingen. Nu "råkar" rapporten innehålla kommentarer både om organisationens utveckling med LFC och NFC, ledningens styrning av förändringsarbetet och anställdas synpunkter på organisationsförändringen. Det vill säga det som vi i dagligt tal kallar vår kärnverksamhet. Den svidande kritik som framför under dessa punkter kan knappast ha gått ens Roberts trötta ögon förbi.

Statskontoret säger bl a att "Den bild vi fått förmedlad är dock att det är betydligt större risker med att införa de nationella försäkringscentren jämfört med de lokala" samt att"utmaningen handlar i första hand om att undvika att stora ärendebalanser bildas. "Statskontoret framför också kritik mot att kvalitetsaspekten inte i större utsträckning har kunnat vägas in i valet av etableringsorter.

När det gäller utbildning i den nya yrkesrollen som personlig handläggare framförs också kritik mot att den genomförs efter införandet. Även telefonikundtjänsten får sig en släng av sleven, och Statskontoret ifrågasätter om Försäkringskassan har kontroll över balanssituationen.

Det finns flera hårresande kommentarer i Statskontorets rapport, läs gärna och bedöm själva.
Men för Försäkringskassans ledning framstår rapporten som sagt i grunden positiv.

Som skattebetalare, men även som anställd på kassan, får man väl anse att det är en djävla tur att regeringen uppmärksammat bristen på tillsyn över denna ledning. Arbetet med att skapa en ny inspektionsmyndighet pågår för fullt. Man får väl hoppas att det leder fram till lite helikopterperspektiv även i ledningens tempererade ankdamm!

Bylund får snart sällskap på bänken

2008-04-13T15:24:00.000+02:00

Att Bo Bylund fick lämna sin post som GD för AMS kom för många som en blixt från klar himmel. Speciellt i ett läge då han tillsammans med sin myndighet framgångsrikt påbörjat förändringen och vitaliseringen av hela verksamheten. Att borgarna haft en nagel i ögat till honom har man ju förstått, eftersom dom "ärvde" honom från sosse-regeringen. Det ovanliga i det här fallet är väl snarare att han inte ens får sitta kvar under hela sin tjänsteperiod.

Jag misstänker att nästa man till rakning blir vår egen Curt Malmborg. När detta år är slut måste Försäkringskassan upp till bevis om den fantastiska medborgarservice man lovat både regeringen och allmänheten. Det kan inte vara lätt i ett läge då man redan har tagit ut tänkta effektivitetsvinster i förskott. Den miljard som saknas i verksamheten är inget som regeringen kapat hem utan hänsyn till Försäkringskassans behov. Tvärtom, Kassans högsta ledning med Curt Malmborg i spetsen har lovat regeringen att vi kunde spara in miljarden bara genom att bli förstatligade! Nu står vi där med skägget i brevlådan, tusentals anställda har redan fått gå. De nystartade telefonikundtjänsterna klarar idagsläget bara av 18 % av inkommnade samtal mot utlovade 90 %. Människor som ringer till Försäkringskassan kommer inte fram, och de som gör det hänvisas vidare och vidare till olika delar av landet. Ingen kan svara på någonting, och den personal som inte sitter i telefonikundtjänst är antingen ute på tjänsteresa i vår nya fantastiska organisation eller ägnar sin arbetstid åt att leta dokument, akter och ärenden, eller lägger helt enkelt arbetet på hög för att man är underbemannade och inte hinner med sitt jobb.

Sanningens minut närmar sig som sagt även för Försäkringskassans ledning. Jag läste i senaste numret av DS (Dagens Socialförsäkring) att Curt Malmborg ondgör sig över alla påhopp på Försäkringskassan och att "ingen försvarar oss" . Nej, det tror väl fan det, borde det inte vara Curt Malmborgs arbete? Han säger vidare att "vi måste hålla ihop". Säg det istället till alla de som fått sluta sitt arbete på Försäkringskassan, eller till alla dom som idag ägnar mycket av sin fritid till arbetsresor i detta gigantiska experiment inom svensk socialförsäkring!

Inom en snar framtid kommer säkert Bo Bylund att få sällskap på parkbänken av Curt Malmborg. Skillnaden dem emellan är väl bara att Bylund skötte sitt jobb.

När lammen har tystnat

2008-04-12T15:20:00.000+02:00

Återigen, varför denna blogg?
Inom Försäkringskassan finns efter förstatligandet 1 jan 2006 inga naturliga möjligheter till påverkan eller inflytande. Den nya ledningen, med nationellt säte i Stockholm, utstrålar en ledningsfilosofi som kort sagt har ett enda budskap; GILLA LÄGET! För säkerhets skull kompletteras budskapet med en tydlig gest med handen som talar om var dörren finns, om man inte är nöjd med tillvaron. Denna ledningsfilosofi går under namnet "attraktiv arbetsplats".

Inom verksamheten märks den nya ledningens sätt att leda högst påtagligt. Få eller inga vågar längre tala öppet eller framföra något kritiskt. Ifrågasätter man något kommer den reptilsnabba repliken "Är du inte med på tåget?" eller "Är du inte solidarisk med verksamheten?". Dessutom finns inte längre någonstans att kanalisera sina synpunkter. De kan framföras till närmaste chef ellr möjligen ett steg till, men sen är det stopp. Ingen orkar därför längre att bry sig med att tycka något överhuvudtaget. De fackliga organisationerna är sedan länge överkörda och saknar helt inflytande. Arbetsrätten existerar inte och arbetsgivaren gör som dom behagar. För närvarande förbereds t ex ett mål i Arbetsdomstolen där facket anser att över 50 anställda sagts upp på felaktiga grunder! Tänk dig; 50 stycken! Man baxnar!

Den här bloggen är ETT sätt att kanalisera synpunkter. Du behöver nödvändigtvis inte tycka som jag, men jag vet att många gör det. Jag tänker därför inte framstå som någon gammal förgrämd bitterkärring, utan vill att det skall vara högt i tak. Har du egna åsikter, framför dom, skapa en egen blogg eller vadsomhelst, men GÖR DIN RÖST HÖRD. Jag önskar också att även du som inte arbetar på Försäkringskassan idag läser detta och noggrannt begrundar dina eventuella planer på att söka jobb här. Dig vill jag verkligen uppmana att prata med någon anställd på kassan (inga chefer eller andra lakejer) för att få en bild av hur illa ställt det är . Det finns redan idag alldeles för många som lurats in i verksamheten på falska premisser och fagra löften.

Nog nu om bakgrunden. Från nästa inlägg ger jag mig rakt in i verkligheten.

Ur en anställds perspektiv

2008-04-11T14:05:00.000+02:00

Den här bloggen är helt nystartad, men borde ha kommit igång redan för 2-3 år sedan. Den kommer uteslutande att handla om hur Försäkringskassans utveckling internt/externt upplevs ur en anställds perspektiv. Jag har inledningsvis valt att skriva under anonymitet med tanke på de vidriga repressalier som kan uppstå när man gör sig obekväm med ledningen i en organisation. Jag hoppas och tror att det fortsattta bloggandet kommer att göra dig som läsare varse om nödvändigheten av denna försiktighetsåtgärd.

Vän av ordning ställer sig naturligvis frågan: Varför inte bara göra sin röst hörd internt inom organisationen? En statlig myndighet, som ju Försäkringskassan är, bör ju rimligen i det tjugonde århundradet ha ett gott medinflytande och möjlighet till påverkan på egen arbetssituation och arbetsplatsens utveckling. Jag säger bara: Hehe, forget it!

Minns ni omdaningen av AMS i början av 80-talet? Nedläggningen och omvandlingen av Skolöverstyrelsen? Och nu, i ett närmare perspektiv, förändringen av Skattemyndigheten och Kronofogdemyndigheten? De framstår alla som en susning jämfört med vad som händer på Försäkringskassan just nu.Jag hoppas att jag med denna inledning väckt ditt intresse för min blogg. Det kommer mera.